ihasahotdog.com

funny pictures of dogs with captions
Hihihihi.

Say it to my face

Ni har säkert hört att 90 % av sättet vi kommunicerar på är icke-verbalt. Det får mig att undra
vad det egentligen är jag sänder ut för signaler till omgivningen, för det mesta av kropps-
språket är vi ju förmodligen inte medvetna om! Inte konstigt att det blir så många missförstånd.
Eller de skrivna orden - som jag tycker är jobbigare än de verbala. Tonfall, gester och kropps-
språk förstärker ju orden och ger dem andra innebörder, men hur tusan ska man visa det i
en skriven text? Gäller texten då något viktigt, så blir jag alltid ännu mer nervös över hur det ska
tas emot av mottagaren, för våra olika erfarenheter och personligheter gör ju att vi tolkar det på
så olika sätt.

Jag föredrar att prata om viktiga saker över telefon, men helst av allt face-to-face. Det kan lätt
bli så fel annars, och de allra flesta som har något viktigt att prata med någon om vill nog undvika
det. Tror inte att jag är ensam om att tycka det. Vet inte varför jag kom att tänka på det nu, men
ibland springer tankarna iväg. Jag anser också att många inte riktigt håller med mig om detta.
Hur många gånger har man inte fått sms eller meddelanden på internet om viktiga frågor eller
andra konfrontationer? När jag får det så brukar jag undra varför personen väljer att ta det på det
sättet. Det måste ju vara lättare och kännas bättre att se personens riktiga reaktion? En text kan
man ju fila på jättelänge och den behöver inte alls spegla den ursprungliga reaktionen.
Själv känner jag också mig mer uppskattad om någon är rak mot mig och har kurage nog att
säga saker direkt till mig. Man bryr sig ju om människorna i sin omgivning, och om man då gör
något fel så vill nog de flesta veta det. Kontentan av det här är väl att visst kan det vara lättare att
gömma sig bakom displayer av olika slag, men betyder personen man ska konfrontera någonting
för en, så kan det faktiskt vara värt att övervinna den där nervositeten. Det vinner relationen på.


Ja ja, en ny dag har börjat, ska försöka ta tag i pluggandet idag. Går ju en bokföringskurs för jobbet,
i och med att jag är rätt så grön så känns det bättre med lite mer kött på benen. (Usch, hatar det
uttrycket!)

Ha en underbar dag! <3



Bilder


Lilla Bea, så söt!



Jag med Bea, julafton <3



Bea väcker Manne på julaftons morgon.



Jag och lillasyster fick smaka cognac, jag försökte gilla det, men jag är väl
inte tillräckligt vuxen. Säg inget till någon, men jag ställde glaset i köket
när ingen såg! Mohahaha.



Albin var jätteduktig och blev inte alls rädd för tomten.



Avslutar med en till bild på Bea - underbart att ha en hund hemma, om än
bara för ett tag!



Övningskörning och en massa film

Som vanligt hyr vi ungefär tre filmer i veckan, nu när man är ledig blir det säkert mer. Varför
jag inte bara laddar ner? Det är helt enkelt mysigare att gå till Hemmakväll och titta ut vilka
filmer man ska välja. Jag antar att det har mycket med nostalgi att göra - jag minns när jag
var yngre och jag, pappa och Linda åkte till Videomix för att hyra film. Jag tyckte alltid att det
var så mysigt, så det har helt enkelt fått hänga kvar. Denna gång blev det Candy med Heath
Ledger i en av huvudrollerna, Hitch med Will Smith i huvudrollen och Dumbo, haha. Var så
längesen jag såg den. ^^


Candy var faktiskt en bra film, Heath var ju så duktig, och den hade en skön blandning av
misär, kärlek och naket, fast utan att det blev vulgo. Skum beskrivning, men ni skulle nog
fatta vad jag menar om ni såg den. Lätt sevärd!
Hitch såg vi efteråt, en random komedi som i vissa stunder blev ganska klyschig men som
faktiskt bjöd på några skratt. Inte lika sevärd som Candy, men helt okej. Får väl se om det
blir Dumbo nu eller imorrn. Time will tell. Fick dessutom en DVD-box i julklapp av min bror
och hans lilla familj, med Jane Austen. Den lär väl tittas på också. <3


Annars så hämtade jag mig från mitt lilla sammanbrott i bilen som jag fick, för en stund så
var jag helt övertygad om att jag aldrig skulle köra igen, och jag hade inte ens hunnit ut på
vägen då! Jag är rätt fjantig av mig. Hursomhelst, efter tre-fyra timmar av åkande på åkern
där pappa bor, samt cirklar runt ladugårn så kändes det bättre. Jag fick en chans att backa
och växla och ha mig i lugn och ro, liksom. Efter det körde jag hem, och nu är jag så pepp
på körkort jag bara kan bli! It's gonna be mine.


