rockfen

Jag kommer att radera de flesta inlägg från denna blogg. Så passa på om ni vill
snoka igenom mitt gamla arkiv! Förstår faktiskt inte ens varför jag ens behållt det
så länge.

Våruppfräschning i hjärta, sinne, kropp och blogg.
Man kan ju börja med bloggen, eller hur?

Snart får vår lilla familj tillökning, en liten blandrasgatukorsning vid namn Daisy. För ett tag
sedan fick jag ett tips från min lillasyster om en hemsida som omplacerar hundar från Spanien
och Portugal. Jag gick in mest för att jag var nyfiken men ju mer jag läste om det desto mer
lockande blev det. Man gör ju verkligen en insats genom att göra detta samtidigt som man får
en vän för livet. Kan inte bli bättre!

 

En liten videosnutt på Daisy.

Jag saknar att fotografera, jag längtar efter att lära mig mer om det. Det är så mycket man
vill utveckla att det är svårt att hitta tiden till det. Jag vill skriva, som jag kom igång med så
bra för ett par månader sedan, jag vill hitta lugnet i att skapa. Då känner jag frid.


Annars är livet så rätt just nu. I morse tog jag en promenad med Albin, sedan fick han hämta
boll i trädgården. Han är så lustig med det, att han alltid springer och hämtar ett äpple under
trädet. Han gillar att hämta äpplen mer än bollar, antagligen smakar det godare. Igår fick jag
ett glädjande samtal, hans ägare vill träffa mig och Manne nästa vecka. Antagligen blir han
vår, och bara vår. Vi älskar honom så mycket och jag har varit så rädd att han inte ska få
stanna hos oss. Nu blir det lättnad för hela slanten!

Bloggare kan ju diskuteras, men ni förstår poängen. Sitter här och kluddar lite innan sängdags,
visste inte alls vad jag skulle hitta på så fingrarna fick gå sin egen väg med pennan. Som vanligt
blir jag aldrig klar, och jag antar att det nya skissblock som införskaffades idag även det kommer
att innehålla halvfärdiga skisser som kan bli något, om jag bara får tummen ur...


Men sån är jag faktiskt, börjar på en sak och medan det sker kommer jag på ännu en idé, ännu
ett motiv. Ofta stannar det vid just tankar, men idag kom en del av det på papper. Ett fragment. Inser
dock att jag börjat bli bättre på att lägga ifrån mig saker för att sedan återkomma till det, känns bra
att se. Nobody wants to be a quiter, right?


Älskar att jobba med just blyerts, det är väl det som varit min favorit genom tiderna. På senare tid
har det fått ge utrymme åt de underbara pastellkritorna, och det var nog flera år sedan jag satt
såhär mitt i natten för mig själv och tecknade. På ett konstigt sätt känner jag mig som femton igen,
framförallt eftersom dagens motiv blev allas vår käre Corey Taylor. Han återkom ofta i mitt kladd
på den tiden. Tänk att jag snart är 20 år. Det känns som om man befinner sig i slutet av en era,
även om det förmodligen inte kommer att vara så stor skillnad när man väl fyllt. Åldern är ju trots
allt bara en siffra?


Jag känner att jag glider ifrån ämnet, sedan inser jag att detta inlägg inte ens har ett sådant.
Åh vad flummig jag är, en riktig konstnärssjäl. Ajabaja. Nu ska jag lägga mig i alla fall.
Hoppas ni sover gott där ute! <3

...när det kommer till att utmana mina rädslor. Det är konstigt (och ganska störande) hur
vi kan ha en tendens att hindra oss själva att göra vad vi innerst inne vill bara för att vi är
rädda. Och rädslan kan tyckas löjlig - hur farligt kan det egentligen vara att hålla i en bas
framför folk? Men jag har av någon anledning tyckt att det varit jättejobbigt bara att tänka
sig att stå på en scen framför folk, om än bara ett par personer. Idag följde jag med Manne
när han repade med sitt band - och jag spelade bas. Stundvis var det t.o.m. riktigt roligt!


Jag har så länge velat göra just detta - utmana mig själv, inse att man inte kan vara bäst
på allt från början, försöka ha lite självdistans. Idag kom jag ett steg på vägen. Det känns skönt.



Färgen syns inte så tydligt här, men till vänster är så mörk jag var, till höger är hur ljus jag
är nu, dock ser den nya färgen mörkare ut på bilden än vad den är.

