Nu är det kört

Min chef köpte med sig en låda godis på vägen till kontoret, den står på disken här i receptionen.
Jämte mig. Behöver jag ens säga att den inte kommer att överleva dagen? Haha, nåväl.


Jag tröstäter som en tok, har gjort det i ungefär 2-3 veckor nu. Jag tänker inte ha dåligt samvete,
bara skratta åt att jag är en tjejklyscha som tar till chokladasken när alla andra lösningar vägrar
infinna sig. Det ligger inspiration i den, prova så får ni se. <3


Börjar så smått drömma om att trycka upp mina teckningar på linnen och T-shirtar, har en del
idéer på lager. Vi får se vad som händer, jag kanske inte ens vågar när allt väl är skapat? Har
ju alltid en tendens att skydda mig själv från eventuell kritik. Kanske är det min tur att ta en risk
nu? Jag tror faktiskt att jag vågar. ^^


Ha en underbar dag! *

Titta, en vecka till!

För DET var ju otippat, eller hur? Inte. Hursomhelst, sitter på jobbet nu och tar en liten
välförtjänt paus. Tänkte mest skriva av mig litegrann, detta har ju blivit som min egna
censurerade anteckningsbok. Uttrycker ändå hyfsat mycket här med tanke på att vem
som helst kan gå in och läsa, men mycket behåller jag ändå för mig själv. Så klart. ^^


Dagens humör: Det är hopp om livhanken, men ack så stressigt.
Dagens mående: Kroppen hänger med än så länge!
Dagens borde: Städa lite i rummet, teckna ännu mer för annars funkar jag inte.
Dagens frisyr: Tofs, alltid tofs.
Dagens klädsel: Jeansleggings, lång T-shirt, kofta.
Dagens planer: Luncha med Ammi, fika med Elin. Mys!
Dagens materiella vill ha: Ny kofta, nya jeans, blir shopping i helgen på Lager 157.
Dagens längtan: Semester! Det behövs mer och mer.
Dagens fundering: Hur struntar man i folk man bryr sig om?
Dagens beroende: Mina nya, fina naglar, tröttnar aldrig att titta på dom. <3
Dagens tråkigaste: Ingenting har varit tråkigt, hittills i alla fall.
Dagens tidning: Ingen. Jag vet, dåligt, men är så trött på morgonen nu för tiden.
Dagens låt: Fairytale - mot min vilja. Den spelas ju KONSTANT.

Nu ska jag ta tag i mig själv

Det går en vecka mellan varje inlägg. Trots att jag verkligen tycker att det är roligt att blogga så
går tiden så snabbt, man hinner knappt med. Så vad hittar jag på? Jag tecknar som aldrig förr!
Jag är t.o.m. nästan klar med ett motiv och har börjat på ett nytt, känns himla skönt. Vissa dagar
när jag sitter på jobbet så existerar inte något annat än teckna i huvudet på mig, vill bara hem,
stänga in mig, teckna så att fingrarna glöder. Så jäkla skönt. <3


Idag promenerade jag till jobbet, istället för klämdag blir denna fredag en jobbdag, inte mig
emot även om jag hade föredragit några fler timmars sömn inatt, haha. Hursomhelst, lyssnade
på Apocalyptica och förundrades över hur musiken överenstämmer med mina känslor.
Det är coolt hur ordlös musik kan kännas så lättolkad men ändå så komplex i sitt budskap,
hur toner kan vara lika tydliga som ord som viskas rakt in i ens medvetande och lugnar.
I denna tid av ständiga intryck, idéer som vill forsa ur mig på samma gång, så behöver jag lite
balsam för själen. *


Farewell med Apocalyptica. Cellon är vackrare än någon sång, det är nästan
överjordiskt ibland när man promenerar med detta i öronen. Speciellt på tidiga
mornar, när man nästan är ensam utomhus. Magiskt.

Nattbloggarn är igång!

