Bebislycka!
Klockan 11:20 idag fick Ulrica, hon jag är vikarie för, och Jan en liten pojke!
Jag och en medarbetare här på kontoret har lekt detektiver och försökt få tag
på nummer till folk som kan veta något, för kejsarsnittet skulle ske vid 06:00
imorse och klockan 14:00 hade vi fortfarande inte hört något så vi började bli
en aning nojiga.
Men nu vet vi alltså, så grattis Ulrica och Jan! *
Jag och en medarbetare här på kontoret har lekt detektiver och försökt få tag
på nummer till folk som kan veta något, för kejsarsnittet skulle ske vid 06:00
imorse och klockan 14:00 hade vi fortfarande inte hört något så vi började bli
en aning nojiga.
Men nu vet vi alltså, så grattis Ulrica och Jan! *
Är mat viktigare än förhållanden för mig?
Inatt drömde jag - jag drömmer alltid innehållsrikt och verkligt, och kommer för det mesta ihåg
mina drömmar väldigt tydligt. Ofta pratar jag i sömnen, och för ett litet tag sedan vaknade Manne
av ett knytnävsslag (eller var det en armbåge?) i ansiktet, och möttes av min avgrund till mun som
ömsom snarkade, ömsom pratade. Jag är helt enkelt ett vilddjur i sängen, fast kanske inte på
ett välkommet sätt. Hursomhelst.
Inatt befann jag mig i en lägenhet med min pojkvän. Jag såg ut genom fönstret och rakt in
genom fönstret till en annan lägenhet. Där fick jag syn på min vän och hennes pojkvän, och
kom på att de ju skulle gifta sig. Jag grabbade tag i Manne och rusade över till deras lägenhet.
Väl därinne tronar en jättestor bröllopstårta mitt i ett rum som är helt träfärgat - både väggar,
tak och golv. Någon form av möhippa tar form, vi dansar alla fyra till musik. Helt plötsligt kommer
det in två tjejer i rummet som bara har underkläder på sig. De ställer sig framför min kompis
pojkvän och börjar åma sig, vilket slutar med att han lägger handen på en av tjejernas lår. Då
blir min vän vansinnig och springer mot tårtan. Hon välter ner den och börjar hoppa på den.
Då känner jag något djupt inom mig brista. I ren desperation rusar jag mot tårtan, inte för att
trösta min vän, utan för att rädda tårtan! Så jag sliter tag i tårtspaden och skär en perfekt liten
tårtbit som jag sedan börjar mumsa på medan jag går mot dörren. Bakom mig fortsätter min
vän hoppa på tårtan medan hennes pojkvän envist försöker dra bort henne från den.
Möjliga slutsatser:
Jag har en undermedveten fixering vid tårtor.
Mat är det viktigaste för mig, vilket gör att jag försummar mina relationer.
Jag vill verkligen inte gifta mig.
Jag drömmer om att se någon av mina vänner rullandes i tårtmos.
Jag är rädd för min eventuella möhippa.
Jag kan se in i framtiden (Haha, tänk om detta skulle hända?)
Jag vill omedvetet påverka Mannes val av tårta till olika högtider.
...Eller så var det bara en dröm.
Ungefär såhär såg tårtan ut, fast chokladig.
Andningen har kommit igång igen!
Jag mår redan bättre - så typiskt mig, jag skärper så lätt till mig på jobbet. Det är en av de
sakerna jag faktiskt gillar hos mig själv: Visst är jag väldigt duktig på att älta, men är jag på
jobbet så har jag faktiskt ganska lätt för att distansera mig från det. Jag skärper till huvudet
helt enkelt.
Tog tag i lite saker också, bland annat fick jag tiden på Divya Spa bekräftad. Den 19 februari
är det jag och min svägerska som ska få massage och ansiktsbehandlingar. Underbart!
En välkommen paus, dessutom har jag aldrig fått "riktig" massage innan. Härligt va?
Dessutom har jag fått lite saker gjorda här på kontoret, tanken på ett Starwars-maraton som
ska hållas i helgen gör heller inte humöret sämre, nej nej. Ska faktiskt på tal om det ringa de
vänner som ska delta, så kan vi fixa med planering och tider och sånt. Längesen man sov
över ett härligt gäng, ska bli kul!
Snart, snart, snart! Längtar som bara den.
Foto: http://www.collective.se
sakerna jag faktiskt gillar hos mig själv: Visst är jag väldigt duktig på att älta, men är jag på
jobbet så har jag faktiskt ganska lätt för att distansera mig från det. Jag skärper till huvudet
helt enkelt.
Tog tag i lite saker också, bland annat fick jag tiden på Divya Spa bekräftad. Den 19 februari
är det jag och min svägerska som ska få massage och ansiktsbehandlingar. Underbart!
En välkommen paus, dessutom har jag aldrig fått "riktig" massage innan. Härligt va?
Dessutom har jag fått lite saker gjorda här på kontoret, tanken på ett Starwars-maraton som
ska hållas i helgen gör heller inte humöret sämre, nej nej. Ska faktiskt på tal om det ringa de
vänner som ska delta, så kan vi fixa med planering och tider och sånt. Längesen man sov
över ett härligt gäng, ska bli kul!
Snart, snart, snart! Längtar som bara den.
Foto: http://www.collective.se
pANIK
Nej, det är lugnt, ta inte in någon vikarie utan ge hela listan på företag till mig att ta hand om -
det fixar jag, visst? INTE. Jag gick inte ekonimilinjen. Jag gick estet. Det klaffar inte riktigt för mig.
Egentligen fattar jag, men med stressen på det så får jag pressa fram varje uns av logik känns
det som. Just idag känns det extra jobbigt. Jag tog på mig att lära mig ett jobb som man
egentligen behöver utbildning för att kunna. Var befinner jag mig? På nybörjarnivå, inte så
konstigt, jag började i september. Jag har kommit långt för den tiden, och det är jag faktiskt lite
stolt över. Men ibland...
...så undrar man lite. Vad tusan håller jag på med? Nu har mina mål höjts för mig utan att jag
velat det. Jag gav mig in i detta med tanken: "Jag ska göra så gott jag kan." Helt plötsligt möts
jag av ett nytt mål som jag inte satt upp: Jag ska jobba för att kunna ta över hela listan på företag
efter att min vägerska går hem på mammaledighet i juni. Det är inte många månader.
Tänk då på detta: Jag vet inte ens vad alla företag jag ska ha hand om försörjer sig på.
Så mycket koll har jag. Stress? Ja. Jag behöver en semester redan innan detta dragit igång.
det fixar jag, visst? INTE. Jag gick inte ekonimilinjen. Jag gick estet. Det klaffar inte riktigt för mig.
