rockfen

Om bara tjugo minuter ska jag ta på mig ytterkläderna för att gå till bussen som ska ta mig
till den mycket, mycket, mycket efterlängtade festen. Jag har suttit själv hemma i ungefär två
timmar nu, och jag måste erkänna att när man ser fram emot något så sjukt mycket som jag
gjort, och dessutom inte har något att göra, så är det jobbigt att vara ensam i sin väntan.
Men om ett par minuter så är min väntan förbi, och jag kan ta ut min brist på prat de senaste
timmarna på de intet ont anande festdeltagarna som jag ska umgås med ikväll. Wohoo!
Detta kommer att bli så grymt roligt!

Jag är lite i valet och kvalet nu faktiskt. Antingen ska jag köpa en bärbar dator, eller en
stationär. Jag vet inte vad jag ska välja. Vilket är bäst egentligen, och varför?
Ni som har svar att ge, feel free. ^^

Idag har varit en riktigt slapp dag. Från det att jag vaknade fram till ungefär halv åtta så
gjorde jag inget annat än att spela Sims, om man räknar bort matpauser då. Det var
skönt att bara få uppslukas av det, och inte behöva tänka på något annat alls. Det var
som en mycket välkommen bubbla. Jag gillar Sims. ^^
Imorrn ska jag och Christian, min bror, åka till stan för han ska hjälpa mig att välja ut
en bärbar dator! Jag är så glad för det, att jag äntligen ska få en dator som inte krånglar
och håller på. Det ska bli väldigt roligt! Äntligen.

Nyss provade jag min nyårsklänning igen, tillsammans med smyckena som jag tänkt
ha. Jag måste säga att det blev riktigt bra, nu behöver jag i alla fall inte skämmas på
festen. Vet dock inte om det är vidare James Bond-tema över det, men det smälter nog
in i alla fall. Jag hoppas det.
Det är en slimmad, axelbandslös, svart klänning som går till knät ungefär, och så lite
smycken i brons/guld som matchar varandra. Till det ska jag ha svarta, "vanliga" skor.
Jag ser verkligen fram emot nyårsfesten! Sist jag var där var på en förfest, och det är
fortfarande den bästa jag någonsin varit på. Jag längtar, längtar, längtar! <3

...så kämpar jag för att komma ihåg Lars Winnerbäcks ord:

"Ljuset blir större när natten tar form,
och värmen blir mer värd i storm"

"Det mörker du ser, gör att stjärnorna märks lite mer."



Just nu är det svårt att göra det. För jag vet inte hur jag ska kunna ta det här.

Ja, nu är det jul, för klockan är 00:29. Detta året har varit skumt. Jag älskar julen. Jag är den
som pyntar, fantiserar upp, pysslar, pratar om och räknar ner till den absoluta drömjulen.
Jag är den som entusiastiskt övertygar alla om hur underbar julen är, eller försöker iaf.
Men i år har jag inte räknat ner ens, för jag har haft noll julstämning. Och det är verkligen inte
likt mig, inte för fem öre! Tack och lov gäller detta inte hela julen, för igår, dan före doppareda'n,
infann den sig. Julkänslan.
Jag var i stan och handlade julklappar med pappa, det spelades julmusik i affärerna. Och då
kände jag det. "Imorrn är det jul", tänkte jag. Och då kom det där pirriga i magen, om så bara lite.
Det duger för mig, för det var bara en försmak av det som skulle komma när jag kom hem.
Mamma hade kokat julskinkan då, och stämningen höjdes ytterligare. Efter att tittat på klockan
för ett par minuter sedan, och insett att idag är det jul, då kom det ännu mer. Jag blir så glad.
Imorrn ska jag till min bror på dagen för att äta, sedan bär det vidare till min moster där vi ska
samlas. Det är det bästa med julen: Att alla samlas. Jag älskar, älskar, älskar det!
Nu ska jag sova. Och jag ska somna med ett belåtet leende på läpparna, det har jag bestämt!

