Wohoo.
Happy Halloween everyone! <3
Sorrow or memories?
Men fallet är ju inte som jag trodde att det skulle vara, vilket följs av åtskilliga
förvirrade känslor. Dels har vi dessa minnen som pockar på uppmärksamhet.
Sedan har vi sorgen, som lämnat mig ifred ett bra tag nu, men som också kan
räkna datum och därför kommer tillbaka lägligt och bra, kan tyckas.
Som alltid när vissa saker inte går som jag vill så tar jag min tilltro till musiken,
och det hjälper otroligt, men inte helt. Det är så mycket SAKNAD.
Jag vägrar att se tillbaka på någonting med ånger, och jag inser just nu att jag
inte är ledsen egentligen, jag känner mig bara så otroligt ensam.
Det är klart att man är ledsen för att saker och ting gick som det gick, men det
finns förmodligen en anledning till det också. Jag vet att jag om en stund kommer
att ha aktiverat mig och på så sätt underlättat allting, för jag ska till stan med min
kära Elmaze, och om ett par dagar så kommer denna dagen att ha varit, en dag
som alla andra.
Det är nog det som är det sorgliga antar jag. Detta skulle varit en speciell dag, en
gång i tiden. Nu är det bara en dag som alla andra.
Men för den sakens skull kommer jag inte att glömma någonting!
In your face.
Det finns korkade kommentarer, och så finns det kommentarer som inte ens är
värda att lyssna på, men som ändå fastnar. Här är en av dem:
"Men snälla, Corey Taylor står ju bara och skriker huvudet av sig på scenen, han
kan inte ens sjunga, och så har han den där masken för att dölja hur ful han är,
herregud asså, du vet, han är bara sååå kass. Sjukt asså."
Och visst, ser man upp till en extrem personlighet vars uttryckssätt skiljer sig så
markant från många andras så är det ju inte så konstigt att folk säger dessa IQ-
befriade kommentarer till en. Jag brukade bli ledsen, men jag har bestämt mig för
att det egentligen är synd om dem som sitter och snackar utan att veta någonting,
för allvarligt talat, det låter ju bara korkat. Lika bra att skratta åt det.
Varför de är IQ-befriade?
Trodde aldrig att jag skulle få frågan, mohahaha. Men nu jävlar:
Att påstå att han inte kan sjunga är ju inte så himla intelligent, eftersom man då
bevisar att man inte hört någonting av Stone Sour eller balladerna. Visst, man kanske
inte gillar growl, det förstår jag, även om han är bäst på även det och det krävs en del!
Jag ska ge er två bevis på att Corey Taylor KAN sjunga, och ni behöver inte tycka att
han är bäst i världen, it's up to you.
Men efter detta kommer ni inte att kunna påstå att han inte kan sjunga:
Klicka I'm not Jesus eller Bother.
Vill ni ha fler bevis, säg till, har ni något att invända så är jag gärna med på diskussion.
Och så det där med ful/snygg osv.
Denna fråga är ju ett kapitel för sig. Jag tänker inte sitta här och dra hela historien
bakom Slipknots masker, men jag kan ju tala om att det ligger mer bakom det än
den inbillade ytlighet som vissa människor tror sig veta något om.
Om ni hade läst intervjuer och faktiskt lagt ner energi på att ta reda på fakta innan
ni hackar på saker och ting så hade ni förmodligen fortfarande tyckt att det var korkat
med masker, men jag hoppas ändå att människor någonstans kan ha lite förståelse
för att bara för att de själva inte tycker om något, så betyder det inte att andra inte kan
göra det.
Man känner andra genom sig själv heter det ju, och bara för att man själv tror att allt
har med yta att göra så behöver det faktiskt inte gälla för alla människor. Ett budskap
är ett budskap, och hellre ett extremt sådant än inget alls. Faktum är:
Ett band som Slipknot har sina fans, och dessa fans brukar vara ganska så seriösa
just för att Slipknot är ett sådant band som har ett väldigt viktigt budskap att sprida, ett
budskap som har hjälpt otaliga människor otroligt mycket. Tänk på det innan ni klagar
på något så oviktigt som utseende, för kommentarerna svider.
Utseende har med smak att göra, och ni får gärna tycka att han är ful utan mask, haha.
