rockfen

Det är som om alla mina negativa egenskaper bara ökar i styrka. Eller nä, nu
överdrev jag kanske litegrann, men är det inte precis det man gör när inget vill
gå ens väg? Just nu är allt superstressigt hursomhelst, och jag kämpar med
näbbar och klor för att kunna nå upp till alla krav och förväntningar omkring mig.
Jag måste erkänna att denna veckan ser ut att bli en början till den sämsta på
mycket, mycket länge. Jag mår verkligen inte bra, känns mest konstigt hela tiden.
Det är iofs bara tisdag, och saker och ting kan ändras. Jag hoppas att de gör det.

Måndag, underbara måndag. Fast den var verkligen inte alls underbar.
Hela gårdagen var full av stress, krav och en massa besvikelser staplade på
varann. Det var en hemsk dag och jag kämpade för att det inte skulle märkas.
Men sedan frågade jag mig själv: Är det fel att erkänna att allt inte alltid är på topp?
Är det inte starkare att kunna erkänna att det inte är det, speciellt om det är det som
man är rädd för att göra? Jag tycker hursomhelst att alla kan få klaga ibland.
Kornbiljetterna är slut, i alla fall ståplatserna. Och jag är så ledsen för det, nu är
det tredje gången jag missar det där underbara bandet som dessutom precis släppt
en sjukt bra platta. Usch, blä och fy för det. Jag tänker ändå gå ner till stan och kolla
om de verkligen är slut, för jag har kanske sett fel på ticnet.se. Dessutom är jag en envis
jävel. Man ska inte släppa hoppet förrän det verkligen är nödvändigt!

Fast när det kommer till någonting annat så har jag släppt alla förväntningar. Visst,
dum som jag är så kan jag inte sluta hoppas, men jag försöker vara realistisk när
jag faktiskt har bevis framför mig som pekar mot ett misslyckande. Aouch, säger jag.
Det gör lite ont faktiskt. Men jag reser mig snart!



"I'm sorry I don't believe, by the evidence that I see, that there's any hope left for me.
It's evolution, JUST EVOLUTION."
- Evolution - Korn <3