GOD JUL ALLIHOPA!

Den vackraste stunden i livet
var den när du kom
Och allt var förbjudet
Och allt som vi gjorde den stunden
vill jag göra om
För det ekar i huvudet
Och den stund som jag kände som nära
var blott Alvedon
Och de himmelska ben som jag ville förtära,
de gick därifrån

Och jag somna' den natten
i tron på att allt var en del
I en kärlekshistoria
Men det visa' sig dagen därpå
att jag hade gjort fel
När jag gav dig en gloria
Men det blod som jag trodde var stilla,
det fick du att rinna
Och den undergivna blick
som jag nyttjat så illa
Fick du att försvinna (?)

Så kom änglar, kom älvor
Det börjar bli kallt
Graderna sjunker så fort överallt
Och det hjärta som skulle bli ditt
på nåt vis
Det fryser nu sakta till is

Och natten som kom sov du vaken
och drömde om allt
som vi kunnat göra
Om någon som vill ge dig värme
när allting känns kallt
Och om nå'n att beröra
Och jag kunde ha gjort vadsomhelst
för att höra den tanken
Men själv låg jag tyst i min säng
och så frälst av den farliga branten
Jag liksom föll över kanten

Så kom änglar, kom älvor
Det börjar bli kallt
Graderna sjunker så fort överallt
Och det hjärta som skulle bli ditt
på nåt vis
Det fryser nu sakta till is

Och den jävligaste stunden i livet
var den när du gick
Och allt var förlorat
Och där satt jag med mina grönbruna ögon
och såg med blåögd blick
Allt jag hade förstorat
Så kom änglar och ta mig till henne
Och ge mig en chans
För jag tror att snart brinner ett hjärta
för henne nån annanstans

Men den vackraste stunden i livet var den när du kom...

Det är helt otroligt skönt att det äntligen är lov. Det är den enda tanken som far igenom
mitt huvud idag. Det, och tröttheten. För jag är så sjukt trött att jag inte finner några ord. ^^
Men jag är också väldigt uppåt!

Snart är det julafton, den magiska kvällen då familjen samlas. Trots glädjen över detta så
infinner sig en saknad också. Jag saknar när jag var barn, och verkligen såg det magiska
med julen. Jag gör ju det nu också såklart, men det är på ett helt annat sätt. Jag antar att
det är det som innebär att växa upp, och tur är väl det, kan man tycka. ^^
Hursomhelst så kommer jag att sakna min kära syster sjukt mycket, för hon kommer inte att
spendera julafton med oss i år, hon kommer inte hem förrän på juldagen. Jag saknar henne.
Gumman, jag hoppas att du har det jättebra, och jag kan knappt vänta på att få se dig igen.
Jag ska krama dig, och aldrig aldrig aldrig släppa taget, inte på hela julhelgen. I promise.
Jag älskar dig. <3

Jag har som princip att inte vara ovän med folk. Jag tycker inte om tanken på att såra andra
bara för att de sårat mig. Jag gillar inte när man gör tvärtemot sina principer, när man blir
arg på någons beteende för att sedan vända sig om och göra något som kanske inte är
samma sak, men det är ändå inte bra. Varför ska man bete sig dåligt mot människor just
bara för att de inte varit snälla mot en själv? Varför kan man inte bara vara den som biter i
det sura äpplet och går tillmötes först? Jag tycker om att vara den personen, jag brukar vara
den personen. Men ibland, i tillfällen då jag inte kan kontrollera mig (för vem kan kontrollera
sig själv konstant, hela tiden?) så blir jag sådan som jag egentligen inte vill vara. Jag blir arg.
"Att förstå är att förlåta." Buddha var en klok man, han har sagt många bra saker, men detta
är ett av mina favoritcitat. Jag tror verkligen att om man verkligen, innerst inne förstår varför en
person agerat som den gör, då kan man också förlåta. Om man inte förstår personen, då har
man oändligt mycket svårare att göra det. För mig är det hur logiskt som helst...

