rockfen

Jag har ont i ryggen, av någon konstig anledning. Jag har alltid varit den som varit frisk,
aldrig haft nämnvärda problem med någon kroppsdel alls vilket jag har varit ytterst
tacksam för. Nu däremot, min vänstra axel och min högra sida av ryggen värker. Jag har
ingen aning om varför. Kanske är stress? Fast varför motsatt sida i så fall? Kroppen
kan vara mystisk. Funderar på att gå på massage igen, fast med mer medicinsk inriktning.

Var ju på massage för ett tag sedan, och det var jätteksönt och jättemysigt, men som
sagt, vore intressant att se om massage med mer medicinsk intriktning kan hjälpa nu när
jag väl lyckats få ont.

Annars jobbar jag på som en tok nuförtiden. Fikan igår med Elin var jättemysig, hon berättade
att det finns en utförsäljning på Gina Tricot vid Navet. Hon hade köpt ett par jeans där för 20 kr.
Jag ska dit en sväng idag! Alla plagg 10-20 kr. Inte illa!

Jag har kommit igång med mitt skrivande igen. Typ. Inte här uppenbarligen, för de få människor
som faktiskt tittar in här vet med all säkerhet att inläggen inte kommer särskilt ofta. Jag har alltid
skrivit för mig själv, därför blir det väl så att det blir när jag känner för det. Detsamma gäller mitt
skrivande utanför bloggen, som sker i form av en nyligen påbörjad novell. Det var längesen jag
hade inspiration att faktiskt sätta mig ner hemma och bara skriva. Än har bara inledningen skrivits.
Det inte helt bestämt vad allt ska handla om. Jag skriver famlande, för än är det mörkt.
Men jag gillar den känslan, det blir mer spännande att skriva då. Sen om någon kommer att få läsa
det, det är en annan fråga. Just nu handlar det mest om att återupptäcka min berättande sida som
sovit så länge, och tills det att jag fått sträcka lite på mig igen så förblir texterna hemliga.
Förutom mamma och Manne då, som läser igenom varje stycke och kommer med synpunkter.


Funderar dessutom att börja (hör och häpna) en bildkurs! Har ju börjat återupptäcka även detta,
och även om det bara resulterat i en färdigt blyertsteckning och en pastellmålning som ännu inte
är klar, så känns det bra. Jag har så många idéer i huvudet, det är så mycket jag vill utveckla.
Jag har gått från att inte veta vad jag ska börja med på grund av mitt bristande intresse, till att inte
veta vad jag ska välja. Ska jag välja bildkursen, eller kanske börja spela bas som jag så länge
drömt om? Eller ska jag ta upp franskan igen kanske? Helst vill jag göra allt, men det hinns ju inte
med.


Dagarna blir ljusare och längre, och jag mår bättre än jag gjort på riktigt länge. Det känns skönt,
fast jag har på samma gång lite svårt att acceptera min lust till saker och ting nu när årsdagen
för Oskars bortgång närmar sig. Samma dag är det även ett halvår sedan min gammelmormor
lämnade oss. Onsdag den fjärde mars kommer att bli en tung dag, hur långa dagarna än har blivit.
Det blir nog inga tavlor den dagen, eller texter. Mycket tankar kommer att ta upp min tid.
Fast det är ju så det ska vara, måste vara. I ljust minne minns jag dem båda två.
Jag älskar er och saknar er obeskrivligt.

...för då är det inte bara grått längre! När jag kom ut genom dörren imorse möttes jag av ett
kritvitt sagolandskap kändes det som, och mitt humör höjdes även efter denna natt. Helt
ärligt så var denna den konstigaste natten på länge, för det första somnade jag för sent,
sen ringer Mannes kompis, sen somnar jag om, sen ringer en kompis till mig, men jag är
för trött för att svara, sen somnar jag och drömmer konstigt, sen vaknar jag igen. Helskumt.
Är pigg nu dock, det behövs för denna veckan måste jag vara produktiv!


Övningskörde ett bra tag med pappa igår, det går bra faktiskt, så länge jag behåller mitt lugn.
Fast det är klart, nu när jag inte är van bilförare direkt så är det jättejobbigt när jag hamnar i
en stressig situation och min hjärna bara låser sig. Som igår. Jag hamnade i bilkö, blir stressad,
för ryckiga rörelser, får kärringstopp. Inte en gång, utan tre. Haha, sitter och ylar bakom ratten
helt hysterisk, så himla typiskt mig verkligen, speciellt när man har 2000 andra saker i huvudet
som stressar en, var ju inte körningen egentligen. Fast det brukar ju bli så. ^^
Hursomhelst så gav jag mig själv en lugnande känslomässig örfil, skärpte till mig och körde
ut på motorvägen för första gången i mitt liv. Det gick bra!