Jag tror ärligt talat inte att han själv skulle bry sig så mycket heller.
Men låt mig tycka att han är snygg, fantastisk, underbar, charmig och rolig!
Om ni måste hacka på något, så hacka på hans utseende UTAN mask. Inte på
budskapet och musiken. För DET, mina vänner, är ett kapitel för sig. <3
LoveLoveLove.
You reach my mind when no one else does. <3
Ett irritationsmoment.
Gah, jag får spasmer ibland alltså. ^^ Jag kan inte läsa en sådan
text utan att betona orden på ett jättejobbigt sätt i huvudet, och det
pallar jag inte. Usch säger jag. Tacka vet jag vanliga böcker.
Eller varför inte folk som betonar på ett lagom sätt?
Min "läskiga" barndomsidol.
sett en reklam på TV om att filmen som handlar om hans liv
skulle komma. Och inte undra på det: Jag var liten, förstod
inte innebörden av att ha en sjukdom som förvrider ansiktet.
Efter flera veckor av skräck, jag var rädd på nätterna, ja t.o.m.
på dagarna, för jag trodde att han skulle gömma sig bakom
träden på skolgården och överfalla mig. Det är svårt att erkänna
detta, jag känner mig så hemsk när jag säger det.
Men jag var ju ett barn, och han var bara ett ansikte.
Jag hade ingen aning om vem han var, hade inte ens
sett filmen! Hur gammal kunde jag varit, kanske 7-8 år?
Hursomhelst, pappa bestämde sig för att tvinga mig att se
filmen, han ville visa mig att denna människa inte var farlig,
att han var otroligt godhjärtad och att han hade en sjukdom
som förvrider ansiktet men inte själen. Jag var livrädd när
filmen sattes igång, men under tiden som berättelsen
vecklades ut inför mina ögon så försvann min rädsla bit för bit.
7-8 år gammal lärde jag mig något fantastiskt.
Roy L Dennis, eller Rocky Dennis som han mest kallades, var
en av de mest godhjärtade och fantastiska människor som
någonsin levat! Han föddes med sjukdomen craniodiaphyseal
dysplasia, även kallad lionitis, som gör att kalcium byggs upp i
skallen så att skelettet växer och deformerar ansiktet, samt
förkortar livslängden radikalt. Sjukdomen är så sällsynt att en
på 25 miljoner får den. Rocky skulle bara blivit 5 år, han blev
17. Man får utstå svåra huvudvärkar och en rad andra symtom,
samt omgivningens reaktioner var man är går.
Trots alla dessa fakta så kunde Rocky alltid le, han var glad,
uppskattade livet, förlät alla människor för deras reaktioner och
var alltid villig att hjälpa till. Min respekt för denna människa vet
inga gränser, och ibland har jag mina själviska stunder då jag
önskar att jag hade kunnat träffa honom bara för att jag skulle
kunna berätta för honom vilken fantastisk person han var!
Trots att denna otroliga pojke dog för flera år sedan så tycker jag
verkligen att han än idag fortfarande kan påminna oss om så
viktiga saker: Vikten av medkänsla, vänlighet, värme och uppskattning.
Därför tycker jag att ALLA borde se denna film någon gång i livet,
och lära sig av hur Rocky agerade. Om alla människor var som
Rocky, skulle det inte finnas några krig. <3
Filmen heter Mask, förresten.
Eric Stoltz som Roy L Dennis i filmen Mask.
Den riktiga Rocky, 1961-1978. <3
R.I.P.
"These things are good:
Ice cream and cake, a ride on a harley,
seeing monkeys in the trees,
the rain on my tounge,
and the sun shining on my face.
These things are a drag:
dust in my hair,
holes in my shoes,
no money in my pocket,
and the sun, shining on my face."
- Rocky Dennis
Så himla sant.
Jag och en vän hade en diskussion på msn om min personlighet.
Jag: Jag tror aldrig att jag kommer sluta vara naiv, oavsett vad som
händer. Jag borde inte vara det, men så är det bara.
Han: Det tror inte jag heller. Du är en människa som litar på det
goda hos folk.
Det är så himla sant. Jag tror verkligen att vi alla har en inneboende
godhet som vi har tillgång till, som vi har en förmåga att använda.
Och vi har alla ett val: Använd den, eller inte.