Egentligen fattar jag, men med stressen på det så får jag pressa fram varje uns av logik känns
det som. Just idag känns det extra jobbigt. Jag tog på mig att lära mig ett jobb som man
egentligen behöver utbildning för att kunna. Var befinner jag mig? På nybörjarnivå, inte så
konstigt, jag började i september. Jag har kommit långt för den tiden, och det är jag faktiskt lite
stolt över. Men ibland...
...så undrar man lite. Vad tusan håller jag på med? Nu har mina mål höjts för mig utan att jag
velat det. Jag gav mig in i detta med tanken: "Jag ska göra så gott jag kan." Helt plötsligt möts
jag av ett nytt mål som jag inte satt upp: Jag ska jobba för att kunna ta över hela listan på företag
efter att min vägerska går hem på mammaledighet i juni. Det är inte många månader.
Tänk då på detta: Jag vet inte ens vad alla företag jag ska ha hand om försörjer sig på.
Så mycket koll har jag. Stress? Ja. Jag behöver en semester redan innan detta dragit igång.
A quick change of heart.
Hade egentligen bestämt mig för att sluta blogga, att lägga ner bloggen. Men så kollade jag
igenom den idag och insåg att det faktiskt är ganska roligt att kolla på gamla bilder och
funderingar under gymnasiet och så vidare.
Så jag är nog kvar en stund till. *
igenom den idag och insåg att det faktiskt är ganska roligt att kolla på gamla bilder och
funderingar under gymnasiet och så vidare.
Så jag är nog kvar en stund till. *
Nu är tiden inne
Jag känner nu, mer än någonsin, att det är mycket som jag passivt låter bli att förändra, fastän
jag innerst inne vill att just förändring ska ske. Jag vill bli vegetarian, för jag sympatiserar inte
med att äta djur egentligen. Jag vill lära mig mer om en viss religion, för även om jag varit ganska
avigt inställd till religion så dras jag till denna och tänker på det ofta. Jag vill bli snällare mot mig
själv, ta hand om min kropp bättre, få lite rutin på saker och ting. Jag vill sträva efter att inte bara
jobba, äta och sova, utan att faktiskt ägna mig åt saker som betyder.
Jag vill jobba mer med mig själv, samtidigt som jag inte längre vill rikta in mig så mycket på mig
själv. Jag vill lära mig att se mig själv som en del av naturen, en som tar men som också ger.
Det är det jag vill: Leva i samklang med naturen. Viljan är stor.
Jag ska köpa in mat som jag känner att jag vill äta. Oavsett vad andra tycker. Jag ska köpa in
böcker för att lära mig saker som jag vill lära mig. Det börjar idag, sakta med säkert.
Banne mig!
jag innerst inne vill att just förändring ska ske. Jag vill bli vegetarian, för jag sympatiserar inte
med att äta djur egentligen. Jag vill lära mig mer om en viss religion, för även om jag varit ganska
avigt inställd till religion så dras jag till denna och tänker på det ofta. Jag vill bli snällare mot mig
själv, ta hand om min kropp bättre, få lite rutin på saker och ting. Jag vill sträva efter att inte bara
jobba, äta och sova, utan att faktiskt ägna mig åt saker som betyder.
Jag vill jobba mer med mig själv, samtidigt som jag inte längre vill rikta in mig så mycket på mig
själv. Jag vill lära mig att se mig själv som en del av naturen, en som tar men som också ger.
Det är det jag vill: Leva i samklang med naturen. Viljan är stor.
Jag ska köpa in mat som jag känner att jag vill äta. Oavsett vad andra tycker. Jag ska köpa in
böcker för att lära mig saker som jag vill lära mig. Det börjar idag, sakta med säkert.
Banne mig!
Bättre tur nästa gång...
Det blev ingen Winnerbäck igår, för när jag glad i hågen slog upp tidningen för att
dubbelkolla så insåg jag att jag inte kollade datumet på det där blogginlägget jag
läste. Winnerbäck var i förrgår, och då visste jag inget. Tusan.
Tur att det finns repriser! Annars kan man ju alltid ta och köpa den där filmen.
Det har jag tänkt göra länge. <3
dubbelkolla så insåg jag att jag inte kollade datumet på det där blogginlägget jag
läste. Winnerbäck var i förrgår, och då visste jag inget. Tusan.
Tur att det finns repriser! Annars kan man ju alltid ta och köpa den där filmen.
Det har jag tänkt göra länge. <3
I do not approve.
"Ju gladare grisar desto bättre köttkvalitet. Det händer att griskött måste kasseras
för att de stressats för hårt. Pse-kött (pale, soft, exudative) kallas griskött som blivit ljust,
sladdrigt och vattnigt på grund av för höga halter av stresshormon.
Motsvarande kött från stressade nötkreatur blir mörkt och segt. Det kallas dfd (dark, firm, dry)
och kasseras likaså."
Hittade en artikel på dn.se. Den handlar om hur onödigt det är att låta djur övernatta på slakterier
på grund av stressen som uppstår. Blir så irriterad när jag läser det. Borde man inte prioritera att
visa medkänsla? Varför dör de? Jo, för att vi ska få kött på våra tallrikar. Då borde man i alla fall
minimera lidandet för dem, de dör för vår skull och vi kan inte ens låta dem spendera sin sista
natt hemma. Förkastligt är det.
Sedan kommer de in, blir stressade vilket resulterar i att köttet blir dåligt och slängs. Då faller
ett argument till att äta kött bort: "De dör i alla fall av en orsak." Fast går de det, om köttet slängs?
Jag tror inte det, va?
Sedan händer det enligt artikeln att djur från olika gårdar föses ihop och börjar slåss. Vissa djur
får avlivas på grund av skadorna de får av det, och om de halkar kan skadorna också bli såpass
allvarliga att djuret måste dö. Det känns så onödigt. Om man måste slakta och äta djur, varför
inte bara ha mobila slakterier? Inte för att jag gillar det, men dessa idiotiska transporter måste
tas bort illa kvickt. Var är medkänslan?
Så fort jag flyttar hemifrån och har ansvar för min egen mat så ska jag bli vegetarian.
Detta vill jag inte stödja.
Ett av de sötaste djuren som finns.
¨
Jag kanske borde bli politiker?
för att de stressats för hårt. Pse-kött (pale, soft, exudative) kallas griskött som blivit ljust,
sladdrigt och vattnigt på grund av för höga halter av stresshormon.
Motsvarande kött från stressade nötkreatur blir mörkt och segt. Det kallas dfd (dark, firm, dry)
och kasseras likaså."
Hittade en artikel på dn.se. Den handlar om hur onödigt det är att låta djur övernatta på slakterier
på grund av stressen som uppstår. Blir så irriterad när jag läser det. Borde man inte prioritera att
visa medkänsla? Varför dör de? Jo, för att vi ska få kött på våra tallrikar. Då borde man i alla fall
minimera lidandet för dem, de dör för vår skull och vi kan inte ens låta dem spendera sin sista
natt hemma. Förkastligt är det.