Igår färgade jag ju håret, gick dit med planer på att bleka bort det svarta i längderna och
ersätta det med en ljusare brun till att börja med, gick därifrån med kopparbrunt hår
istället! Jag vet inte vad det var som hände, vi blekte bort det svarta och kvar fanns det
röda jag haft innan, insåg att det inte såg så tokigt ut så jag sa att vi skulle köra på det.
Tänkte att om jag ångrar mig så är det ju inte så svårt att färga över med brunt sen.
Fast det blir inte aktuellt på ett bra tag, jag är faktiskt himla nöjd!


Fast vet ni hur länge jag satt där? I fyra timmar. Det tog hur lång tid som helst, men då
kostade det bara sjuka 350 kr också, så det var så värt det. Köpte till en massa bra
produkter till håret också, och även efter det kostade det totalt mindre än jag trodde.
Underbart!


Lägger in före och efterbilder senare.

Eller kanske bara ny färg. Är så sugen på långt hår nu så det finns inte, det är annat
än när man för ett par år sedan klippte sig så kort att det var snaggat i nacken! Trivdes
bra i den frisyren dock. Det värsta jag gjort är nog fortfarande när jag blekte heeela
håret. Det faktum att de flesta salongerna i Borås vägrade bleka hela håret på en gång
hindrade mig inte, fast nog skulle jag tagit det lite mer på allvar...


Jag gick runt med blont fluff på huvudet, mitt annars så blanka och jobbigt glansiga hår
(jag har sånt hår som glider ur alla frisyrer) blev snustorrt. Inte kul. Nu vill jag göra håret
ljusare igen, jag har svart hår i längderna som ska bli ljusbrunt. Är nervös för att få torrt
hår igen... Men det ger sig, kan ju inte bli värre än förra gången jag blekte det i alla fall.
Denna gång är det ju hos en mer seriös frisör också... Men vi får se!



Kanske något i stil med den vänstra bilden? Jag gillar det i alla fall, det känns
fräschare än min "fina" färg med utväxt jag har nu.

Jag älskar när man får trevliga överraskningar, som när man glömt att något riktigt
roligt ska hända dagen efter och plötsligt kommer på det, eller som idag, när Emsa
smsar och frågar om jag vill följa med på utdelning av Debutantpriset imorrn. Det
visar sig att en vän till oss, allas vår käre Ivan, har vunnit en novelltävling och ska få
pris. Självklart vill man inte missa detta, och humöret höjs ännu mer när han berättar
att det är mingel efteråt och han får ta med sig tre-fyra pers. Underbart!

En chans till att klä upp sig lite, uppleva lite vardagsglamour och träffa vänner, vem
tackar nej till det? Jag har ju inte direkt varit ute i svängarna det senaste, om man
säger så, dessutom saknar jag mina fina vänner också. Ska bli grymt kul!

På torsdag blir det spabehandling också, äntligen. Helkroppsmassage och ansikts-
behandling. Ännu ett plus i kanten. Och på fredag blir det utgång med tjejerna, även
detta var ett bra tag sedan. På torsdag släpps också The Sims 3, så i helgen har jag
många timmar på mig att testa det. Ska köpa ny dator då också.

Nu händer det mycket! *
Lägger ut bilder från imorrn om jag har kamera med mig.

Jag mår redan bättre - så typiskt mig, jag skärper så lätt till mig på jobbet. Det är en av de
sakerna jag faktiskt gillar hos mig själv: Visst är jag väldigt duktig på att älta, men är jag på
jobbet så har jag faktiskt ganska lätt för att distansera mig från det. Jag skärper till huvudet
helt enkelt.


Tog tag i lite saker också, bland annat fick jag tiden på Divya Spa bekräftad. Den 19 februari
är det jag och min svägerska som ska få massage och ansiktsbehandlingar. Underbart!
En välkommen paus, dessutom har jag aldrig fått "riktig" massage innan. Härligt va?


Dessutom har jag fått lite saker gjorda här på kontoret, tanken på ett Starwars-maraton som
ska hållas i helgen gör heller inte humöret sämre, nej nej. Ska faktiskt på tal om det ringa de
vänner som ska delta, så kan vi fixa med planering och tider och sånt. Längesen man sov
över ett härligt gäng, ska bli kul!



Snart, snart, snart! Längtar som bara den.
Foto: http://www.collective.se

Jag är rätt nervös nu, sitter och sörplar vatten och funderar på vad jag ska ta med för
mat till jobbet imorrn. Det är en extra viktig tanke idag, vad jag ska äta imorrn.
Vid 13:00 torsdag ger jag blod för allra första gången! Därför måste jag se till att jag
druckit vatten och ätit precis innan så att jag inte svimmar.


