rockfen

Nu sitter man här igen, mitt i veckan. Känns som att tiden bara rusar iväg, fast det gör den väl
också. Känns som att det är ett bra tecken. Ibland är livet allt bra, med allt vad det innebär. Hade
en sådan underbar stund igår kväll:


Klockan var ungefär halv tio och jag var sådär härligt dåsig. Jag visste att jag skulle få en rejäl
natts sömn, hade lagt mig i tid och lugnet sänkte sig. Stora vovven Albin låg tvärs över min mage
med huvudet på mitt bröst och inom bara ett par sekunder började hans ögon stängas. Medan jag
sakta klappade honom smattrade regnet mot rutan och TV:n var på med lågt ljud, Manne stod i
duschen och jag visste att han snart skulle komma och lägga sig jämte mig, vi skulle släcka
lampan och skeda hela natten. Jag är mittenskeden, yay! Att jag tagit en kvällspromenad med
Albin precis innan regnet kom gjorde inte saker sämre.


Ibland... Så är jag precis sådär lagom löjligt lycklig.
Snart så kommer den dubblas, vänta och se bara...