Sedan kommer de in, blir stressade vilket resulterar i att köttet blir dåligt och slängs. Då faller
ett argument till att äta kött bort: "De dör i alla fall av en orsak." Fast går de det, om köttet slängs?
Jag tror inte det, va?
Sedan händer det enligt artikeln att djur från olika gårdar föses ihop och börjar slåss. Vissa djur
får avlivas på grund av skadorna de får av det, och om de halkar kan skadorna också bli såpass
allvarliga att djuret måste dö. Det känns så onödigt. Om man måste slakta och äta djur, varför
inte bara ha mobila slakterier? Inte för att jag gillar det, men dessa idiotiska transporter måste
tas bort illa kvickt. Var är medkänslan?
Så fort jag flyttar hemifrån och har ansvar för min egen mat så ska jag bli vegetarian.
Detta vill jag inte stödja.
Ett av de sötaste djuren som finns.
¨Jag kanske borde bli politiker?
En av dagens höjdpunkter!
Mat kan verkligen höja upp humöret vilken dag som helst - men lagom är ändå bäst.
Idag till exempel: Jag och min kära svägerska/arbetskamrat bestämde oss för att åka
till Restaurang Cecil för att äta kinamat. Jag satte mig glatt vid bordet och började äta
i en himla fart, tjatade bort en trekvart på två minuter och glömde nästan av att jag åt.
Tills jag insåg hur himla proppmätt jag var.
Kom tillbaka till jobbet, och det var svårt att inte somna i stolen där i början! Har inte
varit så sömnig på hela veckan. Att jag dessutom glömde mina morötter jag skulle
ätit till mellanmål är inte heller bra. Men kinamat är väldigt gott, det är väl värt att
fokusera på. ^^
För övrigt kommer en annan lite humörhöjare hit idag och hälsar på: Albin.
Gjorde min dag bättre än alla måltider på Cecil sammanlagt. *
Idag till exempel: Jag och min kära svägerska/arbetskamrat bestämde oss för att åka
till Restaurang Cecil för att äta kinamat. Jag satte mig glatt vid bordet och började äta
i en himla fart, tjatade bort en trekvart på två minuter och glömde nästan av att jag åt.
Tills jag insåg hur himla proppmätt jag var.
Kom tillbaka till jobbet, och det var svårt att inte somna i stolen där i början! Har inte
varit så sömnig på hela veckan. Att jag dessutom glömde mina morötter jag skulle
ätit till mellanmål är inte heller bra. Men kinamat är väldigt gott, det är väl värt att
fokusera på. ^^
För övrigt kommer en annan lite humörhöjare hit idag och hälsar på: Albin.
Gjorde min dag bättre än alla måltider på Cecil sammanlagt. *
Wohoo!
Tänkte att jag skulle skriva ett inlägg om hur duktig jag var igår på kontoret när jag alldeles
ensam i morgonmörkret larmade av. Var lite nervös att jag skulle utlösa (hahaha) larmet,
för aj vad ont i öronen det gör, men nej, det gick bra! Sen var dagen frid och fröjd.
Hursomhelst, jag kommer in på blogg.se och det första som möter mig är en stor bild på
Lars Winnerbäck. Som det stora fan av honom jag är hajar jag genast till, och går direkt in
på inlägget. Det visar sig att det kommer en dokumentär på kanal 1 ikväll kl. 21:00.
Så var min kväll gjord. Jag vet vad jag kommer att göra vid nio ikväll.
Om ni gillar honom, you know what to do! *
ensam i morgonmörkret larmade av. Var lite nervös att jag skulle utlösa (hahaha) larmet,
för aj vad ont i öronen det gör, men nej, det gick bra! Sen var dagen frid och fröjd.
Hursomhelst, jag kommer in på blogg.se och det första som möter mig är en stor bild på
Lars Winnerbäck. Som det stora fan av honom jag är hajar jag genast till, och går direkt in
på inlägget. Det visar sig att det kommer en dokumentär på kanal 1 ikväll kl. 21:00.
Så var min kväll gjord. Jag vet vad jag kommer att göra vid nio ikväll.
Om ni gillar honom, you know what to do! *
Man blir faktiskt lite lycklig...
...när man sätter sig vid datorn på jobbet, det är helt tyst, och så helt plötsligt hör man
fågelkvitter utanför fönstret. Det är en sån sak jag inte varit medveten om att jag saknat!
<3
fågelkvitter utanför fönstret. Det är en sån sak jag inte varit medveten om att jag saknat!
<3
Den vita massajen
Jag vet - det blir mycket film nuförtiden, men det är så skönt att verkligen gå in för det!
Idag efter jobbet så fixades det iordning mackor, Pepsi, popcorn och godis, och så satte
vi på Den vita masajen. Jag älskade den!
Den handlade lika mycket om kärlek som om kulturkrockar, vilket var välkommet då jag
var lite rädd för att det bara skulle vara en smörig kärleksfilm med en massa överdrivet
mjuka sexscener överallt. Den handlar som sagt om en kvinna som åker på semester
till Afrika med sin pojkvän och helt plötsligt blir upp över öronen förälskad i en massaj.
Man får sedan följa henne när hon ger sig av för att leta upp honom, och se hennes liv
i den lilla byn i Afrika. Riktigt bra gestaltat av skådespelarna, framförallt huvudrollerna
Nina Huss som kvinnan och Jacky Ido som massajen.
Den väckte massa tankar om människan i stort hos mig. Vad är det egentligen som gör
att dessa starkt rotade kulturer skapas? Vad bidrar, och kan det verkligen fungera mellan
två människor från två så vitt skilda kulturer? Jag tror faktiskt inte det, om man inte är villig
att ge upp stora delar av sig själv. Jag tror att det är få människor som hade varit villiga
att göra det, rent krasst. I teorin är det enkelt att säga att man skulle göra vadsomhelst för
kärleken, men vi har alla våra gränser. Sen var de går är individuellt. Vissa hade backat
med en gång, de hade inte ens letat upp massajen, medan andra är villiga att ta samma
risk som denna kvinna gjorde. Vad som avgör det är alldeles för många faktorer för att
man ens ska kunna räkna upp dem.
Jag tänker se om denna film, lätt. Att den är baserad på verkliga händelser gör den helt
klart sevärd, måste bara få tag på boken också. Minns att jag började läsa den för flera
år sedan, men minns inte mer än att jag öppnade den. Så den ska läsas om! Yay!
Hittade bara trailers utan engelsk text, men det får duga, right?
Idag efter jobbet så fixades det iordning mackor, Pepsi, popcorn och godis, och så satte
vi på Den vita masajen. Jag älskade den!
Den handlade lika mycket om kärlek som om kulturkrockar, vilket var välkommet då jag
var lite rädd för att det bara skulle vara en smörig kärleksfilm med en massa överdrivet
mjuka sexscener överallt. Den handlar som sagt om en kvinna som åker på semester
till Afrika med sin pojkvän och helt plötsligt blir upp över öronen förälskad i en massaj.