...


Dumma regeringsreformer och dumma partiplaner. Oj, hade du det jobbigt i gymnasiet? Men det
är okeeeej, sätt dig i fabriken bara och slit arslet av dig, för har du haft otur hittills kan du likagärna
ha det igen, så kan vi som haft lite mer flyt i livet fortsätta ha det.
Det kallas balans, det är bara att
gilla läget. Eller alla de som av olika anledningar inte pallat skolan, vem har rätt att döma som inte
vet någonting? Nej vet ni, vi tar bort Komvux, och vet ni varför? För att en andra chans är överskattat.
Det är ju så mycket enklare att födas in i rikedom, eller hur? Då har man ju råd med privatskolor.

Jag överdriver en hel del och leker med klyschor, men det är ganska befriande att göra det när man
är lite uppretad, så att säga. Är bara så in i norden trött på samma gamla tankesätt som dominerar,
ett förlegat sätt att förhålla sig till varandra. Efter krig och revolutioner som skett så borde faktiskt
mänskligheten ha lärt sig en läxa, men nej, det har vi inte gjort. Vi fortsätter att vara ego. Vi glömmer
bort att allt det vi har i livet kan ryckas ifrån oss hur lätt som helst. Vi invaggar oss själva i en falsk
illusion av trygghet, och glömmer att den anonyma massa vi fördömer i och med dessa reformer
och bestämmelser kanske också kände den tryggheten innan den rycktes bort.
Om vi var i deras ställe kanske vi hade uppskattat lite hjälp, lite osjälviskhet. Men varför det, de har
ju haft sin chans? Eller?

Nu under julen tänker jag extra på detta. Det kan börja med att jag går in på studera.nu och läser
om regeringsreformen som ska ske 2010, fortsätta med tankarna på Komvux och så småningom
är tankarna överallt. Läste ett inlägg för en stund sedan om Karl Bertil Jonsson, ni vet, det som
sänds på julafton. Han som jobbar på posten och tar rikas postpaket och ger till fattiga. Personen
som skrev inlägget ville att de skulle sluta sända "den där kommunist-skiten" men jag håller inte
med. Karl Bertil är fantastisk och en av julens höjdpunkter. Slutar de sända det kommer jag att
bli ledsen. Vem vet, kanske kommer en reform snart? No more Karl Bertil! Det skulle vara nåt.


Julafton och juldagen *

Julafton spenderades hos min bror med familj, det var jag, Manne, Linda och mamma som körde
ut dit och anslöt oss till resten av folket. Det är så konstigt, i början av december hade jag julkänsla
så det bara skrek om det, men det hade hunnit minska drastiskt när julaftons morgon väl grydde.
Visst hade jag den obligatoriska känslan där, ni vet, den där som det inte blir någon julafton utan,
med julmaten framför sig och familjen runt sig. Kalle Anka var såklart med på listan och kvällen
avslutades med spelet Fallout 3 som jag gav Manne i julklapp, bland annat.
Det var mysigt. *


Juldagen förflöt i mysighetens tecken, till skillnad från många andra så beslöt jag och Manne oss
för att stanna inne hela kvällen och kolla film. Det blev tionde säsongen av Vänner som åkte in i
DVD:n, och med oss fanns lilla Bea som vi också var ute och gick med med jämna mellanrum.
Hon är ju bara åtta månader, så det behöver hon. Annars låg hon ihopkurad på oss, eller vid våra
fötter. Så länge hon får vara med så är hon nöjd, den lilla vovven. Kommer att sakna henne när Lindas
lov är över. <3 På morgonen kom pappa också, han fick sina julklappar och så tog vi en långpromenad
i skogen, där vi kunde släppa Bea.


