rockfen

Det är en sorglig dag här på kontoret, den blev inte alls vad vi hade tänkt oss. Ikväll är
det julbord och det hade vi sett fram emot länge nu. Men livet har sin gång och bryr sig
inte alltid om sådant.

Igår kväll dog Karlsson, vår kontorshund som alltid är på kontoret och som verkligen
var en egen liten person. Vår lilla dvärgschnauzer och maskot. Det känns konstigt att
tänka att man så sent som igår hörde hans ylanden när han insåg att han skulle ut
och gå, sista gången jag såg honom var just igår där han låg på mattan i min chefs
kontor. Nu är han borta.

Det är tomt på kontoret. Inga tassar som hörs mot golvet, ingen vovve som tigger vid
bordet, ingen Karlsson. Vi har gråtit idag allihop, han var ju trots allt bara 5 år, det är
inte särskilt gammalt för en liten hund. Han kunde ju levt lika länge till.
Usch, Karlsson. Det är hemskt när sånt här händer.