Man får sedan följa henne när hon ger sig av för att leta upp honom, och se hennes liv
i den lilla byn i Afrika. Riktigt bra gestaltat av skådespelarna, framförallt huvudrollerna
Nina Huss som kvinnan och Jacky Ido som massajen.
Den väckte massa tankar om människan i stort hos mig. Vad är det egentligen som gör
att dessa starkt rotade kulturer skapas? Vad bidrar, och kan det verkligen fungera mellan
två människor från två så vitt skilda kulturer? Jag tror faktiskt inte det, om man inte är villig
att ge upp stora delar av sig själv. Jag tror att det är få människor som hade varit villiga
att göra det, rent krasst. I teorin är det enkelt att säga att man skulle göra vadsomhelst för
kärleken, men vi har alla våra gränser. Sen var de går är individuellt. Vissa hade backat
med en gång, de hade inte ens letat upp massajen, medan andra är villiga att ta samma
risk som denna kvinna gjorde. Vad som avgör det är alldeles för många faktorer för att
man ens ska kunna räkna upp dem.
Jag tänker se om denna film, lätt. Att den är baserad på verkliga händelser gör den helt
klart sevärd, måste bara få tag på boken också. Minns att jag började läsa den för flera
år sedan, men minns inte mer än att jag öppnade den. Så den ska läsas om! Yay!
Hittade bara trailers utan engelsk text, men det får duga, right?
Film är inte alls alltid underbart.
Det slutade med att vi såg två filmer igår kväll, Behind the Mask och The Hillside Strangler.
De var båda thrillers och egentligen inte så läskiga, i alla fall inte Behind the Mask. Dock
gillade jag faktiskt sättet som den var filmad på, den handlade ju om ungdomar som
skulle göra en dokumentär om denna person som ville bli mördare, därför var det hela
tiden filmat från ungdomarnas kamera. Vid en väldigt läglig tidpunkt byts detta perspektiv
ut och blir till "vanlig" film. Det var i alla fall lite annorlunda mot vad jag sett innan, och det
gillade jag! Sen att man genom intervjuerna fick se det lite ur mördarens perspektiv gjorde
inte saken sämre. Helt klart sevärd!
The Hillside Strangler var en fruktansvärt obehaglig film. Jag blev inte mörkrädd på det där
traditionella sättet med monster bakom dörren, men det var ändå något som berörde mig
på ett väldigt äckligt sätt. Dessa två socialt missanpassade personer som får en kick av att
döda kvinnor och sedan bara vill fortsätta, de är så kalla och läskiga. Sen är filmen väldigt
obeveklig i det att den visar allt förutom det onödiga. Fy. Inte alls lika bra som Behind the Mask,
men de hade verkligen fått till 70-talskänslan i den.
De var båda thrillers och egentligen inte så läskiga, i alla fall inte Behind the Mask. Dock
gillade jag faktiskt sättet som den var filmad på, den handlade ju om ungdomar som
skulle göra en dokumentär om denna person som ville bli mördare, därför var det hela
tiden filmat från ungdomarnas kamera. Vid en väldigt läglig tidpunkt byts detta perspektiv
ut och blir till "vanlig" film. Det var i alla fall lite annorlunda mot vad jag sett innan, och det
gillade jag! Sen att man genom intervjuerna fick se det lite ur mördarens perspektiv gjorde
inte saken sämre. Helt klart sevärd!
The Hillside Strangler var en fruktansvärt obehaglig film. Jag blev inte mörkrädd på det där
traditionella sättet med monster bakom dörren, men det var ändå något som berörde mig
på ett väldigt äckligt sätt. Dessa två socialt missanpassade personer som får en kick av att
döda kvinnor och sedan bara vill fortsätta, de är så kalla och läskiga. Sen är filmen väldigt
obeveklig i det att den visar allt förutom det onödiga. Fy. Inte alls lika bra som Behind the Mask,
men de hade verkligen fått till 70-talskänslan i den.
Ur filmen The Hillside Strangler.
De riktiga The Hillside Stranglers.
Nu är julen officielllt över.
De senaste 45 minuterna har jag och en medarbetare på jobbet ägnat oss åt att städa
undan julen, vi har tagit bort alla ljusstakar och tomtar och ersatt dem med de vanliga
lamporna. Gick inte både jul och nyår otroligt fort? Det känns som om de bara svischade
förbi, att det faktiskt är förra året man firade jul sist känns bara skumt.
Fast å andra sidan, ett helt nytt år framför oss har vi nu.
Som vanligt tar det två veckor tills jag faktiskt fattar det. ^^
Undrar hur fort resten av vintern kommer att gå? Jag ska i alla fall försöka hålla mitt löfte till
mig själv - att åka skidor åtminstone en gång innan våren kommer!
undan julen, vi har tagit bort alla ljusstakar och tomtar och ersatt dem med de vanliga
lamporna. Gick inte både jul och nyår otroligt fort? Det känns som om de bara svischade
förbi, att det faktiskt är förra året man firade jul sist känns bara skumt.
Fast å andra sidan, ett helt nytt år framför oss har vi nu.
Som vanligt tar det två veckor tills jag faktiskt fattar det. ^^
Undrar hur fort resten av vintern kommer att gå? Jag ska i alla fall försöka hålla mitt löfte till
mig själv - att åka skidor åtminstone en gång innan våren kommer!
Film är verkligen underbart!
Vi kom nyss hem från Hemmakväll - jag, mamma och Manne har precis hyrt fem filmer.
En Obekväm Sanning - En film jag inte är överdrivet sugen på att se men som man ändå
borde sett. Dock känns det lite sent att se den, folk pratade om den mycket för ett bra tag
sedan men jag har inte direkt hört något nyligen. Vi får se vad jag tycker sen när jag sett den!
Den Vita Masajen - En film jag faktiskt är sugen på att se, kommer ihåg att jag i alla fall
började läsa boken för flera år sedan. Handlar om en kvinna från Schweiz som åker till
Afrika med sin man och förälskar sig i en annan man som bor där. Jag är grymt pepp
på den!
Kärlekens Språk - En film med Regina Lund i en av rollerna, har hört att det är en porrfilm
mer än en vanlig film. Jag har dock hört namnet så himla många gånger och jag vill också
vara med och diskutera, haha, så den ska ses också.
Behind the Mask - En av skräckfilmerna. Handlar om en man som inget hellre vill än att bli
ihågkommen som en av de värsta seriemördarna någonsin. Ganska uppenbart vad han hittar
på. Jag och Manne har läst en del om den så det ska bli intressant att se den. Dessutom har
han en cool mask, om man nu får säga så. ^^
The Hillside Strangler - Den andra skräckfilmen vi hyrde, baserad på en sann historia. Handlar
om två socialt missanpassade män som efter att ha misslyckats som hallickar plockar upp
en hora för att misshandla och mörda henne. De gillar kicken de får av det, och snart är de fast
i det. Att det är en baserad på en verklig händelse gör allt mer intressant, på ett konstigt sätt.
