Låt vinden föra det där molnet närmare oss.
Mycket har hänt, vissa saker kommer jag att berätta om här inom en snar framtid, framförallt
om Londonresan, vilken var underbar och fantastisk på alla sätt och vis.
Mycket har hänt, som sagt. Bra och dåligt. Jag kommer inte att ta upp många av dem här, för
det är inte så intressant för er, och vissa saker är bäst att ha osagda. Jag mår förvirrat.
Mycket förvirrat.
Imorrn ska jag upp tidigt, så jag kommer inte att dröja framför datorn längre.
Mina tankar är på alla olika håll förutom på det jag har framför mig för tillfället,
vilket är tangentbordet. Jag är inte kapabel till att skriva en sammanhängande
text om någonting. Och jag vill inte ens göra det, om jag ska vara ärlig.
Du försvann för fort, du försvann för plötsligt, du försvann.
Folk såg dig som ett riktigt energiknippe, alltid med ett leende på läpparna.
Om vi bara hade vetat vad som dolde sig under ytan. Om vi bara vetat.
Det finns så många människor som skulle gett upp allt för att hjälpa dig.
Du gjorde ett val, och jag hoppas att du är lycklig, var du än är.
Kanske sitter du på ett moln någonstans och tittar ner på oss.
Med det där energiska leendet på läpparna. Du finns alltid kvar, somehow.
