Ännu en anledning att vara mörkrädd...

...fick jag idag. Jag hade ju aldrig sett den första Motorsågsmassakern från 1974, så
var jag och Manne på Hemmakväll och skulle hyra film och där låg den och tittade på
mig från hyllan. Jag är ju rätt (läs: mycket) fjantig när det gäller filmer, men bestämde
mig ändå för att se den. Sagt och gjort.


Jag kommer inte att sova bra inatt. Jag tycker att den var fullkomligt vedervärdig. "Den
sämsta skit jag sett", säger mamma, håller inte riktigt med om det men det var nog den
obehagligaste film jag sett hittills. Det är något med gamla filmer, vi är så vana vid en
massa effekter och filmmusik överallt, denna var så avskalad och det bidrog verkligen
till stämningen. Antagligen innehöll denna film också de mest realistiska dödsögonblick
jag sett, inte för att jag är så rutinerad inom mord, men det var verkligen påträngande.
Flera scener satt jag helt ärligt och skrek helt hyseriskt, speciellt när hon blev jagad i skogen.


Leatherface.


 Nu skulle man haft en skön komedi att varva
med, fast jag hyrde bara skräckfilmer denna
gången. Kanske skulle titta på Amores Perros?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0