Vi börjar med Behind the Mask.
ihasahotdog.com
Ungefär så känner jag mig nuförtiden, haha.
Full rulle på familjefronten
Åh, vad trött jag är! Imorrn är det redan söndag, det känns som som helgen bara försvunnit.
Kan bero på att jag är så sömnig nuförtiden, känns som att oavsett hur mycket man sover
så räcker det inte. Jag skulle kunna sova i flera dygn. ^^
Idag har varit en bra dag, vi har haft besök av min bror, hans fru och min brorson Albin. Det
var riktigt roligt faktiskt. De kom redan vid 10:30 på morgonen och stannade till 18:00.
Dessutom kom min mormor på spontanbesök, så det blev praktiskt taget släktkalas!
Riktigt mysigt. Vi åt middag tillsammans och jag lekte med Albin hela dagen. Han är ett
riktigt litet energiknippe, inte stilla en sekund, så det var faktiskt första gången någonsin som
han låg jämte mig i soffan och tittade på film idag. Så söt är han.
Det blir inte överdrivet sent idag, känner jag. Mina ögonlock är tunga, så det blir sängen
nästa. Imorrn blir det plugg ett litet tag, sen får man se vad man hittar på. Skönt med helg.
Sov sött! <3
Lilla Albin, tänk att han redan är över två år.
Kan bero på att jag är så sömnig nuförtiden, känns som att oavsett hur mycket man sover
så räcker det inte. Jag skulle kunna sova i flera dygn. ^^
Idag har varit en bra dag, vi har haft besök av min bror, hans fru och min brorson Albin. Det
var riktigt roligt faktiskt. De kom redan vid 10:30 på morgonen och stannade till 18:00.
Dessutom kom min mormor på spontanbesök, så det blev praktiskt taget släktkalas!
Riktigt mysigt. Vi åt middag tillsammans och jag lekte med Albin hela dagen. Han är ett
riktigt litet energiknippe, inte stilla en sekund, så det var faktiskt första gången någonsin som
han låg jämte mig i soffan och tittade på film idag. Så söt är han.
Det blir inte överdrivet sent idag, känner jag. Mina ögonlock är tunga, så det blir sängen
nästa. Imorrn blir det plugg ett litet tag, sen får man se vad man hittar på. Skönt med helg.
Sov sött! <3
Lilla Albin, tänk att han redan är över två år.
Slöseri med tid.
Sitter på jobbet, men har fastnat och för tillfället finns ingen tillgänglig att fråga, så
det är väl bara att vänta med det tills de kommer tillbaka. Det är rätt lugnt nu efter
lunch, telefonen ringer inte och ingen kommer in genom dörren. En lugn dag i
receptionen helt enkelt. ^^
Känns dock som lite slöseri med tid att inte kunna gå vidare med arbetet, men det
ger sig ju. Jag har fått höra skräckhistorier på jobbet om månaden januari, hur hemskt
stressigt det är då och jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig. Men faktiskt,
efter ett litet ryck med arbetet så ser i alla fall nästa vecka hyfsat lugn ut. Vi får se vad
som händer veckan efter det. ;)
Får ge mig i kast med en annan uppgift, vi får se hur jag löser den!
det är väl bara att vänta med det tills de kommer tillbaka. Det är rätt lugnt nu efter
lunch, telefonen ringer inte och ingen kommer in genom dörren. En lugn dag i
receptionen helt enkelt. ^^
Känns dock som lite slöseri med tid att inte kunna gå vidare med arbetet, men det
ger sig ju. Jag har fått höra skräckhistorier på jobbet om månaden januari, hur hemskt
stressigt det är då och jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig. Men faktiskt,
efter ett litet ryck med arbetet så ser i alla fall nästa vecka hyfsat lugn ut. Vi får se vad
som händer veckan efter det. ;)
Får ge mig i kast med en annan uppgift, vi får se hur jag löser den!
Ja, jag brukade skära mig!
"Jag vet flera som har stora synliga ärr över hela armarna, och hur kul är det att påminnas
om det varje gång man ska ta en dusch? Påminnas om när man var ung och mådde så
fruktansvärt dåligt att man gjorde sig själv så illa. Hur kul är det att behöva bli dömd av andra
människor när man bär kortärmat, att alltid känna - Måste jag förklara mig?!"
Sitter och läser lite på en av mina favoritbloggar - Stinalee.se
Börjar kolla igenom gamla inlägg som jag inte läst förr, och kommer då över detta. Hon har
skrivit ett ganska långt inlägg om att fler och fler unga skär sig, och lagt till en bild på en
person med blodig arm. Under bilden har hon skrivit: "Hemsk bild, jag vet. Och flera av
er kommer säkert tycka att den är opassande att lägga in. You know what? Det tycker inte
jag. Det ni kan se ovan är vardagsmat för alldeles för många unga där ute och inget som vi
kan fortsätta blunda för."
För det första så tycker jag att hon är så himla bra, att hon skriver så rakt på sak om saker
som många människor helst av allt undviker. De flesta ser självskadebeteenden som någon
löjligt, patetiskt. De ser en person som gör det enbart för att få uppmärksamhet, och ibland
verkar de tycka att det är samma sak att skära sig för uppmärksamhet som att klä sig i annorlunda
kläder. Vad de inte tänker på är individen och känslorna bakom.
Om man nu enbart gör det för uppmärksamhet, varför är man en dålig person då, egentligen?
Vi har alla olika sätt att uttrycka oss, och om en person inte känner sig sedd, blir det då bättre när
man bara möts av kyla och ifrågasättande? "Honom tar vi inte på allvar, han gör det bara för
uppmärksamhet."
Jag var själv min största fiende ett tag, för ett par år sedan. Det har resulterat i några ärr på min
vänstra underarm. Det är inget jag stolt visar upp som någon bedrift, nej då. Men jag tänker inte
skämmas för någonting som faktiskt är en del av min historia. När jag ser mina ärr så ser jag
personlig utveckling. Jag ser minnen, visst. Jag ser misär, hemska minnen och djupa sår i själen.
Men jag ser också återhämtning, stärkt personlighet och tillförsikt. För jag vet vad jag gått igenom,
jag vet varför jag gjort som jag gjort, och vet ni? Det är okej. Jag mår inte dåligt av att se mina ärr,
för de är jag. En del av mig, oavsett varför jag gjorde det.
Det var längesen jag fick mina ärr använda emot mig, som ett vapen. Dels beror det nog på att de
nu bleknat ganska rejält, de finns där men inte lika markanta som innan. De syns helt enkelt mindre.
Igår hände det dock igen, en som jag trodde var min vän sa:
"När hon började gymnasiet hade hon ärr ända upp till armhålorna!"
