rockfen

Var inte den rubriken fyndig, så säg? Skulle passa utmärkt in i Borås Tidning, med sina
överfyndiga rubriker som alltid lockar fram ett "Men åh..." från mig. ^^

Jag kan fortfarande inte förmå mig själv att sätta mig ner och skriva det där långa inlägget
om den minnesvärda resa som ganska nyss avslutades. Jag har aldrig varit med om något
liknande! När det gäller att sitta och skriva detta inlägg, så är det som vanligt, orden formas
i mitt huvud och sätts lätt på pränt, fingrarna skriver av sig själva nästan.
Men så fort jag ens tänker tanken på att berätta om hela Kinaresan för alla mina nyfikna vänner,
så är det som om något i mitt huvud slår knut på sig själv i ren protest. Om det är tankarna
som gör det, det vet jag inte, men något protesterar högljutt på att komma ut, och jag antar att
det är för att det vill stanna kvar där inne och bearbetas en stund till.
Inte för att jag egentligen har något val, det kommer när det kommer antar jag, men jag ska
låta det vänta på sig en aning till innan det sätts ut till allmänt beskådande. Då kan det vara
min lilla hemlis en liten, liten stund till. ^^
Please be patient.

Igår träffade jag min bror, hans flickvän respektive sambo och deras underbara, söta son.
Det var ett tag sedan man fick se dem, så det var roligt att åka dit  och sitta och prata en stund.
De senaste dagarna har bjudit på många kära återseenden, jag är ju hemma i Borås i två
dagar innan jag än en gång beger mig bort härifrån, denna gång med pappa i hans husvagn.
Efter det blir det ju Spanienresa med Matti, så man vet ju att man inte kommer att träffa folk
i Borås på ett tag till. Det var roligt att träffa alla vänner också! :)
Idag ska jag till min mormor och morfar och deras vovve Ebba, som för övrigt blev champion
igår på en utställning, jag är så stolt! Hon är helt enkelt ljuvligt söt.
Ikväll blir det nog ännu en trevlig kompiskväll som den igår, där man helt enkelt samlas ett
gäng, sätter sig utomhus och bara pratar, skrattar och umgås kvällen igenom. Mycket trevligt!
Och allt detta utan det tillstånd som alkohol ger, det tillstånd som alla påstår ska göra alla
kvällar så mycket roligare. Jag tror inte på det, det är därför jag inte dricker. Hursomhelst:
Imorrn åker jag uppåt landet i husvagnen igen. Så jag har en kompis- och släktdag kvar.
Vemodigt, men roligt. Som allt annat i livet!

(Och det faktum att det strulade till sig så att min kompis från London inte kunde komma
med i husvagnen, det låtsas vi inte om, för det är sommar, och då ska man vara glad, och
det är jag också, för jag kommer att träffa henne om två veckor istället! Jag är optimist.)

Tack för att livet är så bra! Eftersom jag inte tror på Gud så vet jag inte vem jag tackar, men
det måste ju finnas någonting som bestämmer hur livet är. Fast nej, inte filosofiska frågor
nu, det orkar jag inte. Dessutom, börjar jag så kan jag inte sluta! :)

Ska hoppa in i duschen nu, sedan blir det mat hemma hos mormor och morfar.
See ya later! <3