Jag har aldrig gillat nålar, känslan när de glider in i armen är inte trevlig, men samtidigt
så vill jag verkligen ge blod och det har jag velat i många år nu. Det känns meningsfullt.
Önska mig lycka till!


Jag är inte alls nervös, nej då! Gah.
Foto: http://www.meenakshimission.org



Manne fyller år imorrn också, så det blir mys på kvällen som plåster på såret (haha, bokstavligt
talat nästan). Trots det så får ni gärna skänka mig en tanke under dagen imorrn. Att möta sina
rädslor är nyttigt, men också riktigt creepy.
Jag får tänka på livet jag kanske räddar!

Foto: swedoffice.se



Jag tycker att det är på tiden att det sker någon konkret förändring när det gäller
klimathotet. Alla pratar hela tiden om hoten vi står inför, fakta läggs till fakta medan
de flesta bara blir mer och mer apatiska inför dem. Det är inte lätt.
Men samtidigt måste vi inse att det krävs ansträngningar för att bromsa effekten
av vad vi gjort mot vår planet, mer än bara ord och tankar om vad som "borde" göras.

Jag tycker att förbud mot glödlampan 2010 är ett steg i rätt riktning. Jag håller med
om att det inte är allt, men vi har vetat länge nu att det är bättre för miljön att ha låg-
energilampor. Trots detta säljs oändligt många fler vanliga glödlampor.
Det har varit ganska mycket snack, men lite verkstad. Folket behöver fler konkreta
bestämmelser, som en liten spark i ändan, kanske man skulle kunna säga.
Allt för att vår miljö ska vändas till det bättre, så småningom.

Sitter här och nojar över framtiden, både den som befinner sig långt bort och den som
befinner sig bara ett par minuter framåt. För jag blir så paralyserad av att tänka på framtiden
ibland, att jag för en stund/dag inte kan förmå mig att göra allt det där som jag borde.
Jag borde städa mitt rum, har jag tänkt hela dagen. Nu är klockan åtta.

Smillan kommer inte att följa med till Australien, förmodligen. Och jag förstår henne fullt ut.
Men det är ändå surt, för folk påstår att de ska göra saker, de säger att de vill och att de
drömmer om det, men sedan när det väl blir allvar, då pallar de inte. Då sviker modet.
Det gör det väl för mig också, men...
Jag vill verkligen detta!
Och jag har bestämt mig.
Jag håller fast vid det.

Om ingen följer med mig till Australien, då kommer jag att åka själv.
För jag tänker inte låta mig själv tro att jag inte är tillräckligt självständig.
Om det nu stämmer att jag inte är det, så tänker jag tvinga mig själv att bli det.
Detta är mitt liv, och det blir vad jag gör det till. Detsamma gäller mig själv.

Jag tänker börja med att försöka bli ens hälften så vacker som Ayumi Hamasaki.
Wish me luck, lär behövas. ^^

Jag har en lista på varför denna dagen är så himla bra. Det är uppmuntrande att veta:

1. Våren är på väg. April är här, vinterjackan är borta och vindarna är inte lika kalla.
2. Jag fick MVG på Arbetsmiljö och Säkerhetsprovet.
3. Idag åt jag och tjejgänget på thairestaurang. Det var längesen, och underbart.
4. Jag köpte nya, fiiina skor som jag letat efter jättelänge.
5. Jag lyssnar på Muse nu, ett nyupptäckt band. Det är inte ofta jag upptäcker nytt.
6. Pappa sa att jag inte kommer behöva betala ett enda öre för min bal/student, vilket
raskt leder till nästa punkt.
7. Jag har råd att åka med ett jättegäng till Spanien i sommar! Den 20 juni bär det av,
och idag beställs det. Jag är så himla glad för det!

Det känns allmänt som att allt flyter på idag utan svackor. Mitt humör är jämnt, och
min kära optimism är på besök igen. Det känns väldigt, väldigt bra.
Dessutom är dagen inte slut än - förhoppningsvis kommer jag åka hem till Malte,
och så drar vi ihop ett gäng och umgås som vi brukar göra. Ska bli mucho trevligt.

Idag är det en vecka sen begravningen var. Tanken passerar flyktig med jämna
mellanrum, men den fastnar inte, av någon anledning.
Känns skönt att ha en riktigt bra dag, att ha en paus.
Nu ska jag boka resan, och ringa mina vänner. <3