Och så var dagen räddad!
Jag har ett ord: MMMMMM.
Herregud.
Var tog min energi vägen? Brukar aldrig vara såhär trött på dagarna som jag är idag,
orkade inte ens tänka tanken att släpa med mig kläder och träna på lunchen. I och
för sig hinner jag inte heller, har en hel del att göra dessa dagar och värre lär det bli!
Tur att jag gillar att ha lite fart i livet...
Idag är vi förmodligen fulltaliga på repet, är en aning nervös, lär hinna bli det i alla fall.
Igår satt jag och Manne och gick igenom låten, den är inte alls så svår så det blir säkert
bra. Ska faktiskt bli riktigt roligt! Egentligen har vi haft tid varje fredag från nio till elva, men
det är ju en rätt dum tid att ha så vi flyttade det till tisdagar åtta till halv tio. Kvällstrött som
jag är så lär jag väl stupa i säng så fort vi kommer innanför dörren ikväll!
Underbart...
orkade inte ens tänka tanken att släpa med mig kläder och träna på lunchen. I och
för sig hinner jag inte heller, har en hel del att göra dessa dagar och värre lär det bli!
Tur att jag gillar att ha lite fart i livet...
Idag är vi förmodligen fulltaliga på repet, är en aning nervös, lär hinna bli det i alla fall.
Igår satt jag och Manne och gick igenom låten, den är inte alls så svår så det blir säkert
bra. Ska faktiskt bli riktigt roligt! Egentligen har vi haft tid varje fredag från nio till elva, men
det är ju en rätt dum tid att ha så vi flyttade det till tisdagar åtta till halv tio. Kvällstrött som
jag är så lär jag väl stupa i säng så fort vi kommer innanför dörren ikväll!
Underbart...
Idag är en bra dag...
...för det är fredag och helg snart, och jag är åh-så-produktiv! Kanske ska övningsköra med
min kära far efter jobbet, ikväll blir det ju rep och bas bas bas, ska bli himla roligt!
Denna person ska jag se i juni, speciellare karaktär får man leta efter och få har
väckt så starka reaktioner som han har. Jag gillar Marilyn Manson skarpt i alla fall!
min kära far efter jobbet, ikväll blir det ju rep och bas bas bas, ska bli himla roligt!
Denna person ska jag se i juni, speciellare karaktär får man leta efter och få har
väckt så starka reaktioner som han har. Jag gillar Marilyn Manson skarpt i alla fall!
En överraskning blev det allt:
Igår fikade jag med Jeanette efter jobbet, en vän jag inte sett på flera veckor. Vi gick
till ett café som funnits ett ganska bra tag men som jag aldrig varit på innan, ett litet,
hemtrevligt, charmigt sådant. Kaffeakademien heter det, ska definitivt ta med andra
vänner dit!
Hursomhelst, vid åttatiden började jag bege mig hemåt, fick ett sms från Manne där
han skrev att jag skulle ringa när jag var tio minuter hemifrån. Herregud, vad har han
nu hittat på, tänker jag men är ändå ganska förväntansfull.
När jag kommer hem möts jag av ett stort flin och en härlig massagestund! Det trodde
jag verkligen inte, jag trodde att han skulle retas med mig efter vårt lilla mogna samtal
på dagen, men icke. Jag var t.o.m. så snäll att jag berättade om taklampan, och då sa han
att han vetat det hela tiden. Visst, sa jag till honom, det är klart att du har det.
till ett café som funnits ett ganska bra tag men som jag aldrig varit på innan, ett litet,
hemtrevligt, charmigt sådant. Kaffeakademien heter det, ska definitivt ta med andra
vänner dit!
Hursomhelst, vid åttatiden började jag bege mig hemåt, fick ett sms från Manne där
han skrev att jag skulle ringa när jag var tio minuter hemifrån. Herregud, vad har han
nu hittat på, tänker jag men är ändå ganska förväntansfull.
När jag kommer hem möts jag av ett stort flin och en härlig massagestund! Det trodde
jag verkligen inte, jag trodde att han skulle retas med mig efter vårt lilla mogna samtal
på dagen, men icke. Jag var t.o.m. så snäll att jag berättade om taklampan, och då sa han
att han vetat det hela tiden. Visst, sa jag till honom, det är klart att du har det.
Jag fick precis dagens underhållning serverad!
Och det sägs ju att ska man ha någonting gjort, så ska man göra det själv... Manne
kom förbi kontoret på hemvägen för att hälsa på, vi stod och pratade en stund, jag
bakom receptionen. Det är då det börjar:
Manne: Vad går den knappen till? (Pekar på strömbrytaren till lampan i taket som sitter på väggen.)
Jag: Det säger jag inte.
Manne: Varför?
Jag: Därför.
Manne: Men VARFÖR?
Jag: - - -
Manne: Om du inte säger det så trycker jag på den!
Jag: Nej, gör inte det!
Manne: MEN VARFÖR?
Jag: För att... (menande blickar åt kontoret jämte)
Manne: Vad är det med henne? Släcks lampan?
Jag: Nej.
Manne: Men vad är det som händer då?!
Jag: Strunt samma bara, jag måste jobba nu. (Mohahaha)
Manne: Jag går inte förrän du berättar.
Jag: Det är bara en knapp, sluta nu!
Manne: Nej.
Jag: Gå nu! (skrattar som en tok)
Manne: Det ÄR något! Berätta vad det är!
Jag: Nej, det är ingenting.
Manne: Då kan jag trycka då? (sträcker fram handen)
Jag: NEJ!
Manne: Nu trycker jag!
Jag: NEJ!
(klick)
- - -
Manne: Jag tryckte inte på riktigt.
Jag: Bra.
Manne: Men VARFÖR är det bra?
Jag: Därför, gå nu, vi ses om ett tag.
Manne: Jag kommer att ge igen!
Jag: Jaså?
Manne: Ja. Vi ses hemma.
Det var inte bara ord Manne tog till för att få mig att berätta vad den där knappen gick till.
Han hotade med att kleta in dörrhandtaget i Försvarets Hudsalva när han gått, när inte det
hjälpte så började han slicka sig på fingret och kleta av det på min hålslagare, haha.
Genom hela detta så skrattade jag ganska hysteriskt, för det känns som om detta behov
av att veta är så typiskt killar. Nu är han frustrerad, och jag längtar efter att komma hem och
se vad det är han kokat ihop åt mig! Roligaste av allt är ju att den bara går till taklampan.
Vilket bevisar att vi är lika omogna båda två. <3
kom förbi kontoret på hemvägen för att hälsa på, vi stod och pratade en stund, jag
bakom receptionen. Det är då det börjar:
Manne: Vad går den knappen till? (Pekar på strömbrytaren till lampan i taket som sitter på väggen.)
Jag: Det säger jag inte.
Manne: Varför?
Jag: Därför.
Manne: Men VARFÖR?
Jag: - - -
Manne: Om du inte säger det så trycker jag på den!
Jag: Nej, gör inte det!
Manne: MEN VARFÖR?