Jag har inte förstått. Jag har inte vetat om allt, för jag har inte kunnat fråga rakt ut, men jag har
helt ärligt inte velat förstå heller. Jag skäms för det. Jag skäms för mina arga tankar om dig, för
även om jag inte känner dig och trots de beslut du kanske tagit som verkligen inte gynnat mig,
så är du en person, en individ. Jag glömde att se det så, för eftersom vi inte känner
varandra och aldrig har träffat varandra så är du inte en konkret person för mig på det sättet. Du
reducerades till att bli en elak, utpressande person vars avsikt var att såra, trots att jag inte ens
vet om så är fallet. För jag har ju aldrig hört det direkt från dig. Jag skäms för det. Jag har varit så
arg. För första gången i mitt liv var jag med om något omvälvande, något som fick min värld att
vändas uppochner på ett väldigt potitivt sätt, och när det inte längre fanns så trodde jag att du var
en bidragande faktor till det. Jag antar att det var lättare att lägga det mesta av skulden på dig, än
på allt annat som jag inte velat tänka på överhuvudtaget. Det kanske var så att du var en bidragande
faktor, det vet jag inte. Men jag skäms för att ha lyssnat på ord som kanske inte varit lögner, men som
kanske var från en synvinkel, en persons sätt att se på det. Jag har faktiskt bara hört en sida.
Under en lång period har jag varit arg, sedan ledsen och så gått över till att vara arg igen. Det är inte jag.
Jag är aldrig arg på människor under en längre period. Det händer bara inte. Allt har en förklaring,
varje beteende har sina rötter någon annanstans, och så länge jag inte vet något om dessa rötter,
vem är jag att döma då?

Min poäng är att jag kommit över allt nu, jag har fått en distans till saker och ting, och jag har insett att
jag kan ha dragit några förhastade slutsatser. Förmodligen hade det gått som det gick även utan dig.
Jag vill så gärna säga allt detta till dig, men eftersom vi som sagt inte ens känner varandra så känns
det inte som om det skulle vara så uppskattat om jag sa detta direkt till dig. Därför får jag väl bara
hoppas att du vet vem du är, för jag tror att du gör det faktiskt, och att du kan ta emot min ursäkt.
Det finns inte längre någon blockering, för jag behöver den inte, helt ärligt.
Förmodligen bryr du dig inte så mycket om detta, det har kanske inte påverkat dig så mycket. Men jag
vet vad jag har tänkt, och jag vet hur jag bemött dig även om det inte varit så påtagligt, och jag gör inte
så. Jag brukar inte klara att göra så. Så ja, min återhämtning är klar nu. Jag andas ren luft igen.
Genom det nya perspektiv jag har fått på saker och ting så ser jag klarare än jag gjort på länge.
Jag ska bli den vanliga Emelie igen, hon som tycker att alla är snälla, vem det än är. Jag kanske har
förlorat mycket av min forna oskuldsfullhet, men innerst inne kommer jag alltid att tro alla om gott.
Det vet jag säkert.

För jag tror hellre alla om gott, än om ont. Och jag är hellre naiv än cynisk.
Så är det bara.

Dagens humör: Trött men tillfreds.
Dagens mående: Frisk som en nötkärna.
Dagens borde: Skolan, till att börja med.
Dagens frisyr: Frisyr?
Dagens klädsel: Myskläder för fulla muggar.
Dagens planer: Inga alls!
Dagens materiella vill ha: Senaste The Sims 2.
Dagens längtan: Jullov, julafton och nyår! <3
Dagens fundering: Ska jag glömma eller söka sanning?
Dagens beroende: KNÄCK.
Dagens tråkigaste: Det var okej med tråkighet idag.
Dagens tidning: Nää, böcker är bättre.
Dagens låt: What goes around - Justin Timberlake.

