I'm taking a deeper, better breath.
bara för att de sårat mig. Jag gillar inte när man gör tvärtemot sina principer, när man blir
arg på någons beteende för att sedan vända sig om och göra något som kanske inte är
samma sak, men det är ändå inte bra. Varför ska man bete sig dåligt mot människor just
bara för att de inte varit snälla mot en själv? Varför kan man inte bara vara den som biter i
det sura äpplet och går tillmötes först? Jag tycker om att vara den personen, jag brukar vara
den personen. Men ibland, i tillfällen då jag inte kan kontrollera mig (för vem kan kontrollera
sig själv konstant, hela tiden?) så blir jag sådan som jag egentligen inte vill vara. Jag blir arg.
"Att förstå är att förlåta." Buddha var en klok man, han har sagt många bra saker, men detta
är ett av mina favoritcitat. Jag tror verkligen att om man verkligen, innerst inne förstår varför en
person agerat som den gör, då kan man också förlåta. Om man inte förstår personen, då har
man oändligt mycket svårare att göra det. För mig är det hur logiskt som helst...
Jag har inte förstått. Jag har inte vetat om allt, för jag har inte kunnat fråga rakt ut, men jag har
helt ärligt inte velat förstå heller. Jag skäms för det. Jag skäms för mina arga tankar om dig, för
även om jag inte känner dig och trots de beslut du kanske tagit som verkligen inte gynnat mig,
så är du en person, en individ. Jag glömde att se det så, för eftersom vi inte känner
varandra och aldrig har träffat varandra så är du inte en konkret person för mig på det sättet. Du
reducerades till att bli en elak, utpressande person vars avsikt var att såra, trots att jag inte ens
vet om så är fallet. För jag har ju aldrig hört det direkt från dig. Jag skäms för det. Jag har varit så
arg. För första gången i mitt liv var jag med om något omvälvande, något som fick min värld att
vändas uppochner på ett väldigt potitivt sätt, och när det inte längre fanns så trodde jag att du var
en bidragande faktor till det. Jag antar att det var lättare att lägga det mesta av skulden på dig, än
på allt annat som jag inte velat tänka på överhuvudtaget. Det kanske var så att du var en bidragande
faktor, det vet jag inte. Men jag skäms för att ha lyssnat på ord som kanske inte varit lögner, men som
kanske var från en synvinkel, en persons sätt att se på det. Jag har faktiskt bara hört en sida.
Under en lång period har jag varit arg, sedan ledsen och så gått över till att vara arg igen. Det är inte jag.
Jag är aldrig arg på människor under en längre period. Det händer bara inte. Allt har en förklaring,
varje beteende har sina rötter någon annanstans, och så länge jag inte vet något om dessa rötter,
vem är jag att döma då?
Min poäng är att jag kommit över allt nu, jag har fått en distans till saker och ting, och jag har insett att
jag kan ha dragit några förhastade slutsatser. Förmodligen hade det gått som det gick även utan dig.
Jag vill så gärna säga allt detta till dig, men eftersom vi som sagt inte ens känner varandra så känns
det inte som om det skulle vara så uppskattat om jag sa detta direkt till dig. Därför får jag väl bara
hoppas att du vet vem du är, för jag tror att du gör det faktiskt, och att du kan ta emot min ursäkt.
Det finns inte längre någon blockering, för jag behöver den inte, helt ärligt.
Förmodligen bryr du dig inte så mycket om detta, det har kanske inte påverkat dig så mycket. Men jag
vet vad jag har tänkt, och jag vet hur jag bemött dig även om det inte varit så påtagligt, och jag gör inte
så. Jag brukar inte klara att göra så. Så ja, min återhämtning är klar nu. Jag andas ren luft igen.
Genom det nya perspektiv jag har fått på saker och ting så ser jag klarare än jag gjort på länge.
Jag ska bli den vanliga Emelie igen, hon som tycker att alla är snälla, vem det än är. Jag kanske har
förlorat mycket av min forna oskuldsfullhet, men innerst inne kommer jag alltid att tro alla om gott.
Det vet jag säkert.
För jag tror hellre alla om gott, än om ont. Och jag är hellre naiv än cynisk.
Så är det bara.
Det uppskattas alltid att man är ärlig! Jag vet inte ens om det är mig du menar, men rent av känslan så tror jag det nog är mig du skriver om. Jag har ännu inte förstått någonting, jag har ingen anning om vad som skett, förutom att jag mist en, enligt mig väldigt nära vän, en vän ingen kompis eller polare, utan en vän. En vän jag trodde jag hade vid min sida i alla lägen och lika så tillbaks. Men visst, det finns tillfällen man inte alltid kan ställa upp, men själva vetskapen om att den finns där, bara det räcker ibland! Jag är ledsen om jag gjort något som sårat dig eller förstört mellan er. Jag bad om att få träffa dig, flera gånger om, för jag ville vara en del av hans lycka, och du var han lycka, därav ville jag träffa dig, kanske inte bli "jätte" nära vänner eller så, men få träffat dig, precis som han har gjort. Men åter förlåt om jag har gjort något som förstört.
Det enda jag hade önskat är att jag hade fått en förklaring, antingen på det ena viset eller det andra.
Jag är glad att jag kunnat hjälpa dig att få en förklaring, att jag tillfört någonting, för det var ju rena lögner jag matades med, det vet vi ju båda nu. Jag hoppas verkligen att allt kommer att lösa sig till det bästa för dig, mellan er två, för just nu tror jag inte att det kommer att gå för mig. Jag kan iaf tänka att jag gjort mitt bästa genom allt, och det är ju alltid något. Oavsett vad man tänker nu i efterhand så har allt redan skett, man kan inte göra något åt det. Jag är glad att allt är okej mellan oss, och att jag fick chansen att prata med dig. Det gav mig ett nytt ljus också, på allting. Mina tankar om dig kommer alltid att vara positiva efter detta, jag önksar dig allt gott!