Jag: För att... (menande blickar åt kontoret jämte)
Manne: Vad är det med henne? Släcks lampan?
Jag: Nej.
Manne: Men vad är det som händer då?!
Jag: Strunt samma bara, jag måste jobba nu. (Mohahaha)
Manne: Jag går inte förrän du berättar.
Jag: Det är bara en knapp, sluta nu!
Manne: Nej.
Jag: Gå nu! (skrattar som en tok)
Manne: Det ÄR något! Berätta vad det är!
Jag: Nej, det är ingenting.
Manne: Då kan jag trycka då? (sträcker fram handen)
Jag: NEJ!
Manne: Nu trycker jag!
Jag: NEJ!
(klick)
- - -
Manne: Jag tryckte inte på riktigt.
Jag: Bra.
Manne: Men VARFÖR är det bra?
Jag: Därför, gå nu, vi ses om ett tag.
Manne: Jag kommer att ge igen!
Jag: Jaså?
Manne: Ja. Vi ses hemma.
Det var inte bara ord Manne tog till för att få mig att berätta vad den där knappen gick till.
Han hotade med att kleta in dörrhandtaget i Försvarets Hudsalva när han gått, när inte det
hjälpte så började han slicka sig på fingret och kleta av det på min hålslagare, haha.
Genom hela detta så skrattade jag ganska hysteriskt, för det känns som om detta behov
av att veta är så typiskt killar. Nu är han frustrerad, och jag längtar efter att komma hem och
se vad det är han kokat ihop åt mig! Roligaste av allt är ju att den bara går till taklampan.
Vilket bevisar att vi är lika omogna båda två. <3
Övning ger färdighet
Jag konstaterade nöjd igår att det inte tog många minuter innan jag kunde hela låten
vi ska repa på fredag utantill - hoppas jag inte blir alltför nervös bara och inte spelar
fullt ut. Jag blir så självmedveten när jag ska göra något framför folk som jag inte har
100% koll på. Dumt, jag vet.
Jag ska så småningom se till att fixa ny design till bloggen också, även om jag inte har
så många läsare så gillar jag ju att blogga för min egen skull och det är ju mycket roligare
att ha en snygg design att titta på än denna tråkiga. Har så länge tänkt byta ut den!
Tänkte på det häromdagen faktiskt, att det är rätt roligt att gå igenom gamla inlägg och
jämföra dem med hur man skriver nu. En ganska stor förändring har skett, tack och lov.
Var ju trots allt ett tag sedan man startade denna bloggen nu...
Nä, tillbaka till arbetet, hoppas tiden går fort för jag är grymt hungrig.
<3
vi ska repa på fredag utantill - hoppas jag inte blir alltför nervös bara och inte spelar
fullt ut. Jag blir så självmedveten när jag ska göra något framför folk som jag inte har
100% koll på. Dumt, jag vet.
Jag ska så småningom se till att fixa ny design till bloggen också, även om jag inte har
så många läsare så gillar jag ju att blogga för min egen skull och det är ju mycket roligare
att ha en snygg design att titta på än denna tråkiga. Har så länge tänkt byta ut den!
Tänkte på det häromdagen faktiskt, att det är rätt roligt att gå igenom gamla inlägg och
jämföra dem med hur man skriver nu. En ganska stor förändring har skett, tack och lov.
Var ju trots allt ett tag sedan man startade denna bloggen nu...
Nä, tillbaka till arbetet, hoppas tiden går fort för jag är grymt hungrig.
<3
Jag är seg på att blogga...
...för som jag skriver i varje inlägg i princip så går tiden så himla fort. Idag jobbade jag över
i en och en halv timma, och tiden bara sprang iväg. Jag får mycket gjort på jobbet nu för
tiden, är så produktiv så det är inte klokt, men det innebär att andra saker försummas. Som
träningen. Och bloggen, för det är ju himla roligt att skriva!
I tisdags tömdes jag på 4,5 dl blod, och det gick jättebra! Första gången jag gav blod var jag
så himla nervös, hade fått berättat monsterhistorier om hur tjock nålen var, och på grund av
den nervositeten gick det otroligt långsamt - visste ni att blodet rinner långsammare när man
är nervös/uppstressad? Jag satt där i 15-20 minuter den gången, sköterskan fick t.o.m. lirka
med nålen. Denna gången tog det bara sex och en halv minut att få det avklarat - och jag var
inte yr alls efteråt. Jag är himla nöjd faktiskt - känns så bra att gå därifrån och ha gjort skillnad
för någon. Donerade reseersättningen till Barncancerfonden också, varför ge blod och sedan
ta 50 spänn för det? Känns lite motsägelsefullt när man väl har jobb och lön.
Har dessutom precis köpt biljett till Metaltown! Den 26-27 juni kommer jag att vara i extas.
Jag längtar verkligen! Humöret är bra nu, snart blir det säng, bok och järntablett. Mmmm.
Denna låt ska vi repa på fredag: Nickelback med Next Contestant. Rätt okej faktiskt.
Är han paranoid eller vad? ;D
i en och en halv timma, och tiden bara sprang iväg. Jag får mycket gjort på jobbet nu för
tiden, är så produktiv så det är inte klokt, men det innebär att andra saker försummas. Som
träningen. Och bloggen, för det är ju himla roligt att skriva!
I tisdags tömdes jag på 4,5 dl blod, och det gick jättebra! Första gången jag gav blod var jag
så himla nervös, hade fått berättat monsterhistorier om hur tjock nålen var, och på grund av
den nervositeten gick det otroligt långsamt - visste ni att blodet rinner långsammare när man
är nervös/uppstressad? Jag satt där i 15-20 minuter den gången, sköterskan fick t.o.m. lirka
med nålen. Denna gången tog det bara sex och en halv minut att få det avklarat - och jag var
inte yr alls efteråt. Jag är himla nöjd faktiskt - känns så bra att gå därifrån och ha gjort skillnad
för någon. Donerade reseersättningen till Barncancerfonden också, varför ge blod och sedan
ta 50 spänn för det? Känns lite motsägelsefullt när man väl har jobb och lön.
Har dessutom precis köpt biljett till Metaltown! Den 26-27 juni kommer jag att vara i extas.
Jag längtar verkligen! Humöret är bra nu, snart blir det säng, bok och järntablett. Mmmm.
Denna låt ska vi repa på fredag: Nickelback med Next Contestant. Rätt okej faktiskt.
Är han paranoid eller vad? ;D
Morgonen är redan över...
...och har lämnat plats åt förmiddagen. Nästan, i alla fall. Det är så skumt, bara på ett par
timmar har världen utanför fönstret gått från ganska grått, till snöfall, till totalt solsken som
nu! I morse sa mamma faktiskt att det skulle bli snö igen, men jag sa kaxigt "Över min döda
kropp." På min begäran har i alla fall solen kommit tillbaka, efter en liten stunds snö. Hoppas
det stannar där, gillar inte alls att det ska bli snö i helgen. Hoppas de har fel!