Idag är jag hemma från skolan. Vaknade vid tio ungefär, och då satte jag på en animefilm
som heter Tonari No Totoro. Hade jag vetat hur kär jag skulle bli i den, så hade jag tittat
på den för längesen! Den har legat i en låda i många veckor nu, bortglömd.
Jag kommer aldrig att göra om det!

Den handlar om en familj där pappan och de två döttrarna flyttar till ett nytt hus som ligger
närmare det sjukhus där modern är. Hon är sjuk, och har legat där länge. Kort sagt så
handlar filmen om två flickor som möter skogsandar som bor i den omgivande skogen.
Jag tänker inte säga så mycket mer än det, för då förstörs nöjet med att se den!
Men det är en sjukt mysig film med en helt underbar skogsande som heter Totoro.
Det var honom jag blev kär i. Han är helt fantastiskt söt!
ÅÅÅÅH, vad mysig den var. Jag tänker se om den minst en gång till idag.
Alla som gillar anime borde verkligen se denna filmen! Jag ska visa den för Cissi-Chan.

Idag när jag hade haft den sista Cambridgelektionen för terminen (Vad skönt det känns att
skriva, här kommer jag vila!) så stod jag vid mitt skåp och fixade med mina grejer. Stod och
småpratade lite med Emma, då någon kommer gåendes i korridoren. Jag tittar upp, tänker:
"Honom känner jag igen" men kopplar inte direkt. Det var ju så längesen. Men sedan fattar
jag: Det är ju Leon! Och jag blev hur glad som helst, han är en av de personer som jag trivts
bäst med i högstadiet, han gick i min klass. Vi stod och pratade ett tag innan jag var tvungen
att gå hem, och han berättade om sin pilotutbildning som han går.

Det fick mig att tänka på människor som har en dröm sen flera år, och följer den.
Det måste verkligen kännas underbart! Att veta vad man vill, och bara göra det.
Jag beundrar det.

"Emelie, Emelie - du är sexig James Bond-brud personifierad. Puffa upp tuttarna bara
och klä dig så lite som möjligt. Jag TRÅNAR!"
-Sebastian Estetfjollan no. 1 Svenson


Ett tips inför nyårsfesten från Sebastian, som alltid, ALLTID har något att säga om mig
och diverse kroppsdelar, även om han egentligen inte har någon erfarenhet av dem.
Varje kommentar framkallar lika mycket skratt från min sida, och denna gången var nog topp 10.
Liksom - bara sådär?! ^^
Out of the blue. <3

I livets villervalla
vi gå på skilda håll.
Vi mötas och vi spela
vår roll -

Vi dölja våra tankar
vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar
och slår -

Vi haka våra skyltar
var morgon på vår grind
och prata om väder
och vind -

I livets villervalla
så nära vi gå -
men så fjärran från varandra
ändå.

Det här är bara onödigt.
Helt ärligt. Jag förstår verkligen inte poängen med det här överhuvudtaget.
Nu tycker jag ju visserligen att genmanipulation är fel överlag, och sjukt
läskigt dessutom. Jag anser att man ska lämna såna saker ifred.
Varför utsätta oskyldiga varelser för det?
Som om de inte vore mer än egendom, känslolösa...
Jag tycker att det är hemskt.

Helgen har gått obeskrivligt fort, det är inte klokt faktiskt. Imorgon är det redan måndag
igen, men det känns bra. Fem dagar kvar av denna terminen, sedan lov! Dessutom vet
jag att det kommer att vara en massa julmys på Bäckäng, vilket jag ser fram emot sjukt
mycket. <3
Söndag it is. Jag sitter här och lyssnar på Otep, ska snart börja städa mitt rum, något jag
sagt att jag ska göra i veckor nu. Vad har hänt med min ordning egentligen? Helt ärligt, jag
har prioriterat annat, med all rätt. Det är snart juuul, då ska man inte stressa. Längtar dit!
Jag börjar ifrågasätta om jag ska ut på juldagen faktiskt. Efter ett litet tal från min bror om
alla köer, sjukt höga priser osv, så försvann min lust litegrann. Varför betala flera hundra
spänn när man kan ha roligt hemma hos någon? Min motivation dalade när jag hörde det.
Så ja, vi får se hur det där blir.