Idag har det varit lugnt också. Dagen började med städning en liten stund, sedan hämtade pappa oss
och här sitter vi ute på landet. Vi ska sova hos pappa i natt. Vi har lagat mat tillsammans, kollat på Arn
för pappa hade inte sett den, och nu kan vi hitta på precis vad vi vill. Jag kan behöva ännu en dags lugn
efter mitt lilla sammanbrott i bilen när jag skulle försöka övningsköra, haha.
Allt bara låste sig, och jag vägrade köra ut på vägen. Men det kommer, det kan jag lova! Det är ju inte
konstigt att nerverna spökar nuförtiden... ^^

Ska försöka fokusera på att träffa så mycket folk som möjligt de kommande dagarna, det är många
man saknar. Vad jag och Manne ska hitta på på nyår är ett annat mysterie vi planerar att lösa.
Men det ger sig!

Hoppas alla hade en underbar julafton!
<3
God jul.


None
God jul Oskar, vi var många som tänkte på dig på jul, var säker på det. <3



Familj


Höst 2008



Höst 2008



Manne och Linda - en bild som speglar deras personligheter



Jag och Manne efter Slipknot

Dan före dan före dopparedan.

En dag för tidigt har vi nu tagit fram granen - i vår familj brukar det göras dagen innan jul,
men jag kände att just idag behövde jag verkligen den där lilla extra julkänslan.
Imorrn kommer skinkan att griljeras, julklapparna ska snart läggas under granen och
snart, snart, snart är det dags för allas vår älskade högtid.


Min syster Linda kom hem idag och hade med sig sin lilla toypudel Bea. Ska ta kort på
henne och lägga upp här, för sötare hund får man leta efter! Hennes päls är som den
lenaste bomull, och hon är så tillgiven att det inte är klokt. Kommer och kryper upp i ens
knä ooch gosar in nosen vid halsen på en medan pälsen värmer en jättemysigt.
Hon är fantastisk!


För övrigt är jag ledig längre än jag trodde, nästan lika mycket som alla skolungdomar är.
Fast att jag har världens bästa och snällaste chef, det visste jag ju redan. <3


Inte långt kvar nu!

Åh, julen är snart här! Idag ska jag och Manne klä granen och plocka fram alla saker man sparat.
Brukar göra så att jag inte tar fram allt, utan sparar lite julsaker. Det är ju så mysigt att pynta och
då är ett måste att ha lite kvar att ta fram. Julgranen, till exempel. Ska bli mys!


I lördags fick jag äntligen träffa Linn, Vickan och Bim, det var alltför längesen och jag hade verkligen
saknat dem. Vi var först och bowlade på kvällen, och jag kom raskt fram till att jag var mycket duktigare
när jag var liten, haha, det kan sträckningen i armen intyga om! Efter det blev det ett spontanbesök
på bio, vi såg Twilight som faktiskt var mycket bättre än jag trodde. Sevärd, faktiskt.
Subway har ju äntligen kommit till Borås, så vi gick och åt där. Bim tyckte inte om konsistensen på
mackan så den åkte ut i servetten vilket jag har otroligt svårt att sympatisera med, men smaken är
som baken. Jag hade i alla fall jätteroligt, det var ett kärt återseende och något som jag kommer
se till att det händer igen, lita på det.

Igår blev det julgobisbak med Manne, min kära bror och hans fru och så Albin, brorsonen. Jag fick
dock inte vara med och baka så mycket för Albin ville hela tiden att jag skulle leka med honom.
Är man två år så kanske det inte är så roligt att sitta still så länge som baket höll på, två-tre timmar
blev det i alla fall!
Vi sprang omkring i hela huset och lekte, hans bilar åkte fram och jag skrattade lika mycket som
Albin, barnsligt förtjust över hans upptåg. Han är så knasig. Och så söt var han när han skulle "nana
apan" med en gosedjursapa som är lika stor som honom, så lade han sig i fåtöljen och riktigt försvann
under apan medan jag låtsadesnatta dem.
"Myyytit" här man en liten barnröst långt där nere under apan, och jag smälte.
Det har jag gjort från början, han har mitt hjärta i sina små händer. <3


Två dagar kvar till julafton!

Humörhöjare

Jag älskar sådana där vardagshändelser som verkligen bara höjer upp humöret.
De är så enkla, så simpla. Man ska ta bussen, den kommer så fort man ställer sig
vid hållplatsen. Det hände igår.

