....

Englas mördare har erkänt - ja, det vet ni med all säkerhet om. Och så kommer denna störtflod
från välmenande och sörjande människor med ord som "Vi kommer aldrig att glömma dig."
Jag är en person som verkligen tror att man kan sörja en person som man inte ens kände.
Jag gör det själv, precis just nu, i detta ögonblick. Och även om vissa cyniska och obekväma
tankar har blivit flitiga besökare i mitt huvud under denna period så håller jag ändå fast vid
min naiva men för tillfället mycket klena tro:Kärleken segrar, på det ena viset eller det andra.
Många gånger på det andra.


Det är ju bara det att...
Många kommer att glömma! Livet går vidare för så många människor. Kärleken är stark och
kanske segrar till slut, men vägen fram dit kan vara full av smällar likvärdiga den smäll som
Englas familj nu går igenom. Det är lätt att uttrycka välmenande ord, och i sig är det inget
negativt.

Men ibland blir jag så frustrerad över vår natur. Jag vill så gärna tro att man minns allt,
glasklart. Men det gör man inte. Kanske är det det som kallas överlevnadsinstinkt.
För att överleva, så måste vi gå vidare. Alternativet är ju inte så trevligt, och vi har sett nog av det.
Ibland önskar jag bara att ord kunde hela på samma sätt som de kunde innan.
Min föredetta naiva men ändå på något sätt uppseendeväckande inställning om att allt som
krävs är kärlek och att alla människor innerst inne är goda krockar nu med mina iakttagelser.
För det går inte ihop. Och jag har förstått en massa saker så komplicerade att jag inte ens
kan uttrycka dem i ord. För det är inte klara tankar, det är förnimmelser.


OCH BLÄ, för jag skrev precis ett långt inlägg här som i detalj beskrev precis vad jag känner
just nu. Och när jag trycker på Spara och publicera? Jo, det FÖRSVINNER.
Det kanske är ett jävla tecken.
Ovanstående text är allt som återstår.
Nu tänker jag gå och lägga mig.

Jag tog ett test:

The Sonnet

Deliberate Gentle Love Dreamer (DGLD)

Romantic, hopeful, and composed. You are the Sonnet. Get it? Composed?

Sonnets want Love and have high ideals about it. They're conscientious people, caring & careful.
You yourself have deep convictions, and you devote a lot of thought to romance and what it should
be. This will frighten away most potential mates, but that's okay, because you're very choosy with
your affections anyway. You'd absolutely refuse to date someone dumber than you, for instance.

Lovers who share your idealized perspective, or who are at least willing to totally throw themselves
into a relationship, will be very, very happy with you. And you with them. You're already selfless
and compassionate, and with the right partner, there's no doubt you can be sensual, even
adventurously so.

You probably have lots of female friends, and they have a special soft spot for you. Babies
do, too, at the tippy-top of their baby skulls.

Consider: The Loverboy (RGLM)




Hahaha, jag gillar framförallt den där meningen där min totala motsats beskrivs som
Random Brutal Sex Master. Även om den inte står med här. ^^
Annars stämmer testet skrämmande bra, överlag.

Stress utan finess.

Nu närmar sig premiär för Utflykten. Efter alla turer fram och tillbaka så känns det som att
saker och ting faller på plats, sakta men säkert. Tyvärr är man ganska stressad i alla fall, för
att det räcker inte riktigt med att det sakta men säkert faller på plats. Nästa vecka börjar
träningsveckan. Jag är med i scenografigruppen. Vi ska:

- Skruva ihop alltihop, se till att det håller och tål vikt osv.
- Måla alltihop.
- Planera hela scenen och bestämma positioner.
- Se till att byten mellan scener fungerar som de ska.

Det är ingen lätt uppgift. Man ska tänka på så många olika saker, och allt ska fungera som
helhet. Det svåraste av allt är att man ska tänka på att alla ska bli nöjda. Jag blir så stressad
över det. Ingen av oss elever kan hjälpa att planeringen av detta projekt blev så försenat.
Vi gör alla så gott vi kan - jag hoppas bara att folk inte kommer att vara otrevliga mot varandra.
Men det ger sig nog.