Men nyår är fixad! Det blir fest, ska bli grymt roligt. Men det är James Bond-tema, och jag
har svårt att veta vad tusan jag ska ha på mig. Om ni har ett tips, skriv gärna! Help needed.
Längtar verkligen till nyår! <3

Äntligen! Jag har ett jobb. De som ringde under matteprovet erbjöd mig jobb, och
självklart tog jag det! Nu har jag varit där på upplärning idag, och ska jobba imorrn
kväll också. Det är så sjukt bra, behöver pengar till mycket nu, bl.a. till Londonresan!
Det är på ett lager för arbetskläder jag jobbar, står och packar olika beställningar.
Får ett papper, håller reda på en massa siffror, ser till att rätt order hamnar rätt,
kopian dit, originalet dit, skriver in rätt siffror i datorn så att rätt etikett skrivs ut osv.
Det låter kanske tråkigt, men tiden bara flög iväg idag. Jag är så glad för detta jobbet
att inget hade varit tråkigt. Jag har jobb, jag har jobb, jag har jobb! <3

Jag är också frisk nu, förutom lite magont så är allt annat borta. Så nu kan jag köra
så det ryker fram tills lovet, kommer ju till och med kunna träna. Har inte blivit mycket
med det på senaste, tyvärr. Imorrn är det 2 månader kvar tills jag åker till London.
Jag längtar.

Jag är sjuk. Jätte, jätte, jättesjuk. Igår kväll när jag kom hem fick jag så sjukt
ont i magen, låg i soffan och vred mig, och mådde hur illa som helst. Inte kul.
Jag försökte äta, men det var inte lätt alls. Gick och lade mig vid åttatiden på
kvällen, för jag var helt utmattad, kunde knappt stå på benen, var yr och allt...
Hade svårt att sova, men somnade till slut och vaknade 15 timmar senare.
Då var klockan 13:30 på dagen, och jag som inte brukar klara att sova till 11:30
ens, haha. Då hade jag inte ätit riktigt på över ett dygn, och idag har jag fått i mig
två mackor. Blä, säger jag.
Jag kanske borde varva ner?

Tro det eller ej, jag fixade matteprovet mycket bättre än jag trodde, helt otroligt. Om jag inte
får G nu, så är det helt sjukt, för ett prov kan inte kännas såhär bra utan att man lyckats. ^^
Min fredag var onekligen speciell. Efter att ha sovit bara ett par timmar på natten, för att jag
var så stressad inför provet och allt annat just då, så var jag sjukt trött när jag klockan 08:00
kom till Cambridgelektionen. Fem minuter in på lektionen ser jag att min lärare sitter och
flinar lite, sedan säger han lyckligt:
- We're going to have a test.
YAY, kände jag. Ett tvåtimmars Cambridgeprov.
Precis min tur. Min hjärna var mos när jag var klar.

Hursomhelst, dagen gick, och jag skulle banne mig gå på provet, för jag ville bara ha det
överstökat, punkt slut. Det var 8 människor närvarande, av ca 25 pers. Inte ens hälften av
klassen var där, haha. Jag var nervös som tusan också, och trött, trött, TRÖTT.
Men det flöt på, jag svarade på alla frågor, och mitt humör steg mer och mer. Plötsligt börjar
det vibrera i min väska, då ringer pappa. Efter att ha stängt av det, så ser jag att jag har
missade samtal. Och det är från ett jobb jag sökt! Med tanke på att jag letat jobb lääänge
nu så blev jag helt euforisk, och var verkligen tvungen att tvinga fram koncentrationen på slutet.
Trötthet och eufori ger ingen vidare koncentration, men som tur var skulle jag bara renskriva.
Min fredagskväll blev underbar! Lättnaden efter provet, förhoppningen om jobb och filmkväll
ute hos pappa gjorde den komplett. You gotta love it.