Idag ska jag återigen tillbaka till blodcentralen och tappas på blod, är inte alls nervös denna
gång dock, ska bara komma ihåg att äta och dricka mer noga för förra gången blev jag en
aning yr i huvudet efteråt. Det är verkligen inte alls så farligt som det låter, det där med att ge
blod. Nålen som sägs vara så tjock känns inte mer än ett vanligt blodprov, t.o.m. mindre
tycker jag! Fast det är klart, det beror ju på vem det är som sticker...
Nu är det dags för tiofikat. Jag längtar efter min kiwi och mina minimorötter! *
timmar har världen utanför fönstret gått från ganska grått, till snöfall, till totalt solsken som
nu! I morse sa mamma faktiskt att det skulle bli snö igen, men jag sa kaxigt "Över min döda
kropp." På min begäran har i alla fall solen kommit tillbaka, efter en liten stunds snö. Hoppas
det stannar där, gillar inte alls att det ska bli snö i helgen. Hoppas de har fel!
Idag ska jag återigen tillbaka till blodcentralen och tappas på blod, är inte alls nervös denna
gång dock, ska bara komma ihåg att äta och dricka mer noga för förra gången blev jag en
aning yr i huvudet efteråt. Det är verkligen inte alls så farligt som det låter, det där med att ge
blod. Nålen som sägs vara så tjock känns inte mer än ett vanligt blodprov, t.o.m. mindre
tycker jag! Fast det är klart, det beror ju på vem det är som sticker...
Nu är det dags för tiofikat. Jag längtar efter min kiwi och mina minimorötter! *
Jag blir så lycklig
Ikväll har jag tittat på både Mannen som talar med hundar och Hundcoachen, och
nu sitter jag och googlar bilder på hundar. Hittade denna underbara bild när jag
sökte på engelska mastiffvalpar. Det är en engelsk mastiffvalp och en mopsvalp!
Nu kommer jag att somna lycklig. <3
Måndag igen...
...och det har redan gått ännu en vecka. En vecka går så fort nu, men vårvädret håller
i sig och solen skiner. Idag var det nästan två plusgrader när jag gick hemifrån vid halv åtta,
kärlek på det!
I helgen har jag knappt varit i stan alls. Lördagen spenderades på landet hos min bror och
hans familj där jag och Manne hjälpte till att bära bort en massa skräp från deras loft. Manne
såg ut att tycka att det var roligt att få mosa en massa möbler med en slägga, typiskt killar!
Fast jag måste erkänna att det faktiskt hade sin charm. ;) Vi var en hel del folk som sedan åt
lunch tillsammans, riktigt mysigt när familjen samlas sådär.
På kvällen åkte jag och Manne ut till min far i Töllsjö, en liten lugn håla på landet det med. Där
blev det god mat och godis framför TV:n tillsammans med min far och hans tjej Susann. Såg
första Saw-filmen, var så längesen jag såg den. Hade glömt av hur bra den är!
Söndagen gick åt till att besöka min farmor och farfar som bor bara hundra meter från min far,
min kusin och hans familj kom också och hade med sig sin lilla nyfödda son som jag inte än
hunnit se, riktigt fin var han! Vid det här laget har Manne hunnit träffa stora delar av min släkt,
även om många återstår. Det är mysigt. Att han alltid är så optimistisk med saker och ting är
så uppfriskande att ha i sitt liv!
i sig och solen skiner. Idag var det nästan två plusgrader när jag gick hemifrån vid halv åtta,
kärlek på det!
I helgen har jag knappt varit i stan alls. Lördagen spenderades på landet hos min bror och
hans familj där jag och Manne hjälpte till att bära bort en massa skräp från deras loft. Manne
såg ut att tycka att det var roligt att få mosa en massa möbler med en slägga, typiskt killar!
Fast jag måste erkänna att det faktiskt hade sin charm. ;) Vi var en hel del folk som sedan åt
lunch tillsammans, riktigt mysigt när familjen samlas sådär.
På kvällen åkte jag och Manne ut till min far i Töllsjö, en liten lugn håla på landet det med. Där
blev det god mat och godis framför TV:n tillsammans med min far och hans tjej Susann. Såg
första Saw-filmen, var så längesen jag såg den. Hade glömt av hur bra den är!
Söndagen gick åt till att besöka min farmor och farfar som bor bara hundra meter från min far,
min kusin och hans familj kom också och hade med sig sin lilla nyfödda son som jag inte än
hunnit se, riktigt fin var han! Vid det här laget har Manne hunnit träffa stora delar av min släkt,
även om många återstår. Det är mysigt. Att han alltid är så optimistisk med saker och ting är
så uppfriskande att ha i sitt liv!
Idag tog jag ett stort steg i rätt riktning...
...när det kommer till att utmana mina rädslor. Det är konstigt (och ganska störande) hur
vi kan ha en tendens att hindra oss själva att göra vad vi innerst inne vill bara för att vi är
rädda. Och rädslan kan tyckas löjlig - hur farligt kan det egentligen vara att hålla i en bas
framför folk? Men jag har av någon anledning tyckt att det varit jättejobbigt bara att tänka
sig att stå på en scen framför folk, om än bara ett par personer. Idag följde jag med Manne
när han repade med sitt band - och jag spelade bas. Stundvis var det t.o.m. riktigt roligt!
Jag har så länge velat göra just detta - utmana mig själv, inse att man inte kan vara bäst
på allt från början, försöka ha lite självdistans. Idag kom jag ett steg på vägen. Det känns skönt.
Färgen syns inte så tydligt här, men till vänster är så mörk jag var, till höger är hur ljus jag
är nu, dock ser den nya färgen mörkare ut på bilden än vad den är.
vi kan ha en tendens att hindra oss själva att göra vad vi innerst inne vill bara för att vi är
rädda. Och rädslan kan tyckas löjlig - hur farligt kan det egentligen vara att hålla i en bas
framför folk? Men jag har av någon anledning tyckt att det varit jättejobbigt bara att tänka
sig att stå på en scen framför folk, om än bara ett par personer. Idag följde jag med Manne
när han repade med sitt band - och jag spelade bas. Stundvis var det t.o.m. riktigt roligt!
Jag har så länge velat göra just detta - utmana mig själv, inse att man inte kan vara bäst
på allt från början, försöka ha lite självdistans. Idag kom jag ett steg på vägen. Det känns skönt.
Färgen syns inte så tydligt här, men till vänster är så mörk jag var, till höger är hur ljus jag
är nu, dock ser den nya färgen mörkare ut på bilden än vad den är.
Våffeldagen
Jag älskar våfflor av hela mitt hjärta! Jag tror att det är nostalgin i kombination med att
jag äter det så sällan som orsakar det. Vid tanken på våfflor förflyttas jag till varma
sommardagar hos farmor och farfar med oändligt mycket våfflor att äta. Kärlek.
På grund av detta har jag svårt att missa att det är Våffeldagen på onsdag! Så passa på
att äta våfflor den dagen, som en hyllning. Här på kontoret börjar vi tidigt och äter det
nu kl. 15:00. Jag har längtat hela dagen!