Jag vill ha sommar nu! Känns skönt att vädret blir mildare.

Jag borde sova - MEN.

Jag vet att det är sent för en vardag. Jag ska gå och lägga mig snart.
Men så råkade jag läsa orden morotstavar med dip och jag känner att
jag bara MÅSTE ha, för jag är så grymt sugen på det!
Det är nästan så att man funderar på att springa och ringa på varenda
granne och fråga om de har lite extra, ifall ifall liksom. Men nej, kanske inte.
Jag vet i alla fall vad jag ska frossa på i helgen.

Igår körde jag BodyCombat. Idag körde jag Box. Idag struntade jag i popcorn.
Nu jävlar ska Emelie tillbaka! Jag är i full gång nu. Ska bara få råd med ett
träningskort också, men det borde ju lösa sig. Hoppas jag.
Är för trött för att göra budget i huvudet nu, så jag ska inte spekulera mer.
Istället går jag och lägger mig. Ska bli underbart. <3

Glädjestund!

Jag har precis lagt på luren efter att ha bokat och bekräftat resan till soliga Spanien!
Vi är ett jättegäng som ger oss av den 20 juni 2008 - det ska verkligen bli jätteroligt. <3



Idag är en bra dag.

Jag har en lista på varför denna dagen är så himla bra. Det är uppmuntrande att veta:

1. Våren är på väg. April är här, vinterjackan är borta och vindarna är inte lika kalla.
2. Jag fick MVG på Arbetsmiljö och Säkerhetsprovet.
3. Idag åt jag och tjejgänget på thairestaurang. Det var längesen, och underbart.
4. Jag köpte nya, fiiina skor som jag letat efter jättelänge.
5. Jag lyssnar på Muse nu, ett nyupptäckt band. Det är inte ofta jag upptäcker nytt.
6. Pappa sa att jag inte kommer behöva betala ett enda öre för min bal/student, vilket
raskt leder till nästa punkt.
7. Jag har råd att åka med ett jättegäng till Spanien i sommar! Den 20 juni bär det av,
och idag beställs det. Jag är så himla glad för det!

Det känns allmänt som att allt flyter på idag utan svackor. Mitt humör är jämnt, och
min kära optimism är på besök igen. Det känns väldigt, väldigt bra.
Dessutom är dagen inte slut än - förhoppningsvis kommer jag åka hem till Malte,
och så drar vi ihop ett gäng och umgås som vi brukar göra. Ska bli mucho trevligt.

Idag är det en vecka sen begravningen var. Tanken passerar flyktig med jämna
mellanrum, men den fastnar inte, av någon anledning.
Känns skönt att ha en riktigt bra dag, att ha en paus.
Nu ska jag boka resan, och ringa mina vänner. <3

Att vända är att utmana.

Saker och ting verkar vända. I bilden är jag, efter ett större missöde, ändå klar med två av tre
bilder till utställningen. Visserligen är jag mindre nöjd med dem, men så är det ju alltid.
Sitter nu på en multimedialektion, har som vanligt fått noll gjort, men så är det också alltid.
Bilden är, som jag brukar säga, ett kapitel för sig. Den står utanför mitt optimistiska tänkande.
Den är ett såkallat undantag.

Insåg också häromkvällen att jag har två månader, lite drygt alltså, kvar av gymnasiet.
Två månader innebär åtta veckor. Åtta veckor är inte många dagar jämfört med tre år.
Jag har spenderat snart tre år på denna skola. Och så insåg jag, som sagt häromdagen,
att allt kommer att ta slut. Självklart börjar något annat efter det, ingen tvekan om det.
Men det känns ändå... vemodigt. Och roligt. Och spännande. Och skrämmande.
Och alltihop väcker existensfrågor hos mig. Vem är jag, och var är jag på väg egentligen?
Eller ännu viktigare: Vad vill jag?!
Jag antar att tiden får utvisa det.

För övrigt vill jag bara tillägga att Sebastian Svenson är hetast på skolan, så det så. <3

RSS 2.0