rockfen

Jag VET, det var ett himla tag sedan. Mycket har hänt i mitt liv, med student, resa, självreflektion och
annat som skulle fylla upp alldeles för mycket utrymme för att jag ska palla skriva om det nu, men
jag kan ju sammanfatta det genom att säga att jag kommit fram till väldigt mycket.
Det känns otroligt stort. Det känns otroligt bra.

Som vanligt finns det ju ett syfte med mitt inlägg, som ni säkert förstår. Denna gång är det ganska
uppenbart för de som känner mig, framförallt om de umgåtts med mig den senaste tiden.
Jag har egentligen inte mycket annat att säga än: LYSSNA.
Me luves, och det är bara förnamnet.


Slipknot - Psychosocial



Slipknot - All Hope is Gone




Jag blir så lycklig, för det är precis så bra som jag föreställt mig, precis så bra som jag vet att de kan.
Och i november ska jag se dem live i Köpenhamn, om jag inte får jobbet i London och måste åka dit.
Fast jag måste se dem live. Jag bara måste det. Så är det bara.
Och nu känner jag att jag kommer upp i den där välbekanta extasen, det är inte bra. Bäst att lägga sig.
Ska ju trots allt upp kvart över fyra imorgon. Jobb ÄGER.