rockfen

Är så hungrig att jag inte vet var jag ska ta vägen, det är alltid likadant. På jobbet har jag lunch mellan
halv ett och halv två, från kvart över tolv funkar jag inte längre. Blir lite simmig i blicken och inser att det
nog är bäst att jag skriver ett blogginlägg istället - kul va?


Det är redan torsdag idag. Visserligen är det så att veckorna går fortare när man jobbar (även om lilla
semestern flög iväg) men det är lite lustigt att man är så snabb med att falla in i rutinerna igen. Men jag
gillar det. Upp, uträtta saker på dagen, sedan så fort man slutat så umgås man med vänner, efter det
hem i lagom tid för att sova. Idag ska jag träffa Linn, Vickan, Emil, Viktor och såklart Manne, så ska vi
ströva runt på Torsdagskvällen här i Borås. Förhoppningsvis hänger Emsa på också. <3
En bra kväll? Det är jag säker på.


Mitt liv är så bra just nu. *

Denna vecka började jag jobba efter tre veckors semester. Och visst känns det, det är ju alltid en
övergång och den är alltid jobbig, av någon anledning. Jag gillar att komma igång igen, rutiner and
so on, men jag tycker att man ändå alltid känner sig lite halvskum innan man vant sig. Fast nu är jag
ju inne på tredje dagen, I'm on my way. *


Tänkte lägga in lite bilder från Liseberg, var ju där i fredags, men har ingen USB-kabel på jobbet så
det får bli när tid finns. Vi hade i alla fall jätteroligt, det var jag, Manne, Linn, Vickan, Emil, Viktor, min
kära lillasyster Linda och hennes pojkvän Alex. Ett riktigt härligt gäng! Sen har vi hunnit umgås ett
flertal gånger sedan dess, och denna veckan lär det bli några dagar i rad också. 

Dagens aktivitet:

...för snart så ska man upp igen! Vid nio imorrn ska jag äta frukost i stan med gänget, sen drar vi till
Liseberg. Egentligen hade jag tänkt lägga upp bilder, jag och Manne har ju varit hundvakter samt
hunnit med en riktigt trevlig kväll, men det får vänta.


Det blir till att skriva i sin egen, privata bok istället. Natti natti! <3

Jag har känt mig ganska oberörd när tidningsrubrikerna skrikit ut de senaste händelserna, varje
rubrik värre än den andra. De flesta gånger har jag inte ens brytt mig om att köpa tidningen, för det
har känts så långt bort, så overkligt. Även om jag aldrig gillat Michael Jacksons musik (jag vet att
man inte får säga så, speciellt nu när han är död) så har han ju blivit ett fenomen även för mig och
han har funnits så länge jag levt.


Jag blir framförallt så förbannad på media, som inte lämnar familjen ifred och som ständigt bombar
oss med nyheter om varje steg familjemedlemmarna tar. Det är inte värdigt! De är ju bara en vanlig
familj med en son/bror/pappa som dött, varken bättre eller sämre än någon annan. Och visst har
Michael Jacksons död nyhetsvärde, men man behöver faktiskt inte få reda på precis allt, jag har i
alla fall inget behov av det av respekt för familjen.


Jag beundrade Michael Jackson för hans dans och för hans musikvideor, men jag vet att han
betydde mycket mer för många andra. Oavsett så tror jag att han har det bättre nu, utan den press
han levde under. Det ska ingen människa behöva utstå.

Hur kommer det sig att man blir så himla driftig och kreativ på natten ibland? Man sitter och filar på
än det ena, än det andra projektet tills man inser att klockan är kvart över ett. Som nu. Hur tusan gick
det till? Nåväl, har man semester så har man.


Jag och Manne har ett gemensamt projekt vi fixat med, får se vart det leder. Funderar också på en
teckning jag ska börja med snart men inte riktigt hittat tid till. Sedan har jag en massa andra saker
jag planerar som jag tyvärr inte kan skriva här, mohahaha, det är gött att vara lite hemlig ibland!
Känner hursomhelst att jag har ett driv nu, att jag vill framåt. Det är en underbar känsla.