Eller som nu. Jag ringer optikern, personen som svarar är supertrevlig och väldigt
tillmötesgående, detsamma gäller han som svarade när jag ringe upp bowlingcentret.
Så härligt när folk är trevliga och man känner sig välkommen dit man ringer, även om
man inte känner människorna i sig!

Jag blir verkligen på gott humör av det. Sedan kommer man att tänka på allt annat man
har att vara glad för. Det är snart jul. Maxine och Fredrik kommer hem och hälsar på snart.
På lördag ska jag bowla och se film med Manne, Vickan, Linn och Bim. Kanske fika med
Jeanette på fredag. Lunch hos brorsan för Joanna, hans fru, har fyllt år.
Det är faktiskt en hel del i mitt liv som samarbetar, om man bara bemödar sig med att
lägga märke till dem. Det är de faktiskt lätt värda!

Efter jobbet ska jag hämta ut mina varor från Yves-Rocher. Underbart.


6 dagar kvar till julafton!


Mitt liv är fullt av händelser

Igår kom Manne hem alldeles röd i hela ansiktet och i håret. Jajamän, det hade varit Bäckäng-
match, och då måste man ju smeta in sig i röd färg och springa runt och vråla mitt i vintern
med bar överkropp. Så klart. Han är allt bra galen. <3

Saker och ting har börjat ta fart nu i alla fall, och vi får alla hoppas att det är till det bättre.
Var på Arbetsgivardagen idag, en kurs där man går igenom vad som ska skattas och inte.
Det är mycket att hålla i huvudet för en novis, men jag lär väl mig jag också.

Jag hade inget syfte med detta inlägget egentligen, förutom att berätta detta:


En vecka kvar till julafton!

Dom tomma stegen

Har du vandrat de tomma stegen utmed orons kanaler
Har du kastat några stenar i djupet och sett dom singla ner i spiraler
Det är låst vid grinden till den öde stranden
Det står en vakt vid porten
Han har fått blod på tanden

Jag känner en som sett mer än de flesta
En som aldrig sett vad han har här
Han säger att han vart i helvetet och vänt
Jag tror en del av honom blev kvar där
Nu står han utanför världen genomskådad och bitter
Han går dom tomma stegen under fåglarnas glada kvitter

'Ello.

Idag har jag varit driftig, en massa saker har blivit gjorda på jobbet och jag märker direkt hur mycket
bättre jag mår då! Häromdagen dammades heeela rummet och städades, kändes gött efteråt även
om man hade noll motivation innan. Efter jobbet ska jag inhandla julkort, jag vet att det är ganska sent
påtänkt, men det är inte för sent och det är det som är huvudsaken. Jag tänker bli en sån där som
skickar julkort till höger och vänster, så himla mysigt. Får se hur många adresser man hinner jaga rätt
på tills imorrn bara. ^^



Förutom det så tänker jag börja springa en hel del, om motivationen håller i sig. Skulle vara intressant
att se om den antydan till ansträngningsastma som jag ändå har blir bättre om jag får en riktgt bra kondition!
Det är så mycket roligare att springa utomhus, så det blir väl att jag och Manne springer ut i regnet framöver.
Fast det är klart, det ska ju komma snö som ligger kvar, det har jag bestämt!



Jahopp, nu ska man jobba vidare. Saker och ting börjar styras upp nu. <3


9 dagar kvar till julafton!

Kvällen i bilder


Myskväll! <3


Flumkväll. Jag har varit sjuk så jag ser rätt skabb ut, mohahaha.

Annars kollar vi en massa film nuförtiden. Vi hyr minst tre filmer i veckan, vet inte varför det
har blivit så, för det är inget vi uttalat bestämt oss för att göra. Det har blivit vår grej, helt enkelt.
Denna helgen blev det I'm a cyborg, but that's okay, Wall-E och senaste Batman-filmen.
Den förstnämnda var faktiskt väldigt bra, om än lite skum. Wall-E måste vara den sötaste jag
sett på länge, en helt bedårande karaktär! Vi har Batman-filmen kvar att se också, hur bra som
helst, inte minst Heath Ledger. Bra filmval denna veckan, helt enkelt. ^^

Nu: Da-ra-ra-ra-ra-ra-ra-ra Batman!

Har ni tänkt på en sak?

Det är banne mig bara två veckor kvar till jul idag! En sådan tanke lyser upp vintermörkret.
.


