Snuviga gubbar

"Det satt en gubbe på en bänk som var snuvig. Det rann och folk tittade, jag tyckte synd om honom
så jag gick fram och torkade honom om näsan. Han tittade upp på mig och sa tack, sen gick jag
därifrån."
- Manne


Jag ser väldigt engagerad ut på den här bilden.


För övrigt så menade jag inte alla mina vänner i mitt förra inlägg. Jag vet att det finns människor
som ställer upp och som alltid finns där och det är jag otroligt tacksam för. Ville väl mest uttrycka
min besvikelse eftersom jag så sällan gör det. Ibland är det skönt att gnälla, att inte vara så himla
glad jämt. Tack till de vänner som finns där, ni är guld värda!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0