rockfen

Ja, så har även jag skaffat en av de här. Vi får se var det leder,
eller vad det blir som publiceras. Men jag lovar, att om jag märker att
det bara blir en massa interna pikar till diverse kompisar
så raderas bloggen. Det kan jag göra på communityn istället. ;D
Dessutom är det inte roligt att läsa interna, skumma saker som utomstående.

I alla fall, våren är äntligen här och jag tror att alla kan hålla med om hur otroligt
skönt det är! Själv njuter jag i fulla drag varje gång jag går ut ur olika byggnader,
eftersom man möts av solsken, hyfsat ljumma vindar och blå himmel istället för kyla,
gråa toner och bistra miner.
För visst är det väl så att alla ser lite gladare ut när värmen kommer? :)
Man möts av så många fler leenden på gatan, och självklart känner man för att le tillbaka
om man bemöts så.
Det är lättare att le mot världen på våren, tycker jag.

Och det är väl tur det:
För hjälp (!) vad mycket det är i skolan nu för tiden!
Det är ju vårtidens typiska samtalsämne, hur upptagen man är, det vet jag.
Men detta måste seriöst vara den tuffaste våren jag haft hittills i livet.
Igår klarade jag iofs av två prov, idag var det nationella provet i matte A
avklarat det med.
Och efter morgondagen så är även ett av de nationella engelska klara.
Men vi har inlämningar, alla nationella är inte färdiga och dessutom en
föreställning som vi ska jobba med under hela nästa vecka, och som ska
sättas upp den 11 maj. :)
Så det lär inte bli tid med något plugg den veckan precis, och inlämningarna
skjuts inte upp.
Samtidigt:
Visst, det är mycket nu. Orkar inte skriva upp allt, har en kalender till det vet ni. ;D
Dessutom tror jag inte att det är särskilt intressant att läsa om mitt skolschema.
Men, min poäng är att jag fortfarande lyckas vara optimistisk 98% av tiden!
Och det kan jag tacka denna underbara vår för.
Och strunt samma om jag går runt som en irriterad flodhäst med nageltrång på
grund av pollen.
Det kan liksom inte förstöra lika mycket som det brukar det heller.
Jag är glad. :)


Dagens guldkorn:

Läste i Expressen idag och blev då tryggt förvissad om att änglar i mänsklig skepnad
faktiskt existerar i denna värld. Var bara tvungen att lovorda denna underbara kvinna
en stund!
Situationen i Afrika är ju långt ifrån dräglig för många av människorna, och det är egentligen
sjukt hur lite som görs åt det från vår sida. Artikeln jag läste handlade om en kvinna
som varit med sina vänner i Afrika på 80-talet och sett situationer som hon känt sig kallad
att göra något åt. Hon började samla ihop pengar (närmare bestämt 60 000 kr) till vattenpumpar, sjukvårdsutrustning och rullstolar. Dessutom började den lilla damen lära sig engelska
på egen hand för att kunna prata med sina nyfunna vänner nere i Afrika.
Hon spenderar en stor del av sin pension till att köpa mat för, för hon säger att den
räcker så gott till henne att hon lika gärna kan hjälpa andra.
En av hennes vänner heter Saineyba och är förlamad. Han bor i vad vi i Sverige skulle kalla
ett ruckel utan elekricitet, vatten, och med flugor och råttor som springer fritt. Där ligger han
förlamad, på grund av att han blev skjuten vid 14 års ålder av en kuppmakare med automatgevär.
Han är en av dem som damen besöker regelbundet. Hon berättar om hans förlamning som
gjort att han vaknat på morgonen och upptäckt att råttorna gnagt av hans fingrar utan att han
märkt något.  Damen hjälper till, och hon kanske inte kan hjälpa alla Afrikas människor.
Men hon gör vad hon kan (och har gjort det sedan 80-talet) utifrån sina förutsättningar och
det är hon guld värd för!

Så lägg namnet på minnet och glöm inte vad hon gör för människor: Gunhild Pettersson. <3

Have a lovely day