rockfen

Denna dag är min första dag för denna gången i Malmö, och den inledande
på lovet. Jag njuter i fulla drag!
Idag har både jag och Matti varit duktiga, men speciellt han. Han satt i fem
timmar med ett arbete, och jag satt och pluggade på ett idrottsprov jag ska
ha tisdagen efter lovet. Det är inte kul, men dessvärre nödvändigt. ^^

Tyvärr har jag en rastlöshet i kroppen, jag har lite svårt att slappna av och så.
Jag vet egentligen inte riktigt varför, men jag antar att det är för att min kropp
är vanare vid stress än något annat. Detta säger jag inte på grund av att jag
tycker synd om mig själv, utan som fakta. Det är svårt att veta hur man ska
slappna av ibland! >.<
Men en upptäckt jag gjorde igår är trots allt att jag har blivit en sådan där
omåttlig optimist som jag brukade ogilla innan när jag var en sådan där
pessimist rakt igenom. Antar att en pessimist alltid kommer att störa sig
på en sådan där människa som alltid ärligt kan säga: "Allt ordnar sig."
En sådan som jag har blivit.
Fast egentligen borde jag ju ha unnat optmisten att vara just optimist, men
det är ju alltid lätt att vara efterklok. ^^
Om inte annat så kan jag ju alltid ha det i åtanke om jag nu någon gång skulle
halka tillbaka, vilket alla gör några gånger i livet.
Men det är ett senare problem, och jag funderar mer på det då!
Anledningen till att jag började fundera på just detta ämne är för att jag som
vanligt fick en tågkompis när jag åkte från Borås till Malmö.
Hon märkte ut att jag hela tiden bedyrade hur mycket jag älskar allt.
Och det var då jag kom på att... Jag nog gör det! Jag är väldigt tillfreds nu för tiden.
Som tur var, så verkade hon också vara glad så hon slapp störa sig på mig. ^^

Gah, snälla, ta bort den där Grandiosareklamen från Tv-rutorna!
Visst, stör mig inte på optimister längre, men den där når till och med
fram till min väl gömda irritationsnerv!

Nu ska jag gå och pussa på min pojkvän. :)

Have a lovely day!