Mysiga dagar på stranden känns inte så himla avlägset, eller hur?
Tänk er det med en våffla i handen. ;)
jag äter det så sällan som orsakar det. Vid tanken på våfflor förflyttas jag till varma
sommardagar hos farmor och farfar med oändligt mycket våfflor att äta. Kärlek.
På grund av detta har jag svårt att missa att det är Våffeldagen på onsdag! Så passa på
att äta våfflor den dagen, som en hyllning. Här på kontoret börjar vi tidigt och äter det
nu kl. 15:00. Jag har längtat hela dagen!
Mysiga dagar på stranden känns inte så himla avlägset, eller hur?
Tänk er det med en våffla i handen. ;)
Jag har färgat håret!
Igår färgade jag ju håret, gick dit med planer på att bleka bort det svarta i längderna och
ersätta det med en ljusare brun till att börja med, gick därifrån med kopparbrunt hår
istället! Jag vet inte vad det var som hände, vi blekte bort det svarta och kvar fanns det
röda jag haft innan, insåg att det inte såg så tokigt ut så jag sa att vi skulle köra på det.
Tänkte att om jag ångrar mig så är det ju inte så svårt att färga över med brunt sen.
Fast det blir inte aktuellt på ett bra tag, jag är faktiskt himla nöjd!
Fast vet ni hur länge jag satt där? I fyra timmar. Det tog hur lång tid som helst, men då
kostade det bara sjuka 350 kr också, så det var så värt det. Köpte till en massa bra
produkter till håret också, och även efter det kostade det totalt mindre än jag trodde.
Underbart!
Lägger in före och efterbilder senare.
ersätta det med en ljusare brun till att börja med, gick därifrån med kopparbrunt hår
istället! Jag vet inte vad det var som hände, vi blekte bort det svarta och kvar fanns det
röda jag haft innan, insåg att det inte såg så tokigt ut så jag sa att vi skulle köra på det.
Tänkte att om jag ångrar mig så är det ju inte så svårt att färga över med brunt sen.
Fast det blir inte aktuellt på ett bra tag, jag är faktiskt himla nöjd!
Fast vet ni hur länge jag satt där? I fyra timmar. Det tog hur lång tid som helst, men då
kostade det bara sjuka 350 kr också, så det var så värt det. Köpte till en massa bra
produkter till håret också, och även efter det kostade det totalt mindre än jag trodde.
Underbart!
Lägger in före och efterbilder senare.
Snart dags för frisören!
Ska faktiskt bli himla roligt att se hur håret blir, brukar inte vara den som tar sig i kragen
och gör något med håret, mest för att jag väntar på att det ska bli långt, men nu är det
dags! Ska klippa litegrann och framförallt färga det ljusare. I och med det ljusare vädret
och min ljusare sinnestämning så känns det himla passande. <3
Och jag är så kär, så kär. De senaste dagarna har jag nästan känt mig
nykär på nytt, är inte det underbart? Allt känns så mycket ljusare och
friskare nu, och jag älskar det.
och gör något med håret, mest för att jag väntar på att det ska bli långt, men nu är det
dags! Ska klippa litegrann och framförallt färga det ljusare. I och med det ljusare vädret
och min ljusare sinnestämning så känns det himla passande. <3
Och jag är så kär, så kär. De senaste dagarna har jag nästan känt mig
nykär på nytt, är inte det underbart? Allt känns så mycket ljusare och
friskare nu, och jag älskar det.
Efterlängtade lunch!
Äntligen fick jag äta, efter flera timmar med bokföring av samma kund behövdes det
verkligen! Istället för att träna idag så ska jag övningsköra - känner mig lite konstig i
kroppen så jag tror att jag tar det lugnt ett tag till. Innan sommaren ska jag ha tagit
körkort, är det tänkt.
Utanför fönstret skiner solen precis som igår, så jag tar på mig min lite tunnare kappa
som jag tagit fram (ingen mer vinterjacka för mig!) och tar en promenad. Det är bra för
själen med promenader i solsken, prova ni också! Fler borde uppskatta naturen, på
riktigt.
verkligen! Istället för att träna idag så ska jag övningsköra - känner mig lite konstig i
kroppen så jag tror att jag tar det lugnt ett tag till. Innan sommaren ska jag ha tagit
körkort, är det tänkt.
Utanför fönstret skiner solen precis som igår, så jag tar på mig min lite tunnare kappa
som jag tagit fram (ingen mer vinterjacka för mig!) och tar en promenad. Det är bra för
själen med promenader i solsken, prova ni också! Fler borde uppskatta naturen, på
riktigt.
Skolreformer ska inte ske så lättvindigt
"Socialismen i Sverige stöper alla i samma form."
Då kan vi ju ta utbildning som exempel. Många motståndare till socialism anser att
alla som är det minsta vänsterinriktade vill stöpa alla i samma form i skolan, och att
skolsystemet vi har idag är föråldrat och hindrar människor att förverkliga sina drömmar.
Och det låter ju fint, vore samhället idealiskt med en massa välmående, välanpassade
individer så kanske det hade fungerat att varje 15-åring som ska välja gymnasieutbildning
skräddarsytt sitt eget program, som Blondinbella vill att man ska göra. Fast nu är det ju
inte så. Ser man till verkligheten så vet för det första inte varje 15-åring vad den vill syssla
med flera år framåt, dessutom mår inte alla som de förtjänar heller vilket gör att alla inte
klarar av att obligatorisk närvaro i skolan skärs ned.
Jag frågar mig: Hur kan man påstå sig vara för individens drömmar, samtidigt som man
försvårar för folk att få läsa upp sina betyg på Komvux? Det övergår mitt förstånd. Som sagt,
hade alla mått som de förtjänat så hade skolan klarats av, men det är inte fallet idag. Det
innebär att bara de som mår bra, bara de som blir uppmuntrade, bara de som är starka gynnas
av nedskärning av Komvux. Hur kan det vara att främja drömmar? Vad händer med alla dem
som av olika anledningar inte klarar av pressen?
De borgerliga stöper inte alla i samma form, nej. De har två formar. En form för alla de som
mår bra, även om individerna delas upp i olika inriktningar så har de en sak gemensamt:
De har en valmöjlighet. Den andra formen innehåller alla de som inte har sådan tur i livet.
De kan snart inte få en andra chans att läsa upp sina betyg, i och med nya reformer. Hur
samhället ska gynnas av att ännu mer utöka denna klyfta kan jag inte se. Visst kan skolan
behöva förbättringar på olika håll, men inte till vilket pris som helst. Inte på bekostnad av individen.
Då kan vi ju ta utbildning som exempel. Många motståndare till socialism anser att
alla som är det minsta vänsterinriktade vill stöpa alla i samma form i skolan, och att
skolsystemet vi har idag är föråldrat och hindrar människor att förverkliga sina drömmar.
