Jag tycker illa om tv4.
Ibland undrar man faktiskt om det är någon som jävlas med en medvetet.
Jag hatar när man ser en film, och så får man inte se slutet. Hatar det!!!
Satt i lugn och ro under mitt täcke, i min säng, i mitt rum med popcorn och
vindruvor och varm choklad uppradat, och tittade på en jättemysig film med
Nicolas Cage, bland annat. Den var jättesöt, och jag behövde verkligen en
lite lagom blödigt mysig film med ett garanterat lyckligt slut.
MEN, efter att ha tittat på nästan hela filmen, och när en spänning som inte
borde infinna sig faktiskt ändå gjort det (det är en amerikansk film, de får
allltid varandra på slutet) så inleds scenen då Nicolas Cage springer till
flygplatsen för att stoppa henne från att åka.
Mitt i dialogen bryts det för reklam. Då sitter Emelie med en sentimental
glimt i ögonen, drömmandes om en ouppnåelig verklighet, typ. Det är ett
mycket olämpligt tillfälle att bryta för reklam där. Mitt i upplösningen.
Hursomhelst, reklamen tar slut, och de sätter igång en ny film!
Jag ville ha min stund av orealistisk romantik, då jag kan drömma mig bort
till ett drömscenario (som för övrigt inte innehåller Nicolas Cage, men man
kan inte få allt). Det fick ett abrupt slut och lämnade mig med en känsla av
överflödighet. I want romance, and I want it now, damnit!
Fast sådär är det ju aldrig i verkligheten, bara på film.
Men jag är en hopplös romantiker, stäm mig. ^^
Usch för denna veckan.
överdrev jag kanske litegrann, men är det inte precis det man gör när inget vill
gå ens väg? Just nu är allt superstressigt hursomhelst, och jag kämpar med
näbbar och klor för att kunna nå upp till alla krav och förväntningar omkring mig.
Jag måste erkänna att denna veckan ser ut att bli en början till den sämsta på
mycket, mycket länge. Jag mår verkligen inte bra, känns mest konstigt hela tiden.
Det är iofs bara tisdag, och saker och ting kan ändras. Jag hoppas att de gör det.
Måndag, underbara måndag. Fast den var verkligen inte alls underbar.
Hela gårdagen var full av stress, krav och en massa besvikelser staplade på
varann. Det var en hemsk dag och jag kämpade för att det inte skulle märkas.
Men sedan frågade jag mig själv: Är det fel att erkänna att allt inte alltid är på topp?
Är det inte starkare att kunna erkänna att det inte är det, speciellt om det är det som
man är rädd för att göra? Jag tycker hursomhelst att alla kan få klaga ibland.
Kornbiljetterna är slut, i alla fall ståplatserna. Och jag är så ledsen för det, nu är
det tredje gången jag missar det där underbara bandet som dessutom precis släppt
en sjukt bra platta. Usch, blä och fy för det. Jag tänker ändå gå ner till stan och kolla
om de verkligen är slut, för jag har kanske sett fel på ticnet.se. Dessutom är jag en envis
jävel. Man ska inte släppa hoppet förrän det verkligen är nödvändigt!
Fast när det kommer till någonting annat så har jag släppt alla förväntningar. Visst,
dum som jag är så kan jag inte sluta hoppas, men jag försöker vara realistisk när
jag faktiskt har bevis framför mig som pekar mot ett misslyckande. Aouch, säger jag.
Det gör lite ont faktiskt. Men jag reser mig snart!
"I'm sorry I don't believe, by the evidence that I see, that there's any hope left for me.
It's evolution, JUST EVOLUTION."
- Evolution - Korn <3
The plan of the day:
åka in till stan och titta lite på balklänningar. Det är ju bra att vara ute i god
tid. Nu tänker jag ju visserligen inte köpa en balklänning i en affär, utan min
brors fru ska sy en till mig, men jag behöver lite inspiration för det är ju inga
lätta val precis.
Hursomhelst, efter det är det dags att åka hem till mig och plugga, jag och
lilla Bella måste ju se till att få den där redovisningen färdig. Blä, inte roligt.
Fast det där roliga kommer jag ju lätt att ta igen ikväll! För då blir det bara en
massa roligt. ^^
Först ska jag till spelningen på Parkaden, för att titta på lite band. Det kommer
att vara en del vänner där, vilket alltid är välkommet. Efter det ska jag hem till
Sarah (som för övrigt fyllt 18, woho!) där det kommer att vara en massa folk,
mat och något att dricka förhoppningsvis. ^^
Sedan blir det Trädgårn! Jag har inte varit där på ett bra tag faktiskt, och jag
längtar verkligen efter dansgolvet nu. Mer än någonting annat blir Emelie
danssugen när hon går ut, så det lär bli bra!
I'm up for a fantastic evening! ~*
Nu vill jag inte vänta längre. Låt det bli 2008 så att Slipknot släpper
sitt nya material. För gör de det, så kommer det en turné.