Bloggare kan ju diskuteras, men ni förstår poängen. Sitter här och kluddar lite innan sängdags,
visste inte alls vad jag skulle hitta på så fingrarna fick gå sin egen väg med pennan. Som vanligt
blir jag aldrig klar, och jag antar att det nya skissblock som införskaffades idag även det kommer
att innehålla halvfärdiga skisser som kan bli något, om jag bara får tummen ur...


Men sån är jag faktiskt, börjar på en sak och medan det sker kommer jag på ännu en idé, ännu
ett motiv. Ofta stannar det vid just tankar, men idag kom en del av det på papper. Ett fragment. Inser
dock att jag börjat bli bättre på att lägga ifrån mig saker för att sedan återkomma till det, känns bra
att se. Nobody wants to be a quiter, right?


Älskar att jobba med just blyerts, det är väl det som varit min favorit genom tiderna. På senare tid
har det fått ge utrymme åt de underbara pastellkritorna, och det var nog flera år sedan jag satt
såhär mitt i natten för mig själv och tecknade. På ett konstigt sätt känner jag mig som femton igen,
framförallt eftersom dagens motiv blev allas vår käre Corey Taylor. Han återkom ofta i mitt kladd
på den tiden. Tänk att jag snart är 20 år. Det känns som om man befinner sig i slutet av en era,
även om det förmodligen inte kommer att vara så stor skillnad när man väl fyllt. Åldern är ju trots
allt bara en siffra?


Jag känner att jag glider ifrån ämnet, sedan inser jag att detta inlägg inte ens har ett sådant.
Åh vad flummig jag är, en riktig konstnärssjäl. Ajabaja. Nu ska jag lägga mig i alla fall.
Hoppas ni sover gott där ute! <3


En vecka...

...och inspirationen börjar infinna sig igen. Jag vet inte vad det är, men det finns en massa
idéer som ligger och bubblar inom mig, så mycket jag vill göra, allt vill ut på samma gång.
Och det går ju inte. Men jag ska börja skriva låtar i alla fall, eller försöka rättare sagt. Jag
har så stora planer när det kommer till det. Även om jag nog kommer att bli besviken till en
början så vet jag att det kommer att gå. <3


Hittade ett blogginlägg där en person klankade ner på fräknar och skrev
att det var äckligt osv. Jag kan verkligen inte hålla med. Fräknar ser livfulla
ut tycker jag, tjejen på bilden är vacker enligt min åsikt och ser inte ut som
en kopia av alla andra. Fräknar. <3

Tillfälligt nerstängd

Min energi räcker inte till att blogga just nu. Nu är det kämpa som gäller, därför lär ni inte hitta
mig här på ett litet tag. Hoppas allt är fint med er allihop! *

Valborg och första maj

Jag gjorde faktiskt inget särskilt på varken första maj eller Valborg. Är inte direkt den som festar
järnet så fort tillfälle ges, brukar bli ganska sällan faktiskt. På första maj jobbade jag sex timmar,
riktigt mycket att göra nu med alla momsar och deklarationer, så det blir ju så.


Helgen har varit lugn, umgåtts med Manne, varit ute hos pappa, övningskört litegrann. Slutade
med att jag körde in till trottoaren och vägrade köra en meter till, men jag var lite instabil hela den
dagen så det är kanske inte så konstigt.


Efter flera veckor av kämparglöd och jävlaranamma så känns det skumt att inte ha optimismens
flagga i topp. Det är en sak när saker inte går ens väg, men när ens egen inställning förändras
utan att man bett om det och man bara har sig själv att skylla så känns det otåligt och onödigt.
Mest för att mycket känns otåligt och onödigt nu för tiden, och för att man sitter fast på samma
ställe och stampar. Man vill fram... Men det går inte. Allt är baserat på andras val. Det suger.


Replokal är i alla fall fixat!

RSS 2.0