Och det låter ju fint, vore samhället idealiskt med en massa välmående, välanpassade
individer så kanske det hade fungerat att varje 15-åring som ska välja gymnasieutbildning
skräddarsytt sitt eget program, som Blondinbella vill att man ska göra. Fast nu är det ju
inte så. Ser man till verkligheten så vet för det första inte varje 15-åring vad den vill syssla
med flera år framåt, dessutom mår inte alla som de förtjänar heller vilket gör att alla inte
klarar av att obligatorisk närvaro i skolan skärs ned.
Jag frågar mig: Hur kan man påstå sig vara för individens drömmar, samtidigt som man
försvårar för folk att få läsa upp sina betyg på Komvux? Det övergår mitt förstånd. Som sagt,
hade alla mått som de förtjänat så hade skolan klarats av, men det är inte fallet idag. Det
innebär att bara de som mår bra, bara de som blir uppmuntrade, bara de som är starka gynnas
av nedskärning av Komvux. Hur kan det vara att främja drömmar? Vad händer med alla dem
som av olika anledningar inte klarar av pressen?
De borgerliga stöper inte alla i samma form, nej. De har två formar. En form för alla de som
mår bra, även om individerna delas upp i olika inriktningar så har de en sak gemensamt:
De har en valmöjlighet. Den andra formen innehåller alla de som inte har sådan tur i livet.
De kan snart inte få en andra chans att läsa upp sina betyg, i och med nya reformer. Hur
samhället ska gynnas av att ännu mer utöka denna klyfta kan jag inte se. Visst kan skolan
behöva förbättringar på olika håll, men inte till vilket pris som helst. Inte på bekostnad av individen.
Jag håller utkik efter våren
Utsikt från mitt fönster idag vid 17:30 ungefär. Det börjar arta sig!
En ny dag...
...som började underbart bra, även om himlen utanför kontorsfönstret nu är grå så
var det första jag såg när jag vaknade blå himmel utanför sovrumsfönstret, underbart!
Temperaturen har höjts ett par grader också i min lilla stad, vilket är micket välkommet.
Varje torsdag säger jag det: "Nu är det redan fredag imorrn igen!" Det har blivit en
klassiker, men är det inte sant? Tycker inte ni också att tiden bara flyger iväg? Det var
ju alldeles nyss som det var februari, nu har redan halva mars gått! Man har en del
att se fram emot i alla fall, framförallt våren.
Jag har redan bytt bort min tjocka jacka mot en tunnare kappa, även om jag fryser en
aning i den så är det värt det. Det är lugnt, för snart kommer alla tussilago!
var det första jag såg när jag vaknade blå himmel utanför sovrumsfönstret, underbart!
Temperaturen har höjts ett par grader också i min lilla stad, vilket är micket välkommet.
Varje torsdag säger jag det: "Nu är det redan fredag imorrn igen!" Det har blivit en
klassiker, men är det inte sant? Tycker inte ni också att tiden bara flyger iväg? Det var
ju alldeles nyss som det var februari, nu har redan halva mars gått! Man har en del
att se fram emot i alla fall, framförallt våren.
Jag har redan bytt bort min tjocka jacka mot en tunnare kappa, även om jag fryser en
aning i den så är det värt det. Det är lugnt, för snart kommer alla tussilago!
Wool.se
Charmtrollen på Trägårn i lördags. Kom inte på förrän nu att det faktiskt var en fotograf där, woh!
Elin kom också med på bild ser jag här, visst är hon fin?
Och LillAnna i mitten med den fina blå tungan!
Lite lustigt att träffa på sin två år yngre kusin där till höger på krogen, haha, busted!
Ny frisyr på G?
Eller kanske bara ny färg. Är så sugen på långt hår nu så det finns inte, det är annat
än när man för ett par år sedan klippte sig så kort att det var snaggat i nacken! Trivdes
bra i den frisyren dock. Det värsta jag gjort är nog fortfarande när jag blekte heeela
håret. Det faktum att de flesta salongerna i Borås vägrade bleka hela håret på en gång
hindrade mig inte, fast nog skulle jag tagit det lite mer på allvar...
Jag gick runt med blont fluff på huvudet, mitt annars så blanka och jobbigt glansiga hår
(jag har sånt hår som glider ur alla frisyrer) blev snustorrt. Inte kul. Nu vill jag göra håret
ljusare igen, jag har svart hår i längderna som ska bli ljusbrunt. Är nervös för att få torrt
hår igen... Men det ger sig, kan ju inte bli värre än förra gången jag blekte det i alla fall.
Denna gång är det ju hos en mer seriös frisör också... Men vi får se!
Kanske något i stil med den vänstra bilden? Jag gillar det i alla fall, det känns
fräschare än min "fina" färg med utväxt jag har nu.
än när man för ett par år sedan klippte sig så kort att det var snaggat i nacken! Trivdes
bra i den frisyren dock. Det värsta jag gjort är nog fortfarande när jag blekte heeela
håret. Det faktum att de flesta salongerna i Borås vägrade bleka hela håret på en gång
hindrade mig inte, fast nog skulle jag tagit det lite mer på allvar...
Jag gick runt med blont fluff på huvudet, mitt annars så blanka och jobbigt glansiga hår
(jag har sånt hår som glider ur alla frisyrer) blev snustorrt. Inte kul. Nu vill jag göra håret
ljusare igen, jag har svart hår i längderna som ska bli ljusbrunt. Är nervös för att få torrt
hår igen... Men det ger sig, kan ju inte bli värre än förra gången jag blekte det i alla fall.
Denna gång är det ju hos en mer seriös frisör också... Men vi får se!
Kanske något i stil med den vänstra bilden? Jag gillar det i alla fall, det känns
fräschare än min "fina" färg med utväxt jag har nu.
Helgen...
...har varit bra. I lördags kom Elin över och så gjorde vi oss i ordning till Matildas
födelsedagsfest. Träffade glada bildare från Bäckängtiden, vilket var mycket mycket
välkommet, stämningen var skön och jag var på gott humör. Det slutade med att vi
gick till Trädgårn, och jag hade till och med roligt! Det var längesen jag hade riktigt
roligt när jag var ute, har haft en soffperiod ett bra tag nu med film och choklad.
Att jag träffade Petro och Sebastian gjorde inte saken sämre heller, efter Trägårn
gick vi till McDonalds och det var längesen den maten smakade så gott!
I söndags slappade jag och Manne framför ännu en skräckfilm, The Boogeyman,
sen åkte vi en sväng till Knalleland. Jag köpte lite saker till rummet, nytt påslakan
och en förvaringskorg också. Nu ska där bli ordning! Köpte ju en ny säng på Ikea
för en vecka sedan, efter X antal veckor sovandes på golvet så kände jag i axlarna
att det var dags. Den är helt underbar, mjuk, mysig och stor. Lovely.
Ikväll skippar jag träningen för att städa rummet. Jag har bestämt mig för att det
ska bli jättefint.
Filmen vi tittade på i söndags, inte så bra som jag trodde men scenen i början
var cool. Var för övrigt fortfarande omskakad igår efter Motorsågsmassakern. Usch.
Ännu en anledning att vara mörkrädd...