Resten av helgen är det inte mycket att säga om. Jag var ute, Trädgår'n blev det, och hade
riktigt, riktigt roligt. Det var efterlängtat, och välbehöveligt. Och, ja, Ted sprang in i mig när
jag och Matilda var påväg till Trädgår'n. Då hade vi varit på fest, och ja, jag var lite "rolig".
Jag: Oooh, fyrverkerier! Det är nån som skjuter raketer, hör du, hör du Ted?
Ted: Det är inte fyrverkerier, någon spränger små barn.
Jag: Va, nää, sluta! Jag börjar gråta. Ooooh, titta, där är Trädgår'n!  Ser du, vi ska gå in där,
iiiin där på Trädgår'n! Ohoho, men nu måste vi springa. Ha det jättebra!

Man blir ju rädd. ^^

Efter att ha råpluggat matte ett bra tag så kan jag konstatera att jag kan få G.
Men jag kan tyvärr likagärna få IG, vilket känns ganska jobbigt att tänka på.
Jag kan inte göra så mycket mer åt det nu i alla fall, så jag lägger det åt sidan.
Time will tell...

Jag längtar mig sjuk efter jullovet! Tänk att få slappna av för en stund, veta att
man kommer att få njuta av i alla fall ett litet tags kravlöshet innan det är dags
att ta itu med både slutprojektet och det individuella projektet. Underbart.
För övrigt så känns slutprojektet bättre nu, när man fått höra mer om alla
detaljer osv. Det känns som om vi har en bra chans att göra det exakt så bra
som vi kan utefter våra förutsättningar. Och det är ju egentligen det bästa resultatet.
Och jag och Cissi-Chan har kommit igång rejält med vårt Japankonvent också.
Tänkte berätta lite om det, ifall det nu skulle vara någon som är intresserad. ^^

Jag och min vän Cissi ska anordna ett Japankonvent, där Japanintresserade
människor kan träffas och umgås. Vi kommer att ordna med aktiviteter, där en
lolitamodevisning, en cosplaytävling, stormskärmsvisning med anime och J-rock-
visningar står högst på listan. Det hålls under två dagar, vilket innebär att det kommer
att vara övernattning för de som vill. Vill man inte, så betalar man för en dag i taget.
Vi kommer att vara på en gymnasieskola här i Borås (närmare bestämt den jag går
på) vilket innebär att det kommer att vara gott om plats. Och, ja...
Är ni intresserade, så maila: [email protected]
I mailet, skriv namn på de som vill vara med, så att vi kan skriva in er i listan.
2 dagar med övernattning 75:-
1 dag 50:-

Woho!

Idag gjorde jag det. Jag skrev in mina personuppgifter, jag skrev in datum,
jag signerade formuläret, och gav det till läraren, det finns ingen åtevändo.
1700 kr skall betalas in, sedan hålls proven den 8 mars 2008.
Jag fick rysningar över hela kroppen när jag skrev under, och jag gick från
lektionen med ett osäkert leende på läpparna. CAMBRIDGE mina vänner,
CAMBRIDGE. Det är inget man gör i en handvändning direkt.

"När ni har ett certifikat så kommer ni att anses experter internationellt, och
det är ett svårt prov som kräver fullständig koncentration och vilja."
Jag vill, jag vill, jag vill!

