rockfen

Åh, sitter här på mitt nya jobb och har fastnat lite, lyssnar därför på P3 där en diskussion om
att göra slut pågår. De pratar om att göra slut, hur lång tid det tar innan det går över och om
det ens finns några mallar för hur sådant fungerar.

"Man bör fråga sig själv vad det egentligen är man saknar. Är det hans röst, hans lukt, hans smak,
orden han brukade säga, hur han brukade ta i dig, eller är det något annat som hindrar en från
att gå vidare?"

De orden gjorde ont i mig, jag tänkte mig in i situationen. Det blev nästan en fysisk smärta, bara
tanken på att Manne inte längre skulle finnas i mitt liv gör saker med mig som jag inte vill kännas
vid. Att aldrig få känna hans lukt, höra hans röst, allt. Sekunden efteråt insåg jag att det inte är så,
han finns på ett sätt jag aldrig upplevt, och det är beständigt.
Åh, vad jag älskar honom, det ryms inte i mig ibland. <3

Men tänk er - tänk om den ni älskar inte fanns. Man uppskattar det så mycket mer när man inte
tar det för givet, eller hur?