...fick jag idag. Jag hade ju aldrig sett den första Motorsågsmassakern från 1974, så
var jag och Manne på Hemmakväll och skulle hyra film och där låg den och tittade på
mig från hyllan. Jag är ju rätt (läs: mycket) fjantig när det gäller filmer, men bestämde
mig ändå för att se den. Sagt och gjort.
Jag kommer inte att sova bra inatt. Jag tycker att den var fullkomligt vedervärdig. "Den
sämsta skit jag sett", säger mamma, håller inte riktigt med om det men det var nog den
obehagligaste film jag sett hittills. Det är något med gamla filmer, vi är så vana vid en
massa effekter och filmmusik överallt, denna var så avskalad och det bidrog verkligen
till stämningen. Antagligen innehöll denna film också de mest realistiska dödsögonblick
jag sett, inte för att jag är så rutinerad inom mord, men det var verkligen påträngande.
Flera scener satt jag helt ärligt och skrek helt hyseriskt, speciellt när hon blev jagad i skogen.
Leatherface.
Nu skulle man haft en skön komedi att varva
med, fast jag hyrde bara skräckfilmer denna
gången. Kanske skulle titta på Amores Perros?
var jag och Manne på Hemmakväll och skulle hyra film och där låg den och tittade på
mig från hyllan. Jag är ju rätt (läs: mycket) fjantig när det gäller filmer, men bestämde
mig ändå för att se den. Sagt och gjort.
Jag kommer inte att sova bra inatt. Jag tycker att den var fullkomligt vedervärdig. "Den
sämsta skit jag sett", säger mamma, håller inte riktigt med om det men det var nog den
obehagligaste film jag sett hittills. Det är något med gamla filmer, vi är så vana vid en
massa effekter och filmmusik överallt, denna var så avskalad och det bidrog verkligen
till stämningen. Antagligen innehöll denna film också de mest realistiska dödsögonblick
jag sett, inte för att jag är så rutinerad inom mord, men det var verkligen påträngande.
Flera scener satt jag helt ärligt och skrek helt hyseriskt, speciellt när hon blev jagad i skogen.
Leatherface.
Nu skulle man haft en skön komedi att varva
med, fast jag hyrde bara skräckfilmer denna
gången. Kanske skulle titta på Amores Perros?
Massaker till Sverige?
Jag vet inte vad det är med skolmassakrar som gör att jag måste läsa allt jag kan komma
över. Kanske är det så att av allt det elände man hör om på nyheterna idag så är det just
skolmassakrarna som känns verkligast. Min generation i Sverige har aldrig upplevt krig.
Inte generationen innan mig heller, om man inte invandrat från andra länder vill säga. När
det kommer till sådant så har vi faktiskt varit ganska skyddade i Sverige under lång tid.
En skolmassaker däremot, det skulle kunna inträffa. Det kanske inte hade varit lika lätt
att få tag på vapen som i vissa andra länder, men varenda bonde på landet brukar ju jaga.
Hemma hos dem finns det ofta vapen.
Jag vet att jag inte är ensam om att reagera såhär, i och med dåden i Finland har det
krupit ännu närmare våra gränser. Att det händer borta i USA är ju lättare att hantera på
grund av den geografiska skillnaden. Att människor mår dåligt utan att det syns är ju inget
som bara existerar i USA, där flest skolmassakrar har inträffat. Det finns ju här med.
Många underliggande orsaker existerar, men ännu inga lösningar. Hur man ska förhålla
sig till frågan om säkerhetsgaller och kroppsvisitering i skolor är svårt för vissa, men lätt
för mig. Jag tror inte att det skulle förbättra situationen alls. Har jag någon annan lösning?
Tyvärr.
över. Kanske är det så att av allt det elände man hör om på nyheterna idag så är det just
skolmassakrarna som känns verkligast. Min generation i Sverige har aldrig upplevt krig.
Inte generationen innan mig heller, om man inte invandrat från andra länder vill säga. När
det kommer till sådant så har vi faktiskt varit ganska skyddade i Sverige under lång tid.
En skolmassaker däremot, det skulle kunna inträffa. Det kanske inte hade varit lika lätt
att få tag på vapen som i vissa andra länder, men varenda bonde på landet brukar ju jaga.
Hemma hos dem finns det ofta vapen.
Jag vet att jag inte är ensam om att reagera såhär, i och med dåden i Finland har det
krupit ännu närmare våra gränser. Att det händer borta i USA är ju lättare att hantera på
grund av den geografiska skillnaden. Att människor mår dåligt utan att det syns är ju inget
som bara existerar i USA, där flest skolmassakrar har inträffat. Det finns ju här med.
Många underliggande orsaker existerar, men ännu inga lösningar. Hur man ska förhålla
sig till frågan om säkerhetsgaller och kroppsvisitering i skolor är svårt för vissa, men lätt
för mig. Jag tror inte att det skulle förbättra situationen alls. Har jag någon annan lösning?
Tyvärr.
"September 2008. En 22-årig student skjuter ihjäl tio personer - nio elever och en lärare -
på en yrkesskola i Kauhajoki i västra Finland.
November 2007. En 18-åring skjuter ihjäl åtta personer och skadar 13 på en skola i Jokela i
Finland, en liten ort fem mil norr om Helsingfors. Han tog sitt liv efteråt.
April 2007. En 23-årig student skjuter ihjäl 33 elever och anställda vid universitetet
Virginia Tech i Blacksburg i USA-delstaten Virginia. Studenten tog sedan sitt eget liv.
September 2006. En 15-åring i Cazenovia, i USA-delstaten Wisconsin, skjuter ihjäl
skolans rektor.
September 2006. Efter att ha tagit sex kvinnliga elever som gisslan i Bailey, i USA-delstaten
Colorado, dödar en 53-åring en av eleverna och tar sedan sitt liv.
September 2006. En 25-åring - klädd i mörk rock likt Colombinemördarna - skjuter ihjäl en
person och skadar 20 i en skola i Montreal i Kanada, innan han dödas i en eldstrid med polisen.
November 2005. En 15-åring skjuter ihjäl en biträdande rektor och skadar två andra personer i
en skola i Jacksboro i USA-delstaten Tennessee.
Mars 2005. Efter att ha dödat två släktingar skjuter en 16-åring ihjäl fem elever, en lärare och en
vakt och sig själv i en skola i Red Lake i USA-delstaten Minnesota.
September 2003. En 15-åring skjuter och dödar två jämnåriga i en skola i Cold Spring i USA-
delstaten Minnesota.
April 2003. En 14-åring dödar rektorn i en skola i Red Lion, i USA-delstaten Pennsylvania, och
tar sedan sitt eget liv.
April 2002. Den värsta skolskjutningen i Europa. En 19-åring löper amok på Gutenberggymnasiet
i Erfurt, delstaten Thüringens huvudstad, och skjuter ihjäl tolv lärare, två elever, en sekreterare och
en polis. Därefter tar han sitt eget liv.
Mars 20001. En 15-åring dödar två klasskamrater i en skola i Santee, i USA-delstaten Kalifornien,
och skadar ytterligare 13 personer.