Det blev Liseberg häromkvällen, jag, Manne, pappa och hans tjej Susann. De dansade, jag fick
allt till ett par danser med pappa jag med, sedan spelade jag och Manne på hjulen resten av kvällen.
Det är inte ofta man bara strosar på Liseberg, jag befinner mig alltid i ett hypertillstånd när jag väl är
där, som ett barn på julafton ungefär. Kommer nog att bli sån på fredag då vi ska dit ett helt gäng,
men det får de stå ut med. ;)

Som det ser ut nu så kanske det är där vi hamnar - ringde min kära far och han pratade om att vi kanske
ska dra dit. De ska dansa (slutar väl med att jag också gör det) och jag och Manne kanske åker något.
Annars strosar vi väl bara runt och myser kan jag tänka mig. <3


I onsdags blev det tjejkväll som planerat, och även om det varken blev ansiktsmask eller nagellack så
var det riktigt mysigt att bänka sig framför TV:n med tjejerna och bara tjata bort några timmar. Vi såg på
So you think you can dance? och jag måste säga att det är ett rätt bra program även om jag var lite
skeptisk till en början. Alltsomallt en riktigt bra kväll!


Sitter här och väntar på att pastan ska koka klart så att jag och Manne kan äta snart. Är riktigt hungrig.
Funderar litegrann, det är så mycket jag vill göra just nu, tiden räcker inte riktigt till. Jag har en bunt
drömmar som väntar på att besannas, och jag håller på att välja vilken av dem jag ska börja med.
Fast det är ju ett ganska angenämt problem - bättre det än att inte ha drömmar alls. Man måste ju ha
ett driv för att trivas, jag måste det i alla fall. Snart, så. <3

Tjejgänget från i onsdags, minus Aina och Petro som jag tyvärr aldrig fick
med på bild. Anna, Ammi, LillAnna och Emsa.



Och så jag, nöjd och glad.

Det blev ankmatning ikväll igen - fortsätter vi såhär så kommer alla Borås ankor att flyta omkring som
små tjockisar med pyttesmå vingar. Låt oss hoppas att vi inte går så långt, det vore ju nästan
djurplågeri att se de små stackarna helt lost utan att kunna flyga. Nej, fy.


Hursomhelst, idag städade jag och Manne hela rummet och det var inte lite damm där inne! Vi gick
också och gjorde oss av med en massa kläder jag rensat ur min garderob, mycket välbehöveligt då
de där kassarna inte direkt gjort rummet mindre dammigt. Känner mig riktigt duktig faktiskt, så
himla skönt också att kunna glida runt på stan utan några som helst planer på något. Bekymmerslöst.


Imorrn däremot, då delar jag och Manne upp oss. Han ska på killkväll, och jag på tjejkväll. Bastu,
ansiktsmasker, lite vin, mycket skvaller och fina tjejer, kommer nog bli hur bra som helst. <3
Life is good.

Mysdag! Har funderat ett tag på vad man känner för, nu är det mat och film som hägrar. Och soffan då,
förstås. Eftersom jag bytt telefon så har jag i princip inga nummer kvar, det måste åtgärdas. Kanske
skulle man använda sig av Facebook, som håller koll på så mycket åt en? Det är läskigt hur mycket
man kan veta om folk utan att ens skicka en vänförfrågan, efter det sträcker sig möjligheterna ännu
längre. Måste säga att jag beundrar dem som inte skaffat det.


Marriage heter filmen vi ska se idag. Tyckte att den såg lovande ut både på baksida och framsida, så
det blir säkert finfint. Efter det får vi se vad som händer. Allt beror på om jag får tag på lite nummer.
Oh, the mystery...

Sen sist har jag hunnit komma hem från vår cykelsemester, hade en underbar tid tillsammans
med bra vänner, det var sådär riktigt mysigt och spontant, ni vet, när man kan slappna av och
bara vara. Mycket välkommet.


Idag åkte jag och Manne ner till stan, för inte är det roligt att sitta hemma när man känner sig
sådär rastlös! Vi visste inte alls vad vi skulle hitta på, men det slutade med att vi sprang in i en
av mina kompisar från högstadiet med tillhörande flickvän, så vi stack till Laserdome efter att ha
ringt dit Viktor också. Jag vann nästan över Manne idag, som alltid vinner annars, så jag var stolt
nörd. 20 poäng ifrån, in your face Manne!