Då blir Emelie lyckligast! <3
Några favoriter.
"Du är ett glashus och jag en sten, men det är du som försöker se igenom mig."
- Lars Winnerbäck
"We Americans, we're a simple people... But piss us off, and we'll bomb your cities."
-Robin Williams
"If I want to be alone, some place I can write, I can read, I can pray, I can cry, I can
do whatever I want - I go to the bathroom."
-Alicia Keys
"Having gone through all of this, I feel in some ways calmer now. It's strange, but sad.
I think I'll always be sad."
-Nicole Kidman
"I like villains because there's something so attractive about a committed person -- they
have a plan, an ideology, no matter how twisted. They're motivated."
-Russell Crowe
-Jag har haft en trevlig kväll ikväll. Efter att ha spenderat tid uppe hos mormor och
morfar, satte jag mig här och surfade runt på en hemsida med ordspråk.
De allra bästa har jag fortfarande i mitt huvud, som stöd i melankoliska stunder.
Smuttandes på mitt vin funderar jag på vad jag ska hitta på härnäst.
Förmodligen krypa upp i soffan med fleecefiltarna om mig. Mys på hög nivå!
Godnatt på er.
Mitt fantasiprojekt drunknade.
det mesta aktivt undvika det beteendet, eftersom livet blir ganska mycket
enklare om man är positiv. Men jag kan inte hjälpa detta, helt ärligt.
Jag går det estetiska programmet med inriktning bild. Och när man går
det så brukar man under sitt sista år få göra ett slutprojekt tillsammans
med de andra inriktningarna. Det projektet ska vara underbart roligt.
Det ska vara ett minne för livet.
Jag hade bilden klar för mig: Vi skulle ha en bra pjäs, vi skulle ha en scen,
jag skulle få vara med och ordna med scenografi, smink eller vad jag nu
valt att arbeta med, har inte bestämt mig. Och visst, det skulle vara hårt
arbete, men det skulle inte göra mig någonting, för det hör liksom till...
För ett tag sedan läckte det ut vad för tema årets föreställning skulle ha.
Temat var häxjakten, vilket jag med en gång såg fram emot. Tänk att få
fixa med gammaldags kläder, det skulle kunnat bli hur coolt som helst.
Men, det blev problem med copyrighten på den pjäsen, så det ströks och
ersattes med: (trumvirvel) Utflykten.
DEN pjäsen handlar om en problemklass som åker på utflykt.
Sångerskorna ska få sjunga en låt som heter Kisslåten.
Kiss, som i urin.
Dansarna ska få gestalta ett nöjesfält som klassen går på.
Bildarna ska bygga ihop en buss av gamla delar.
Emelie är skeptisk.
Det är inte det att jag egentligen sätter mig på tvären, för jag har inte
läst manuset, och min optimistiska vana gör att jag hoppas att det ska
vara tio gånger bättre än vad jag tror, vilket faktiskt är möjligt också.
Pjäsen kan jag klara av, helt ärligt, för man måste göra det bästa av
situationen. Men, det rycket jag fick när jag fick reda på att vi ska sätta
upp denna pjäs i Bäckängsgymnasiets idrottshall (GAAAAAH!) är
faktiskt ganska obetalbart. Vi kommer inte att ha en riktig scen.
Lyssna på detta:
En av uppsättningarna från föregående år:
En midsomarrnattsdröm i Parkteatern.
En annan av uppsättningarna från föregående år:
Cabaret på Sagateatern.
Nästa uppsättning blir:
Utflykten i Bäckänsgymnasiets gympahall.
You see what I'm trying to say?
Jag vill ha tillbaka mitt lov.
Jag har blivit pinsamt dålig på att uppdatera denna blogg, jag vet.
Men tro mig, jag jobbar på det. Är så trött dessa dagar, har så mycket
att göra, men energin räcker inte till allt som behövs, känner jag.
Det är därför jag längtar tillbaka till mitt lov, som var fyllt av glädje,
roliga upptåg och kravlöshet. ^^
Men Gabbis, framförallt saknar jag vårt samtal ute hos min bror.
Jag har verkligen saknat dig. <3
Jag ska banne mig ta mig till Stockholm snart.
Då kan vi prata hela natten, som sist. ^^
"I just woke up a million miles from home."
resa på bara ett par dagar. Vissa känslor har ersatts med andra, och det
är framförallt en känsla som jag tydligt lägger märke till. Jag tänker inte
ens benämna den, för då kanske den inte längre finns där. Den känns
flyktig, ömtålig, men samtidigt beständig.
Någonting ljust, varmt och energiskt har vaknat till liv inom mig, det gror
i magtrakten och gär mig oändligt glad. Det är som ett ljus som strålar
ut inom mig, hela jag känns uppfylld och negativitet får inte plats någonstans.
Jag vet inte var det kommer att ta vägen, jag reflekterar inte över det.
Jag försöker bara att njuta av denna känslan så mycket det går!