Maj 2000. En 13-åring dödar en lärare i en skola i Lake Worth i USA-delstaten Florida.
Februari 2000. En sexåring skjuter och dödar en annan sexåring i en skola i Mount Morris Township
i USA-delstaten Michigan.
November 1999. En 12-årig pojke skjuter ihjäl en 13-årig klasskamrat i en skola i Deming i USA-
delstaten New Mexico.
April 1999. Två elever klädda i mörka rockar skjuter och dödar tolv elever och en lärare och skadar
ytterligare 24 i Columbine High School i Littleton, i USA-delstaten Colorado, innan de tar sina egna liv
i skolans bibliotek."
-Hämtat från dn.se
Dagens sötaste!
Jag sitter här på kontoret med andnöd. Detta var bland det sötaste jag sett på
mycket länge!
Tiden den går fort
Jag har ont i ryggen, av någon konstig anledning. Jag har alltid varit den som varit frisk,
aldrig haft nämnvärda problem med någon kroppsdel alls vilket jag har varit ytterst
tacksam för. Nu däremot, min vänstra axel och min högra sida av ryggen värker. Jag har
ingen aning om varför. Kanske är stress? Fast varför motsatt sida i så fall? Kroppen
kan vara mystisk. Funderar på att gå på massage igen, fast med mer medicinsk inriktning.
Var ju på massage för ett tag sedan, och det var jätteksönt och jättemysigt, men som
sagt, vore intressant att se om massage med mer medicinsk intriktning kan hjälpa nu när
jag väl lyckats få ont.
Annars jobbar jag på som en tok nuförtiden. Fikan igår med Elin var jättemysig, hon berättade
att det finns en utförsäljning på Gina Tricot vid Navet. Hon hade köpt ett par jeans där för 20 kr.
Jag ska dit en sväng idag! Alla plagg 10-20 kr. Inte illa!
aldrig haft nämnvärda problem med någon kroppsdel alls vilket jag har varit ytterst
tacksam för. Nu däremot, min vänstra axel och min högra sida av ryggen värker. Jag har
ingen aning om varför. Kanske är stress? Fast varför motsatt sida i så fall? Kroppen
kan vara mystisk. Funderar på att gå på massage igen, fast med mer medicinsk inriktning.
Var ju på massage för ett tag sedan, och det var jätteksönt och jättemysigt, men som
sagt, vore intressant att se om massage med mer medicinsk intriktning kan hjälpa nu när
jag väl lyckats få ont.
Annars jobbar jag på som en tok nuförtiden. Fikan igår med Elin var jättemysig, hon berättade
att det finns en utförsäljning på Gina Tricot vid Navet. Hon hade köpt ett par jeans där för 20 kr.
Jag ska dit en sväng idag! Alla plagg 10-20 kr. Inte illa!
Snuviga gubbar
"Det satt en gubbe på en bänk som var snuvig. Det rann och folk tittade, jag tyckte synd om honom
så jag gick fram och torkade honom om näsan. Han tittade upp på mig och sa tack, sen gick jag
därifrån."
- Manne
Jag ser väldigt engagerad ut på den här bilden.
För övrigt så menade jag inte alla mina vänner i mitt förra inlägg. Jag vet att det finns människor
som ställer upp och som alltid finns där och det är jag otroligt tacksam för. Ville väl mest uttrycka
min besvikelse eftersom jag så sällan gör det. Ibland är det skönt att gnälla, att inte vara så himla
glad jämt. Tack till de vänner som finns där, ni är guld värda!
så jag gick fram och torkade honom om näsan. Han tittade upp på mig och sa tack, sen gick jag
därifrån."
- Manne
Jag ser väldigt engagerad ut på den här bilden.
För övrigt så menade jag inte alla mina vänner i mitt förra inlägg. Jag vet att det finns människor
som ställer upp och som alltid finns där och det är jag otroligt tacksam för. Ville väl mest uttrycka
min besvikelse eftersom jag så sällan gör det. Ibland är det skönt att gnälla, att inte vara så himla
glad jämt. Tack till de vänner som finns där, ni är guld värda!
Ingen inspiration...
...för den står på paus. Kan någon berätta hur man hittar play-knappen?
Känner mig ensam på ett helt nytt sätt nuförtiden, det är inte den där starka ensamhetskänslan,
utan mer en underliggande känsla som liksom alltid är där. Märker mer och mer att vänner
försvinner, ofta känner jag att jag skulle göra vadsomhelst för att kunna spola tillbaka tiden till
precis innan studenten. Då skulle jag nog inte längta lika mycket till studenten längre, tror jag.
Och det är faktiskt så med majoriteten av människorna i mitt liv just nu, att hör inte jag av mig,
så blir det inte av att man träffas. Och det känns surt, för man vill gärna känna att man är två i
vänskapen. Annars är det ju ingen vänskap. Det är en del människor jag är besviken på, jag
får dåligt samvete bara genom att tänka som jag gör, men varför kan inte jag få bli besviken
någon gång? Varför ska jag alltid ursäkta folk? Det känns ledsamt att vänskap som man trodde
skulle hålla inte gör det bara för att man skaffat jobb istället för att gå i skola. Och vad är väl några
mil att åka för att träffa en vän? Och när man väl är hemma i Borås, hur mycket energi krävs det
egentligen för att lyfta telefonluren? Jag är besviken, för jag trodde mer om många än såhär.
Så, nu har jag fått skriva av mig lite. Låg och tänkte på detta igår innan jag somnade, och det
är rätt ledsamt. Sen är det inte lätt att träffa nytt folk heller, beroende på arbetsplats. Är medel-
åldern 50 år så känns det fånigt att fråga om man ska fika, haha. Men imorrn ska jag träffa Elin,
det ska bli jätteroligt! Det är så uppfriskande när någon verkar se fram emot att se en. ^^
Känner mig ensam på ett helt nytt sätt nuförtiden, det är inte den där starka ensamhetskänslan,
utan mer en underliggande känsla som liksom alltid är där. Märker mer och mer att vänner
försvinner, ofta känner jag att jag skulle göra vadsomhelst för att kunna spola tillbaka tiden till
precis innan studenten. Då skulle jag nog inte längta lika mycket till studenten längre, tror jag.
Och det är faktiskt så med majoriteten av människorna i mitt liv just nu, att hör inte jag av mig,
så blir det inte av att man träffas. Och det känns surt, för man vill gärna känna att man är två i
vänskapen. Annars är det ju ingen vänskap. Det är en del människor jag är besviken på, jag
får dåligt samvete bara genom att tänka som jag gör, men varför kan inte jag få bli besviken
någon gång? Varför ska jag alltid ursäkta folk? Det känns ledsamt att vänskap som man trodde
skulle hålla inte gör det bara för att man skaffat jobb istället för att gå i skola. Och vad är väl några
mil att åka för att träffa en vän? Och när man väl är hemma i Borås, hur mycket energi krävs det
egentligen för att lyfta telefonluren? Jag är besviken, för jag trodde mer om många än såhär.