Ha en bra dag allihop! *

Nu är momsen klar, woho! Äntligen, det tog några timmar men nu känns det rätt gött faktiskt.
Vi satt för övrigt och pratade om diverse träningsredskap man köper hem, men som bara blir
liggande. En medarbetare gav exempel på en träningscykel hon haft stående hemma länge
som hon till slut blev tvungen att göra sig av med i och med flytt. Den stod där bara. Använde
hon den? Nej, för ljudet av tramporna överröstade TV:n. Vi folk är allt bra på ursäkter!
Jag kom att tänka på vår pilatesboll hemma, som jag iofs kan försvara mig med att jag inte
köpt, den bara ligger där. Efter samtalet innan är jag mer motiverad än någonsin att åka hem
och göra sit-ups på den. Den lär ju inte överrösta TV:n i alla fall...


Den senaste tiden har jag sett tydliga tecken på att man snart är giftasvuxen, eller vad man ska
säga. Min svägerska tillika medarbetare hade köpt frukt och satt och kollade igenom kvittot.
- 40 spänn?!
- Va? undrar jag förvirrat.
- 1,3 kg päron för 40 spänn!
- Du skämtar?
- Nej. Och 1,3 kg clementiner kostar 7,90.
- Det är ju helt sjukt, vi får äta med andakt.

Nej, det är lugnt, ta inte in någon vikarie utan ge hela listan på företag till mig att ta hand om -
det fixar jag, visst? INTE. Jag gick inte ekonimilinjen. Jag gick estet. Det klaffar inte riktigt för mig.
Egentligen fattar jag, men med stressen på det så får jag pressa fram varje uns av logik känns
det som. Just idag känns det extra jobbigt. Jag tog på mig att lära mig ett jobb som man
egentligen behöver utbildning för att kunna. Var befinner jag mig? På nybörjarnivå, inte så
konstigt, jag började i september. Jag har kommit långt för den tiden, och det är jag faktiskt lite
stolt över. Men ibland...

...så undrar man lite. Vad tusan håller jag på med? Nu har mina mål höjts för mig utan att jag
velat det. Jag gav mig in i detta med tanken: "Jag ska göra så gott jag kan." Helt plötsligt möts
jag av ett nytt mål som jag inte satt upp: Jag ska jobba för att kunna ta över hela listan på företag 
efter att min vägerska går hem på mammaledighet i juni. Det är inte många månader.


Tänk då på detta: Jag vet inte ens vad alla företag jag ska ha hand om försörjer sig på.
Så mycket koll har jag. Stress? Ja. Jag behöver en semester redan innan detta dragit igång.

Mat kan verkligen höja upp humöret vilken dag som helst - men lagom är ändå bäst.
Idag till exempel: Jag och min kära svägerska/arbetskamrat bestämde oss för att åka
till Restaurang Cecil för att äta kinamat. Jag satte mig glatt vid bordet och började äta
i en himla fart, tjatade bort en trekvart på två minuter och glömde nästan av att jag åt.
Tills jag insåg hur himla proppmätt jag var.


Kom tillbaka till jobbet, och det var svårt att inte somna i stolen där i början! Har inte
varit så sömnig på hela veckan. Att jag dessutom glömde mina morötter jag skulle
ätit till mellanmål är inte heller bra. Men kinamat är väldigt gott, det är väl värt att
fokusera på. ^^


För övrigt kommer en annan lite humörhöjare hit idag och hälsar på: Albin.
Gjorde min dag bättre än alla måltider på Cecil sammanlagt. *

...när man sätter sig vid datorn på jobbet, det är helt tyst, och så helt plötsligt hör man
fågelkvitter utanför fönstret. Det är en sån sak jag inte varit medveten om att jag saknat!
<3

De senaste 45 minuterna har jag och en medarbetare på jobbet ägnat oss åt att städa
undan julen, vi har tagit bort alla ljusstakar och tomtar och ersatt dem med de vanliga
lamporna. Gick inte både jul och nyår otroligt fort? Det känns som om de bara svischade
förbi, att det faktiskt är förra året man firade jul sist känns bara skumt.


Fast å andra sidan, ett helt nytt år framför oss har vi nu.
Som vanligt tar det två veckor tills jag faktiskt fattar det. ^^



Undrar hur fort resten av vintern kommer att gå? Jag ska i alla fall försöka hålla mitt löfte till
mig själv - att åka skidor åtminstone en gång innan våren kommer!