Visst gör det ont att få höra att någon man stått nära pratar om en som om man vore en galning,
och när överdriften dessutom är så himla tydlig så skrattar jag nästan högt åt det ironiska.
Jag brukar säga att vi alla har ärr, om inte utanpå så i alla fall på insidan. Om man ska använda en
persons förflutna som ett argument för hur dåliga dom är, så har man argument mot exakt ALLA,
för vi har alla varit med om saker och ting som varit jobbiga för oss. Om jag exempelvis haft en vän
vars mamma dött så hade jag aldrig kunnat med att använda det som ett vapen mot personen. "Ja,
men när din mamma dog så blablabla..." Varför? För att det sårar, och jag var inte där, så vem är
jag att prata?
Jag förstår att folk frågar, för det är trots allt ärr och att folk blir illa berörda kan jag förstå. Jag har
inget emot att svara på frågor om det heller, men jag går inte in på detaljer. Varför jag gjorde som
jag gjorde spelar mindre roll än att jag faktiskt tog mig ur det som en starkare mer säker person.
Och det är jag faktiskt stolt över. Låt ingen trycka ner er för att ni gjort som ni gjort, för den som
kastar stenen sitter själv i glashus. Vem har inte fattat beslut de ångrar? Enda skillnaden är väl att
de inte behöver bära dessa beslut synliga på sina kroppar. Annars är likheten ganska slående.
om det varje gång man ska ta en dusch? Påminnas om när man var ung och mådde så
fruktansvärt dåligt att man gjorde sig själv så illa. Hur kul är det att behöva bli dömd av andra
människor när man bär kortärmat, att alltid känna - Måste jag förklara mig?!"
Sitter och läser lite på en av mina favoritbloggar - Stinalee.se
Börjar kolla igenom gamla inlägg som jag inte läst förr, och kommer då över detta. Hon har
skrivit ett ganska långt inlägg om att fler och fler unga skär sig, och lagt till en bild på en
person med blodig arm. Under bilden har hon skrivit: "Hemsk bild, jag vet. Och flera av
er kommer säkert tycka att den är opassande att lägga in. You know what? Det tycker inte
jag. Det ni kan se ovan är vardagsmat för alldeles för många unga där ute och inget som vi
kan fortsätta blunda för."
För det första så tycker jag att hon är så himla bra, att hon skriver så rakt på sak om saker
som många människor helst av allt undviker. De flesta ser självskadebeteenden som någon
löjligt, patetiskt. De ser en person som gör det enbart för att få uppmärksamhet, och ibland
verkar de tycka att det är samma sak att skära sig för uppmärksamhet som att klä sig i annorlunda
kläder. Vad de inte tänker på är individen och känslorna bakom.
Om man nu enbart gör det för uppmärksamhet, varför är man en dålig person då, egentligen?
Vi har alla olika sätt att uttrycka oss, och om en person inte känner sig sedd, blir det då bättre när
man bara möts av kyla och ifrågasättande? "Honom tar vi inte på allvar, han gör det bara för
uppmärksamhet."
Jag var själv min största fiende ett tag, för ett par år sedan. Det har resulterat i några ärr på min
vänstra underarm. Det är inget jag stolt visar upp som någon bedrift, nej då. Men jag tänker inte
skämmas för någonting som faktiskt är en del av min historia. När jag ser mina ärr så ser jag
personlig utveckling. Jag ser minnen, visst. Jag ser misär, hemska minnen och djupa sår i själen.
Men jag ser också återhämtning, stärkt personlighet och tillförsikt. För jag vet vad jag gått igenom,
jag vet varför jag gjort som jag gjort, och vet ni? Det är okej. Jag mår inte dåligt av att se mina ärr,
för de är jag. En del av mig, oavsett varför jag gjorde det.
Det var längesen jag fick mina ärr använda emot mig, som ett vapen. Dels beror det nog på att de
nu bleknat ganska rejält, de finns där men inte lika markanta som innan. De syns helt enkelt mindre.
Igår hände det dock igen, en som jag trodde var min vän sa:
"När hon började gymnasiet hade hon ärr ända upp till armhålorna!"
Visst gör det ont att få höra att någon man stått nära pratar om en som om man vore en galning,
och när överdriften dessutom är så himla tydlig så skrattar jag nästan högt åt det ironiska.
Jag brukar säga att vi alla har ärr, om inte utanpå så i alla fall på insidan. Om man ska använda en
persons förflutna som ett argument för hur dåliga dom är, så har man argument mot exakt ALLA,
för vi har alla varit med om saker och ting som varit jobbiga för oss. Om jag exempelvis haft en vän
vars mamma dött så hade jag aldrig kunnat med att använda det som ett vapen mot personen. "Ja,
men när din mamma dog så blablabla..." Varför? För att det sårar, och jag var inte där, så vem är
jag att prata?
Jag förstår att folk frågar, för det är trots allt ärr och att folk blir illa berörda kan jag förstå. Jag har
inget emot att svara på frågor om det heller, men jag går inte in på detaljer. Varför jag gjorde som
jag gjorde spelar mindre roll än att jag faktiskt tog mig ur det som en starkare mer säker person.
Och det är jag faktiskt stolt över. Låt ingen trycka ner er för att ni gjort som ni gjort, för den som
kastar stenen sitter själv i glashus. Vem har inte fattat beslut de ångrar? Enda skillnaden är väl att
de inte behöver bära dessa beslut synliga på sina kroppar. Annars är likheten ganska slående.
Fields of gold*
Denna låten gör mig alltid sorgsen, fast vacker är den.
Spontanlyx på kvällskvisten
Idag tittade familjen på en film, The Bucket List heter den. Den var riktigt bra tyckte jag,
med Morgan Freeman och Jack Nicholson. Handlade om två gubbar som får reda på
att de är dödssjuka, så träffas de på sjukhuset för att de ligger i samma rum.
De bestämmer sig för att skriva en lista på saker de vill göra innan de dör, och så
försöker de fullfölja den. Tänkvärd faktiskt.
Efter det fick jag ett infall, så jag slängde fram ansiktmasken och nagellacken för att
fixa lite. Det blev att jag och syrran testade en värmande mask, som blev jättevarm,
vilket jag ärligt inte väntade mig. Hursomhelst, nu sitter jag här med nagellack på alla
mina naglar och len hud i ansiktet, och snart blir det Sims igen! <3
Underbart.
Nu ska Manne få se sin trailer som han tjatat om ett bra tag nu! :*
<3
med Morgan Freeman och Jack Nicholson. Handlade om två gubbar som får reda på
att de är dödssjuka, så träffas de på sjukhuset för att de ligger i samma rum.
De bestämmer sig för att skriva en lista på saker de vill göra innan de dör, och så
försöker de fullfölja den. Tänkvärd faktiskt.