Så, nu har jag fått skriva av mig lite. Låg och tänkte på detta igår innan jag somnade, och det
är rätt ledsamt. Sen är det inte lätt att träffa nytt folk heller, beroende på arbetsplats. Är medel-
åldern 50 år så känns det fånigt att fråga om man ska fika, haha. Men imorrn ska jag träffa Elin,
det ska bli jätteroligt! Det är så uppfriskande när någon verkar se fram emot att se en. ^^
Oskar
Idag för ett år sedan fanns du, om några timmar gjorde du inte det. Det är så konstigt.
Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt på dig under det år som gått, jag tror inte ens att
man kan räkna det. En återkommande tanke idag är hur året har gått så snabbt som det gjort,
hur går det till, hur kan det fungera så att någon försvinner medan allt runtom bara fortsätter?
Jag vill inte glömma, jag vill inte att mitt liv ska fortsätta som ingenting, och trots att jag innerst
inne vet att det aldrig kommer att göra det så kämpar jag dagligen för att minnas allt.
Jag sårar mig själv gång på gång genom att gå igenom varje smärtsam nyans i mina minnen,
för du får inte blekna! Världen får inte fungera så att man bara försvinner.
Trots att jag sårar mig själv gång på gång så är det inte jag som har det värst. Jag vet att det
kanske inte är det viktiga, men mina tankar återkommer ofta till din närmsta familj. Det spelar
ingen roll vad man gör, det är så smärtsamt oåterkalleligt. Trots allt detta så har jag dig i ljusa
minnen inuti mitt huvud, du när du ler det där blyga leendet som var så typiskt dig, din snälla röst
och dialekt har jag i färskt minne. Ibland tar jag fram din röst från mina minnen och då kan jag
lyssna på den som om jag verkligen hörde den. Så klart minns jag den, så klart minns jag dig,
för även om jag aldrig berättade det för dig så var du en person som jag instinktivt såg upp till
och som jag kunde identifiera mig med. Det gör otroligt ont inuti att du försvann, vi höll på att bli
så bra vänner och skulle festa ihop, på grund av min blyghet visste jag aldrig hur jag skulle gå
tillväga för att fråga just sådana saker. Det är en av de saker jag ångrar mest. För ord kostar ju
ingenting, och inga ord i världen hade varit slöseri att yttra till dig. Du var så bra.
Jag saknar dig, jag saknar vad vi kunnat vara. Jag saknar dig.
Det spritter i benen.
Jag har kommit igång med mitt skrivande igen. Typ. Inte här uppenbarligen, för de få människor
som faktiskt tittar in här vet med all säkerhet att inläggen inte kommer särskilt ofta. Jag har alltid
skrivit för mig själv, därför blir det väl så att det blir när jag känner för det. Detsamma gäller mitt
skrivande utanför bloggen, som sker i form av en nyligen påbörjad novell. Det var längesen jag
hade inspiration att faktiskt sätta mig ner hemma och bara skriva. Än har bara inledningen skrivits.
Det inte helt bestämt vad allt ska handla om. Jag skriver famlande, för än är det mörkt.
Men jag gillar den känslan, det blir mer spännande att skriva då. Sen om någon kommer att få läsa
det, det är en annan fråga. Just nu handlar det mest om att återupptäcka min berättande sida som
sovit så länge, och tills det att jag fått sträcka lite på mig igen så förblir texterna hemliga.
Förutom mamma och Manne då, som läser igenom varje stycke och kommer med synpunkter.
Funderar dessutom att börja (hör och häpna) en bildkurs! Har ju börjat återupptäcka även detta,
och även om det bara resulterat i en färdigt blyertsteckning och en pastellmålning som ännu inte
är klar, så känns det bra. Jag har så många idéer i huvudet, det är så mycket jag vill utveckla.
Jag har gått från att inte veta vad jag ska börja med på grund av mitt bristande intresse, till att inte
veta vad jag ska välja. Ska jag välja bildkursen, eller kanske börja spela bas som jag så länge
drömt om? Eller ska jag ta upp franskan igen kanske? Helst vill jag göra allt, men det hinns ju inte
med.
Dagarna blir ljusare och längre, och jag mår bättre än jag gjort på riktigt länge. Det känns skönt,
fast jag har på samma gång lite svårt att acceptera min lust till saker och ting nu när årsdagen
för Oskars bortgång närmar sig. Samma dag är det även ett halvår sedan min gammelmormor
lämnade oss. Onsdag den fjärde mars kommer att bli en tung dag, hur långa dagarna än har blivit.
Det blir nog inga tavlor den dagen, eller texter. Mycket tankar kommer att ta upp min tid.
Fast det är ju så det ska vara, måste vara. I ljust minne minns jag dem båda två.
Jag älskar er och saknar er obeskrivligt.
som faktiskt tittar in här vet med all säkerhet att inläggen inte kommer särskilt ofta. Jag har alltid
skrivit för mig själv, därför blir det väl så att det blir när jag känner för det. Detsamma gäller mitt
skrivande utanför bloggen, som sker i form av en nyligen påbörjad novell. Det var längesen jag
hade inspiration att faktiskt sätta mig ner hemma och bara skriva. Än har bara inledningen skrivits.
Det inte helt bestämt vad allt ska handla om. Jag skriver famlande, för än är det mörkt.
Men jag gillar den känslan, det blir mer spännande att skriva då. Sen om någon kommer att få läsa
det, det är en annan fråga. Just nu handlar det mest om att återupptäcka min berättande sida som
sovit så länge, och tills det att jag fått sträcka lite på mig igen så förblir texterna hemliga.
Förutom mamma och Manne då, som läser igenom varje stycke och kommer med synpunkter.
Funderar dessutom att börja (hör och häpna) en bildkurs! Har ju börjat återupptäcka även detta,
och även om det bara resulterat i en färdigt blyertsteckning och en pastellmålning som ännu inte
är klar, så känns det bra. Jag har så många idéer i huvudet, det är så mycket jag vill utveckla.
Jag har gått från att inte veta vad jag ska börja med på grund av mitt bristande intresse, till att inte
veta vad jag ska välja. Ska jag välja bildkursen, eller kanske börja spela bas som jag så länge
drömt om? Eller ska jag ta upp franskan igen kanske? Helst vill jag göra allt, men det hinns ju inte
med.
Dagarna blir ljusare och längre, och jag mår bättre än jag gjort på riktigt länge. Det känns skönt,
fast jag har på samma gång lite svårt att acceptera min lust till saker och ting nu när årsdagen
för Oskars bortgång närmar sig. Samma dag är det även ett halvår sedan min gammelmormor
lämnade oss. Onsdag den fjärde mars kommer att bli en tung dag, hur långa dagarna än har blivit.
Det blir nog inga tavlor den dagen, eller texter. Mycket tankar kommer att ta upp min tid.
Fast det är ju så det ska vara, måste vara. I ljust minne minns jag dem båda två.
Jag älskar er och saknar er obeskrivligt.
