rockfen

Sitter här och nojar över framtiden, både den som befinner sig långt bort och den som
befinner sig bara ett par minuter framåt. För jag blir så paralyserad av att tänka på framtiden
ibland, att jag för en stund/dag inte kan förmå mig att göra allt det där som jag borde.
Jag borde städa mitt rum, har jag tänkt hela dagen. Nu är klockan åtta.

Smillan kommer inte att följa med till Australien, förmodligen. Och jag förstår henne fullt ut.
Men det är ändå surt, för folk påstår att de ska göra saker, de säger att de vill och att de
drömmer om det, men sedan när det väl blir allvar, då pallar de inte. Då sviker modet.
Det gör det väl för mig också, men...
Jag vill verkligen detta!
Och jag har bestämt mig.
Jag håller fast vid det.

Om ingen följer med mig till Australien, då kommer jag att åka själv.
För jag tänker inte låta mig själv tro att jag inte är tillräckligt självständig.
Om det nu stämmer att jag inte är det, så tänker jag tvinga mig själv att bli det.
Detta är mitt liv, och det blir vad jag gör det till. Detsamma gäller mig själv.

Jag tänker börja med att försöka bli ens hälften så vacker som Ayumi Hamasaki.
Wish me luck, lär behövas. ^^