Efter det fick jag ett infall, så jag slängde fram ansiktmasken och nagellacken för att
fixa lite. Det blev att jag och syrran testade en värmande mask, som blev jättevarm,
vilket jag ärligt inte väntade mig. Hursomhelst, nu sitter jag här med nagellack på alla
mina naglar och len hud i ansiktet, och snart blir det Sims igen! <3
Underbart.
Nu ska Manne få se sin trailer som han tjatat om ett bra tag nu! :*
<3
Mer läsare till er blogg?
Det finns en enkelt sätt att få mer läsare till bloggen, sägs det. Och jag registrerade
mig lite för skojs skull alldeles nyss för att se om det fungerar. Gör det ni med!
http://www.viraltrafik.se/?Rockfen
mig lite för skojs skull alldeles nyss för att se om det fungerar. Gör det ni med!
http://www.viraltrafik.se/?Rockfen
Jag är lycklig *
Jag har spenderat de senaste dagarna med att spela Sims 2, och fick mersmak, igen,
som jag alltid får. Var därför tvungen att köpa fyra expansioner till, haha, så nu är min
kväll gjord! Härligt. <3
som jag alltid får. Var därför tvungen att köpa fyra expansioner till, haha, så nu är min
kväll gjord! Härligt. <3
Mitt 2008. *
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag lärde mig att släppa in en ny person i mitt liv, Manne. Det krävde mycket
mod från min sida och en rejäl portion självinsikt, men det är en värdefull resa!
Var också ute och festade en hel del i början av året, vilket var helt nytt för mig.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Nej, det blev inga direkta nyårslöften, det brukar inte bli det. Jag har en tendens
att vilja allt på en gång, så något konkret får jag inte till. Men jag får fila på det
tidigare nästa gång. ^^
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej, ingen av mina vänner.
4. Dog någon som stod dig nära?
Jag lärde mig vad sorg innebär detta året, faktiskt. Min kompis Debbie, en f.d.
klasskompis Nalle och min kusin Oskar valde att avsluta sina liv detta år.
Min gammelmormor dog också, hon hann bli över 91 år gammal. De är saknade.
5. Vilka länder besökte du?
Spanien, Frankrike, Luxemburg, Danmark, England.
6. Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?
Jag skulle vilja veta mer vad jag vill med livet, vad jag vill satsa på för yrke,
exempelvis.
7. Vilka datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
Den 25 juni 2008 - Jag träffade Manne "på riktigt"
Den 4 mars 2008 - Oskar dog
Den 4 september 2008 - Gammelmormor dog
8. Vad var din största framgång 2008?
Mitt Cambridgecertifikat, att jag kunnat få jobb på Harrod's om jag velat,
att jag fick jobb som egentligen kräver flera års utbildning t.ex. ^^
9. Största misstaget?
Jag ångrar att jag inte tog det lite lugnare sista tiden på gymnasiet.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag har haft den högsta febern jag haft - över 40 grader.
11. Bästa köpet?
Min systemkamera!
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Det är väldigt svårt att säga... Hmm, det blev mycket kläder och fika.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Manne, min ökande självständighet, mina underbara vänner.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?
Kiss me - Six pence none the richer (Min och Mannes låt)
Lovestoned - Justin Timberlake (Partylåt!)
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag vet inte, hela året har varit en bergochdalbana. Periodvis lyckligare,
periodvis ledsnare.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Haft mer självinsikt, hävdat min rätt mer.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Klankat ner på mig själv, litat på människor som sedan försvunnit och svikit.
18. Hur tillbringar du julen?
Åh, som den ska tillbringas: Med familj!
19. Blev du kär i år?
Ja, det blev jag. <3
20. Hur många one night stands?
Inga.
21. Favoritprogram på TV?
Kollar inte mycket, men Top Model är kul faktiskt. Har kollat mycket film dock!
22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Jag hatar ingen människa, och ja, det är ett aktivt val. Visst har jag kunnat vara
arg, men inte hatat.
23. Bästa boken du läste i år?
Ingen aning! Jag läser så mycket så det är svårt att tänka på bara en.
24. Största musikaliska upptäckten?
Muse är ett nytt band jag upptäckte.
25. Något du önskade dig och fick?
Kärlek. ^^
26. Något du önskade dig men inte fick?
Vänskap.
27. Årets bästa film?
Åååh, den är också svår. Jag vet faktiskt inte.
28. Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Träffade släkt och familj, mysigt.
29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Att jag haft mer stolthet, kanske. Att jag inte tagit så mycket skit.
30. Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
Helt uppdelad. Älskar rockstilen men också bohem/hippiestilen.
31. Vad fick dig att må bra?
Nytt jobb, pojkvän, trogna vänner och framtidsdrömmar.
32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Corey Taylors röst - som vanligt.
33. Vem saknade du?
Oskar, Elmaze, Maxine, Fredrik, många helt enkelt.
34. De bästa nya människorna du träffade?
Träffade en hel del nya människor, Kicki är en kompis som kan bli
en riktigt bra vän, vi träffades under den senare halvan av året. :)
Jag lärde mig att släppa in en ny person i mitt liv, Manne. Det krävde mycket
mod från min sida och en rejäl portion självinsikt, men det är en värdefull resa!
Var också ute och festade en hel del i början av året, vilket var helt nytt för mig.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Nej, det blev inga direkta nyårslöften, det brukar inte bli det. Jag har en tendens
att vilja allt på en gång, så något konkret får jag inte till. Men jag får fila på det
tidigare nästa gång. ^^
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej, ingen av mina vänner.
4. Dog någon som stod dig nära?
Jag lärde mig vad sorg innebär detta året, faktiskt. Min kompis Debbie, en f.d.
klasskompis Nalle och min kusin Oskar valde att avsluta sina liv detta år.
Min gammelmormor dog också, hon hann bli över 91 år gammal. De är saknade.
5. Vilka länder besökte du?
Spanien, Frankrike, Luxemburg, Danmark, England.
6. Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?
Jag skulle vilja veta mer vad jag vill med livet, vad jag vill satsa på för yrke,
exempelvis.
7. Vilka datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
Den 25 juni 2008 - Jag träffade Manne "på riktigt"
Den 4 mars 2008 - Oskar dog
Den 4 september 2008 - Gammelmormor dog
8. Vad var din största framgång 2008?
Mitt Cambridgecertifikat, att jag kunnat få jobb på Harrod's om jag velat,
att jag fick jobb som egentligen kräver flera års utbildning t.ex. ^^
9. Största misstaget?
Jag ångrar att jag inte tog det lite lugnare sista tiden på gymnasiet.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag har haft den högsta febern jag haft - över 40 grader.
11. Bästa köpet?
Min systemkamera!
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Det är väldigt svårt att säga... Hmm, det blev mycket kläder och fika.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Manne, min ökande självständighet, mina underbara vänner.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?
Kiss me - Six pence none the richer (Min och Mannes låt)
Lovestoned - Justin Timberlake (Partylåt!)
