rockfen

Söndag igen nu då, helgen har sprungit förbi hur snabbt som helst känns det som, men
det har verkligen varit en underbar sådan. Sitter hemma hos Manne nu, tittar runt lite på
nätet, och lyssnar samtidigt på en låt jag hittade igår...

...eller, egentligen hittade jag den för ett himla bra tag sedan. Igår återupptäcktes den.
Han kallar sig Moto boy, han är inte så överdrivet känd men det kommer nog ändras
tror jag. Hans röst är fantastisk, men framförallt är det känslan man slås av.
Stod på vad jag trodde var en random spelning, var väl någon gång i maj tror jag, och
jag är inte personen som brukar bli helt tagen av någon så himla lätt, jag är rätt kräsen
med röster. På scenen ställer sig denna man, det är han och en gitarr, och så börjar
han sjunga. Hans röst porlar ut från scenen. Jag grät första gången jag hörde denna
låten, inte för att den hade en personlig koppling, utan för att han sjöng den så vackert.
Det är inte ofta det händer en.
Det är så äkta, helt enkelt.

I denna video står han i en cykeltunnel och sjunger live, medan cyklister cyklar förbi, men
han bara fortsätter sjunga. Underbar låt, underbar video, underbar människa.
Ni gör er själva en otjänst om ni inte tittar på den, så titta. Ge er själva lite lycka.




(Tyvärr krånglar min dator, är tvungen att bara skriva adressen. Här är den:
http://www.youtube.com/watch?v=flaGOFYZ9i8
Jag vet att det blir krångligare, men det är fortfarande värt det, lovar.)