Efter det satt jag, Viktor och Manne vid Viskan och matade änder, jag sprang t.o.m. en extra gång
till Ica för att köpa bröd. Jag älskar att mata ankor! Spelar nästan ingen roll vilken fågel som besöker
mig när jag äter, jag kan inte låta bli att mata dem. Fiskmåsar inräknade.

Var på Metaltown. Finns inte många ord som kan beskriva det, hittade nya band att lyssna på och
såg ett par av mina favoriter, inte minst Slipknot. Även om vädret stekte och köandet tog på krafterna
i solen så pallade jag trycket hyfsat lätt denna gång - förmodligen för att jag åt och drack tillräckligt.

Slipknot - Helt underbart. Kom längst fram även denna gång och fick med mig en trumpinne hem,
gissa om jag var glad? Fick äntligen en chans att se alltihop på nära håll - virveltrummorna, alla goa
låtar, se tumsetet höjas upp, se Clown och Chris slänga sig som idioter, hoppa upp i luften med
resten av publiken på given signal. Efter förra gången när jag blev utburen kändes detta verkligen
som en revansch. Var det värt flera timmars köande i gassande sol? Absolut! Bästa konserten på
Metaltown i år.

Disturbed - Inte så bra som jag hoppats men mycket värdigt - sångarens entré var bland det coolaste
jag sett. Han bars in fastspänd stående i en sådan där grej som Hannibal sitter fast i ni vet, och så
hade han tvångströja och masken med. Down with the Sickness var däremot lika bra som jag trodde!

Trivium - Nytt band för mig, har bara hört namnet innan men blev helt betagen av karisman och spel-
glädjen! Musiken var skön och vi kämpade oss längst fram, vilket resulterade i ett plektrum för mig.
Sångaren fick syn på mig från scenen och sträckte sig ut för att ge mig plektrumet i handen. Det blir
albumköp för min del.

Volbeat - Riktigt sköna danskar. Inte like tungt som många andra band, musiken var mer åt det softa
hållet med sköna melodier utan att för den sakens skull bli mesig. Alldeles lagom, helt enkelt.
Dessutom sa sångaren något som fastnade hos mig: "We're gonna go out and have a beer with you
guys after this, we're not really into that VIP-stuff 'cause you are the most important people here."
Kärlek.

Marilyn Manson - Festivalens stora besvikelse. Jag ansåg mig själv vara ett Manson-fan innan jag
såg honom live. Ni skulle bara veta hur pepp jag var, stämningen var så skön precis innan och jag
tänkte att detta nog skulle bli hur coolt som helst. Sedan kommer han ut, första låten är helt okej.
När han sedan ska prata med publiken så inser man att han är hur påverkad som helst, jag vet inte
av vad. Han kan knappt snacka med oss alls, vilket tar bort den där sköna live-känslan för mig.
Tycker dessutom att det är riktigt respektlöst att komma ut såpass påverkad att man inte kan göra
ett bra framträdande inför folk som köat i timmar och sett fram emot konserten i månader. Vem tror
han att han är? Att han dessutom tyckte så illa om att det var asfalt i logen att de var tvungna att
anlägga en gräsmatta är droppen som får bägaren att rinna över. Vi går innan framträdandet är slut,
och jag håller mig till studioinspelningarna i fortsättningen.

Dir en Grey - Coola! Att en så liten person kan få ur sig sådana enorma ljud är inte klokt, sångaren
gav verkligen allt på scen! Det gjorde ingenting att de inte kan engelska så att de inte kan prata med
publiken, jag tyckte att de kompenserade det bra med att ge järnet istället. Dessutom måste en av
gitarristerna vara den första snygga japanska kille jag sett. Bara det, liksom. ;)

All that remains - Bland de grymmaste någonsin! Hur bra som helst, med en perfekt blandning av
growl, sång, tunga partier och bra scennärvaro. Kommer förmodligen bli ett av mina favoritband,
need I say more?


Trött, mörbultad men mycket nöjd kom jag hem i lördags natt. Trots blåmärken och ömma partier
som fortfarande finns kvar så var det hur bra som helst. Hoppas det kommer lika bra band nästa
år!