Åh, vad trött jag är! Imorrn är det redan söndag, det känns som som helgen bara försvunnit.
Kan bero på att jag är så sömnig nuförtiden, känns som att oavsett hur mycket man sover
så räcker det inte. Jag skulle kunna sova i flera dygn. ^^


Idag har varit en bra dag, vi har haft besök av min bror, hans fru och min brorson Albin. Det
var riktigt roligt faktiskt. De kom redan vid 10:30 på morgonen och stannade till 18:00.
Dessutom kom min mormor på spontanbesök, så det blev praktiskt taget släktkalas!
Riktigt mysigt. Vi åt middag tillsammans och jag lekte med Albin hela dagen. Han är ett
riktigt litet energiknippe, inte stilla en sekund, så det var faktiskt första gången någonsin som
han låg jämte mig i soffan och tittade på film idag. Så söt är han.


Det blir inte överdrivet sent idag, känner jag. Mina ögonlock är tunga, så det blir sängen
nästa. Imorrn blir det plugg ett litet tag, sen får man se vad man hittar på. Skönt med helg.
Sov sött! <3

Idag tittade familjen på en film, The Bucket List heter den. Den var riktigt bra tyckte jag,
med Morgan Freeman och Jack Nicholson. Handlade om två gubbar som får reda på
att de är dödssjuka, så träffas de på sjukhuset för att de ligger i samma rum.
De bestämmer sig för att skriva en lista på saker de vill göra innan de dör, och så
försöker de fullfölja den. Tänkvärd faktiskt.


Efter det fick jag ett infall, så jag slängde fram ansiktmasken och nagellacken för att
fixa lite. Det blev att jag och syrran testade en värmande mask, som blev jättevarm,
vilket jag ärligt inte väntade mig. Hursomhelst, nu sitter jag här med nagellack på alla
mina naglar och len hud i ansiktet, och snart blir det Sims igen! <3
Underbart.


Nu ska Manne få se sin trailer som han tjatat om ett bra tag nu! :*
<3

Jag har spenderat de senaste dagarna med att spela Sims 2, och fick mersmak, igen,
som jag alltid får. Var därför tvungen att köpa fyra expansioner till, haha, så nu är min
kväll gjord! Härligt. <3

En dag för tidigt har vi nu tagit fram granen - i vår familj brukar det göras dagen innan jul,
men jag kände att just idag behövde jag verkligen den där lilla extra julkänslan.
Imorrn kommer skinkan att griljeras, julklapparna ska snart läggas under granen och
snart, snart, snart är det dags för allas vår älskade högtid.


Min syster Linda kom hem idag och hade med sig sin lilla toypudel Bea. Ska ta kort på
henne och lägga upp här, för sötare hund får man leta efter! Hennes päls är som den
lenaste bomull, och hon är så tillgiven att det inte är klokt. Kommer och kryper upp i ens
knä ooch gosar in nosen vid halsen på en medan pälsen värmer en jättemysigt.
Hon är fantastisk!


För övrigt är jag ledig längre än jag trodde, nästan lika mycket som alla skolungdomar är.
Fast att jag har världens bästa och snällaste chef, det visste jag ju redan. <3

Jag älskar sådana där vardagshändelser som verkligen bara höjer upp humöret.
De är så enkla, så simpla. Man ska ta bussen, den kommer så fort man ställer sig
vid hållplatsen. Det hände igår.

Eller som nu. Jag ringer optikern, personen som svarar är supertrevlig och väldigt
tillmötesgående, detsamma gäller han som svarade när jag ringe upp bowlingcentret.
Så härligt när folk är trevliga och man känner sig välkommen dit man ringer, även om
man inte känner människorna i sig!

Jag blir verkligen på gott humör av det. Sedan kommer man att tänka på allt annat man
har att vara glad för. Det är snart jul. Maxine och Fredrik kommer hem och hälsar på snart.
På lördag ska jag bowla och se film med Manne, Vickan, Linn och Bim. Kanske fika med
Jeanette på fredag. Lunch hos brorsan för Joanna, hans fru, har fyllt år.
Det är faktiskt en hel del i mitt liv som samarbetar, om man bara bemödar sig med att
lägga märke till dem. Det är de faktiskt lätt värda!

Efter jobbet ska jag hämta ut mina varor från Yves-Rocher. Underbart.

Igår kom Manne hem alldeles röd i hela ansiktet och i håret. Jajamän, det hade varit Bäckäng-
match, och då måste man ju smeta in sig i röd färg och springa runt och vråla mitt i vintern
med bar överkropp. Så klart. Han är allt bra galen. <3

Saker och ting har börjat ta fart nu i alla fall, och vi får alla hoppas att det är till det bättre.
Var på Arbetsgivardagen idag, en kurs där man går igenom vad som ska skattas och inte.
Det är mycket att hålla i huvudet för en novis, men jag lär väl mig jag också.