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag vet inte, hela året har varit en bergochdalbana. Periodvis lyckligare,
periodvis ledsnare.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Haft mer självinsikt, hävdat min rätt mer.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Klankat ner på mig själv, litat på människor som sedan försvunnit och svikit.
18. Hur tillbringar du julen?
Åh, som den ska tillbringas: Med familj!
19. Blev du kär i år?
Ja, det blev jag. <3
20. Hur många one night stands?
Inga.
21. Favoritprogram på TV?
Kollar inte mycket, men Top Model är kul faktiskt. Har kollat mycket film dock!
22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Jag hatar ingen människa, och ja, det är ett aktivt val. Visst har jag kunnat vara
arg, men inte hatat.
23. Bästa boken du läste i år?
Ingen aning! Jag läser så mycket så det är svårt att tänka på bara en.
24. Största musikaliska upptäckten?
Muse är ett nytt band jag upptäckte.
25. Något du önskade dig och fick?
Kärlek. ^^
26. Något du önskade dig men inte fick?
Vänskap.
27. Årets bästa film?
Åååh, den är också svår. Jag vet faktiskt inte.
28. Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Träffade släkt och familj, mysigt.
29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Att jag haft mer stolthet, kanske. Att jag inte tagit så mycket skit.
30. Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
Helt uppdelad. Älskar rockstilen men också bohem/hippiestilen.
31. Vad fick dig att må bra?
Nytt jobb, pojkvän, trogna vänner och framtidsdrömmar.
32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Corey Taylors röst - som vanligt.
33. Vem saknade du?
Oskar, Elmaze, Maxine, Fredrik, många helt enkelt.
34. De bästa nya människorna du träffade?
Träffade en hel del nya människor, Kicki är en kompis som kan bli
en riktigt bra vän, vi träffades under den senare halvan av året. :)
Det måste ljusna snart.
Snart måste något hända.
Jag känner en rastlöshet i kroppen, hela mitt inre vill ta en massa steg framåt men man hålls
hela tiden tillbaka. Jag vet ju att det kommer, det kommer snart, men när något är sådär nära
så kan tiden saktas ner till extrem dvala. En förändring måste ske för att allt ska förändras, så
mycket vet jag. Jag vet vad denna förändring är, jag vet att den kommer, och jag försöker hålla
ut. Måste hålla mig sysselsatt, måste se till att apatin stannar där den är, där den inte är över-
mäktig. Visst är det en lustig känsla, ni vet, när allt känns övermäktigt, när allt i princip är jobbigt
men när man samtidigt vet att det finns en ände på det? Då är det som om man inte längre har
rätt att må lika dåligt. När man inte vet om det blir förändring eller inte, så kan man lätt tro att detta,
detta kommer att hålla på för evigt. Även om den tanken återkommer till mig om och om igen så
vet jag rent logiskt att detta, det har ett slut. Och när det slutar...
...så kommer jag att ta min behandling på spa som jag fick i julklapp.
Då ska jag slappna av.
Då ska jag andas.
Då ska jag låta spontaniteten sprudla.
Mitt liv känns pausat, mitt i språnget. Så känns det. Ni vet, som starten av en löpning, när man står
där hopkrupen, i startposition. Musklerna spänns, man väntar på signalen som ska ljuda men
precis när den gör det så trycker någon på pausknappen. Jag befinner mig mitt i luften, redo att
rusa. Om ett litet tag springer jag ut från arenan, bort och iväg. Jag längtar efter den dagen.
Time will set me free.
Jag känner en rastlöshet i kroppen, hela mitt inre vill ta en massa steg framåt men man hålls
hela tiden tillbaka. Jag vet ju att det kommer, det kommer snart, men när något är sådär nära
så kan tiden saktas ner till extrem dvala. En förändring måste ske för att allt ska förändras, så
mycket vet jag. Jag vet vad denna förändring är, jag vet att den kommer, och jag försöker hålla
ut. Måste hålla mig sysselsatt, måste se till att apatin stannar där den är, där den inte är över-
mäktig. Visst är det en lustig känsla, ni vet, när allt känns övermäktigt, när allt i princip är jobbigt
men när man samtidigt vet att det finns en ände på det? Då är det som om man inte längre har
rätt att må lika dåligt. När man inte vet om det blir förändring eller inte, så kan man lätt tro att detta,
detta kommer att hålla på för evigt. Även om den tanken återkommer till mig om och om igen så
vet jag rent logiskt att detta, det har ett slut. Och när det slutar...
...så kommer jag att ta min behandling på spa som jag fick i julklapp.
Då ska jag slappna av.
Då ska jag andas.
Då ska jag låta spontaniteten sprudla.
Mitt liv känns pausat, mitt i språnget. Så känns det. Ni vet, som starten av en löpning, när man står
där hopkrupen, i startposition. Musklerna spänns, man väntar på signalen som ska ljuda men
precis när den gör det så trycker någon på pausknappen. Jag befinner mig mitt i luften, redo att
rusa. Om ett litet tag springer jag ut från arenan, bort och iväg. Jag längtar efter den dagen.
Time will set me free.
Gott nytt år!
Tänkte slänga in en hälsning till alla, så Gott nytt år! Själv blev det en lugn kväll
hemma under gårdagen, lite matlagning och film för att sedan gå ner till torget
och kolla in fyrverkerierna. Det var dock inte så lugnt - de gick av och smällde på
gatan med jämna mellanrum, och jag tror att en tjej nog fick en i ansiktet, usch.
Egentligen gillar jag inte sånt, även om färgerna är vackra. En sak är ju säker -
de är vackrare på avstånd!
För övrigt känner jag att jag inte har kontroll på saker och ting, pluggandet t.ex.
Jag måste ta tag i det idag! Sedan skulle det ju inte skada med lite städning av
rummet. Imorrn ska jag jobba en dag för att sedan börja som vanligt den sjunde.
Det är skönt att man ändå har såpass mycket ledigt. ^^
Det känns som om detta året är lite trögt i starten, haha. Fast det är kanske så
det ska vara, vad tror ni?
hemma under gårdagen, lite matlagning och film för att sedan gå ner till torget
och kolla in fyrverkerierna. Det var dock inte så lugnt - de gick av och smällde på
gatan med jämna mellanrum, och jag tror att en tjej nog fick en i ansiktet, usch.
Egentligen gillar jag inte sånt, även om färgerna är vackra. En sak är ju säker -
de är vackrare på avstånd!
För övrigt känner jag att jag inte har kontroll på saker och ting, pluggandet t.ex.
Jag måste ta tag i det idag! Sedan skulle det ju inte skada med lite städning av
rummet. Imorrn ska jag jobba en dag för att sedan börja som vanligt den sjunde.
Det är skönt att man ändå har såpass mycket ledigt. ^^
Det känns som om detta året är lite trögt i starten, haha. Fast det är kanske så
det ska vara, vad tror ni?
