Att vända är att utmana.
Saker och ting verkar vända. I bilden är jag, efter ett större missöde, ändå klar med två av tre
bilder till utställningen. Visserligen är jag mindre nöjd med dem, men så är det ju alltid.
Sitter nu på en multimedialektion, har som vanligt fått noll gjort, men så är det också alltid.
Bilden är, som jag brukar säga, ett kapitel för sig. Den står utanför mitt optimistiska tänkande.
Den är ett såkallat undantag.
Insåg också häromkvällen att jag har två månader, lite drygt alltså, kvar av gymnasiet.
Två månader innebär åtta veckor. Åtta veckor är inte många dagar jämfört med tre år.
Jag har spenderat snart tre år på denna skola. Och så insåg jag, som sagt häromdagen,
att allt kommer att ta slut. Självklart börjar något annat efter det, ingen tvekan om det.
Men det känns ändå... vemodigt. Och roligt. Och spännande. Och skrämmande.
Och alltihop väcker existensfrågor hos mig. Vem är jag, och var är jag på väg egentligen?
Eller ännu viktigare: Vad vill jag?!
Jag antar att tiden får utvisa det.
För övrigt vill jag bara tillägga att Sebastian Svenson är hetast på skolan, så det så. <3
Kommentarer
Trackback
