rockfen

Angående mitt förra inlägg - jag står för vad jag skriver, det gör jag. Men tilläggas måste
ju ändå att det skrevs i ett numera sällsynt tillstånd av hopplöshet, det svarar inte för vad
jag känner jämt och ständigt. Det var helt enkelt en sammanfattning av stundens känslor.
Ja ja, hursom. ^^


I morse var det julpynt på kontoret, eller i alla fall adventspynt. Mitt humör steg mer och mer
ju fler ljusstakar vi satte upp i fönstret, och när det lades ut en röd duk på bordet som sedan
fick prydas av adventsljus och julblommor så var saken biff, så att säga. Jag var mig själv
igen.


Förra året hade jag noll julstämning, vilket är ovanligt för mig. Iofs så hände en del grejer vid
den tiden, allt var lite virrigt, men den totala likgiltigheten inför min favorithögtid kändes ändå
inte som att den passade sig. I år verkar jag ta igen det flera gånger om! Redan innan december
månad inletts så känner jag den - lyckan när snön kom och det blir kallare, tankar på julbak,
pyssel och pynt, känslan av samhörighet som jag vet väntar. Jag älskar verkligen julen precis
sådär klyschigt mycket som alla julhatare avskyr!


Nu är det dags för min lilla jultomte att komma fram och räkna dagarna igen också.
Välkommen tillbaka!