Jag hade inget syfte med detta inlägget egentligen, förutom att berätta detta:

Idag har jag varit driftig, en massa saker har blivit gjorda på jobbet och jag märker direkt hur mycket
bättre jag mår då! Häromdagen dammades heeela rummet och städades, kändes gött efteråt även
om man hade noll motivation innan. Efter jobbet ska jag inhandla julkort, jag vet att det är ganska sent
påtänkt, men det är inte för sent och det är det som är huvudsaken. Jag tänker bli en sån där som
skickar julkort till höger och vänster, så himla mysigt. Får se hur många adresser man hinner jaga rätt
på tills imorrn bara. ^^



Förutom det så tänker jag börja springa en hel del, om motivationen håller i sig. Skulle vara intressant
att se om den antydan till ansträngningsastma som jag ändå har blir bättre om jag får en riktgt bra kondition!
Det är så mycket roligare att springa utomhus, så det blir väl att jag och Manne springer ut i regnet framöver.
Fast det är klart, det ska ju komma snö som ligger kvar, det har jag bestämt!



Jahopp, nu ska man jobba vidare. Saker och ting börjar styras upp nu. <3

Det är banne mig bara två veckor kvar till jul idag! En sådan tanke lyser upp vintermörkret.
.

Ja, nu har jag fastnat i träsket igen - det har gått många veckor sen jag sist inte kände för
så mycket mer än att sätta mig ner och spela bort några dygn, men min längtan är tillbaka. 
Ja, det är WoW jag pratar om, och ja jag är en nörd. Jag har älskat datorspel sedan jag var
liten, och även om jag är pinsamt okunnig inom ett område som jag egentligen älskar så
blir jag sugen.

Det är skönt att suget kommit tillbaka faktiskt, i en tid då motivation och lugn inte infinner sig
så är det grymt skönt och avslappnande att bara sitta ner och spela runt, leva sig in i alltihop.
Att man blir mindre kontaktbar är väl något man får leva med, haha, för det gäller ju bara en
viss period. Det får man tåla!

Blev inget adventspyssel igår, varför vet jag egentligen inte. Det var en sån där slapp söndag
då jag inte orkade ta fram alltihop. Ja faktiskt, jag var rätt lat i helgen. Sov jättelänge och t.o.m.
efter det så var jag trött. Vi har ju alla såna helger ibland, kan vara skönt det också!

Däremot fick jag något väldigt vettigt gjort - träffade Malte och Ivan några timmar i fredags,
vilket verkligen var mysigt. Hade inte sett dom på jättelänge och det var verkligen längesen
vi tre fick chans att umgås själva. Satt och pratade i Maltes kök, gjorde smoothies och hade
allmänt trevligt. Jag hade inte inte känt mig så tillfreds på länge, verkligen roligt att Ivan kom
hem till Borås! Angående Malte så får jag allt se till att ta mig till Göteborg ofta(re), så
krångligt är det inte! <3

Denna veckan har jag en del inplanerat i alla fall! På onsdag fyller min kära mor 50 år, så
det blir mys hemma för att sedan fira henne på lördag. Då blir det fest för det måste ju firas
att mamma blivit 50 år ung! På torsdag är det julfest på jobbet med respektive, så jag och
Manne blir bjudna på julbord med resten av mitt jobb. Ska också bli väldigt roligt!
Annars är det mest lugn och frid som gäller för mig, ska pynta hemma i veckan och dessutom
städa klart mitt rum så att jag får fint omkring mig. Då höjs humöret automatiskt. ^^

Angående mitt förra inlägg - jag står för vad jag skriver, det gör jag. Men tilläggas måste
ju ändå att det skrevs i ett numera sällsynt tillstånd av hopplöshet, det svarar inte för vad
jag känner jämt och ständigt. Det var helt enkelt en sammanfattning av stundens känslor.
Ja ja, hursom. ^^


I morse var det julpynt på kontoret, eller i alla fall adventspynt. Mitt humör steg mer och mer
ju fler ljusstakar vi satte upp i fönstret, och när det lades ut en röd duk på bordet som sedan
fick prydas av adventsljus och julblommor så var saken biff, så att säga. Jag var mig själv
igen.


Förra året hade jag noll julstämning, vilket är ovanligt för mig. Iofs så hände en del grejer vid
den tiden, allt var lite virrigt, men den totala likgiltigheten inför min favorithögtid kändes ändå
inte som att den passade sig. I år verkar jag ta igen det flera gånger om! Redan innan december
månad inletts så känner jag den - lyckan när snön kom och det blir kallare, tankar på julbak,
pyssel och pynt, känslan av samhörighet som jag vet väntar. Jag älskar verkligen julen precis
sådär klyschigt mycket som alla julhatare avskyr!


Nu är det dags för min lilla jultomte att komma fram och räkna dagarna igen också.
Välkommen tillbaka!