14 dagar kvar till julafton!



Abstinens!

Ja, nu har jag fastnat i träsket igen - det har gått många veckor sen jag sist inte kände för
så mycket mer än att sätta mig ner och spela bort några dygn, men min längtan är tillbaka. 
Ja, det är WoW jag pratar om, och ja jag är en nörd. Jag har älskat datorspel sedan jag var
liten, och även om jag är pinsamt okunnig inom ett område som jag egentligen älskar så
blir jag sugen.

Det är skönt att suget kommit tillbaka faktiskt, i en tid då motivation och lugn inte infinner sig
så är det grymt skönt och avslappnande att bara sitta ner och spela runt, leva sig in i alltihop.
Att man blir mindre kontaktbar är väl något man får leva med, haha, för det gäller ju bara en
viss period. Det får man tåla!



Ansvar

Nu är det ganska officiellt ändå, jag har min permanenta arbetsplats i receptionen för att
Ulrica, som i vanliga fall är receptionist, ska vara mammaledig från den 19 december och
framåt. Idag vill jag inte, haha.

Ska jag någonsin lära mig allt jag måste kunna? Det är en massa rutiner som ska memoreras,
saker som ska bli gjorda oavsett om jag kan det eller inte, och för tillfället känns det ganska jobbigt.
Det är inte det att jag inte gillar mitt jobb, för det gör jag. Det är trevliga människor och dessutom
gillar jag utmaningen som ligger i att lära sig allt om detta. Det känns bara så pressat just nu.

Mina tankar är överallt, jag har svårt att fokusera på en sak i taget. Dumma situation som förstör
för mig på jobbet, hoppas allt löser sig snart. Fast det är klart att det gör det. Det vet jag ju innerst
inne. 

Karlsson

Det är en sorglig dag här på kontoret, den blev inte alls vad vi hade tänkt oss. Ikväll är
det julbord och det hade vi sett fram emot länge nu. Men livet har sin gång och bryr sig
inte alltid om sådant.

Igår kväll dog Karlsson, vår kontorshund som alltid är på kontoret och som verkligen
var en egen liten person. Vår lilla dvärgschnauzer och maskot. Det känns konstigt att
tänka att man så sent som igår hörde hans ylanden när han insåg att han skulle ut
och gå, sista gången jag såg honom var just igår där han låg på mattan i min chefs
kontor. Nu är han borta.

Det är tomt på kontoret. Inga tassar som hörs mot golvet, ingen vovve som tigger vid
bordet, ingen Karlsson. Vi har gråtit idag allihop, han var ju trots allt bara 5 år, det är
inte särskilt gammalt för en liten hund. Han kunde ju levt lika länge till.
Usch, Karlsson. Det är hemskt när sånt här händer.

Bättre sent än aldrig!

Blev inget adventspyssel igår, varför vet jag egentligen inte. Det var en sån där slapp söndag
då jag inte orkade ta fram alltihop. Ja faktiskt, jag var rätt lat i helgen. Sov jättelänge och t.o.m.
efter det så var jag trött. Vi har ju alla såna helger ibland, kan vara skönt det också!

Däremot fick jag något väldigt vettigt gjort - träffade Malte och Ivan några timmar i fredags,
vilket verkligen var mysigt. Hade inte sett dom på jättelänge och det var verkligen längesen
vi tre fick chans att umgås själva. Satt och pratade i Maltes kök, gjorde smoothies och hade
allmänt trevligt. Jag hade inte inte känt mig så tillfreds på länge, verkligen roligt att Ivan kom
hem till Borås! Angående Malte så får jag allt se till att ta mig till Göteborg ofta(re),
krångligt är det inte! <3

Denna veckan har jag en del inplanerat i alla fall! På onsdag fyller min kära mor 50 år, så
det blir mys hemma för att sedan fira henne på lördag. Då blir det fest för det måste ju firas
att mamma blivit 50 år ung! På torsdag är det julfest på jobbet med respektive, så jag och
Manne blir bjudna på julbord med resten av mitt jobb. Ska också bli väldigt roligt!
Annars är det mest lugn och frid som gäller för mig, ska pynta hemma i veckan och dessutom
städa klart mitt rum så att jag får fint omkring mig. Då höjs humöret automatiskt. ^^


23 dagar kvar till julafton!

RSS 2.0