Det finns ingen osäkerhet längre. Jag har en underbar lärare, som verkligen
ser en, och som har övertygat mig om mina styrkor inom de områden jag
faktiskt behärskar. För övrigt en av de bästa lärarna jag någonsin haft!
Men jag kan tala om en sak för er: På provdagen kommer jag att ha svårt
att gå, att tala, att andas, för jag kommer nog att vara nervösare än jag nånsin
varit i hela mitt liv. Fast på ett sätt är det ju ganska underbart också.
Tänk, vilken möjlighet jag har! Jag ska kämpa allt jag har, det är ett löfte.

Jag kommer att få mitt första IG på fredag. Någonsin. Detta är inte bra.

Idag har jag och Cissi-Chan varit produktiva, vi har spenderat de
senaste timmarna med att planera vårt projektarbete, kontakta
olika nödvändiga människor och annat duktigt.
Nu har hon precis gått, så jag sitter här och vet med mig att jag borde
kolla lite på matten innan Desperate Housewives börjar. På fredag
har vi prov, Matte B, vilket innebär att jag har ungefär hälften så mycket
koll som jag hade i Matte A. Den kursen var ju rena himmelriket, till och
men JAG fick ju VG, vilket är rätt chockerande för mig med tanke på
mina mycket begränsade mattekunskaper. Blä, säger jag.
Att jag sedan har en stresskänsla i kroppen som gör mig sprallig och
spattig gör inte saken lättare för tillfället - jag har sjukt svårt att slappna
av! Koncentrationen sviker just nu, men den kan nog övertalas med lite
våld, så det löser sig. ^^

Jag känner för att skjuta upp matten, men det tänker jag inte göra. Det
blir bara tio gången värre när jag väl sitter där på torsdag, dagen innan
provet, utan att kunna allt jag borde kunna. Jag kommer att klara provet.
Det är inte det. Det gäller bara att orka också.
Å andra sidan så ska man inte klaga för mycket. Jag menar, att utföra
en andragradsekvation är ju verkligen nödvändigt i mitt vardagliga liv,
OCH i mitt framtida yrkesliv. Med den fysikerhjärna och det matematiska
intellekt jag besitter så kan jag kanske komma att bli riktigt framstående.
Verkligen. Hah.

Hursomhelst så är det över efter fredagen. Och då har jag inga matteprov
innan lovet, och uppenbarligen inte under heller! Vilket innebär en lång
period som är mattefri. Till min stora lycka.
Now if you'd excuse me, I am going to beat the hell out of my brain with
a very simple equation: Emelie + lack of motivation + mathematics.
YAY!

Ja, gott folk. Nu är det äntligen december. Julmånaden, mysmånaden, pyntmånaden.
Jag längtar i alla fall alltid till december under vinterhalvåret, för man har fortfarande
julen framför sig att se fram emot. Då samlas alla, vilket jag älskar obeskrivligt.
Sedan är det ju så roligt att ge en massa julklappar också. <3

Själv inledde jag den första stunden i december med att ha en efterlängtad kväll med
Elmaze, diamantflickan nr 1, vilket har varit sällsynt den senaste tiden. Det har varit
extremt stressigt, så det har helt enkelt inte funnits tid till det.
Men ikväll - hon kom hem till mig, vi kollade lite Hem till Midgård, sedan började jag
med min lilla kupp: Elmaze ska bli Stone Sour-fan! Än så länge går det bra, eftersom
hon rådiggar det så mycket så kan hon inte låta bli att tralla med även om hon inte vill
erkänna det själv. I'm on my way to success.
Sedan blev det efterlängtad nostalgi. Stone Sour DVD:n åkte på, tillsammans med de
Slipknotkonserter jag också har på DVD. Helt underbart, humöret åkte upp ännu några
pinnhål i och med det, och till slut låg jag på golvet skrikandes av skratt. Nu har hon
åkt hem, och jag befinner mig fortfarande i den lyckodimma som Slipknot ger mig.
Och inte nog med det, jag kom att tänka på alla de roliga saker jag har att se fram emot
nästa år, det är inte klokt! Det kommer verkligen att bli ett händelserikt år.
OCH: (Trumvirvel)